torsdagen den 30:e april 2009

Valborg i Uppsala

Utmattade rullade vi in på hemmagården vid 17-tiden efter en heldag nere i centrum. Valborg är verkligen en märklig företeelse i Uppsala, en total helgdag för de flesta med stadsfest och spontanfirande om vartannat. Man glömmer lätt bort, t.o.m. som seninflyttad, att denna företeelse bara finns här och i Lund i denna omfattning.

Mycket beror så klart på vädret, jag har varit med om både högsommarvärme och snö på valborg men det vanligaste är råkallt småduggigt uschelväder. Men i år blev det en fenomenal dag. Klarblå himmel och sol, lite småkyligt i skuggan men annars varmt och trevligt. Uppslutning därefter. Vi inledde med forsränningens målgång i Stadsparken och såg både flottar och diverse vrakdelar flyta förbi. Sedan vidare till Engelska parken och slutligen en mindre sammankomst med kollegor och vänner utanför universitetshuset medan Orphei Drängar försökte överrösta SNerikes utedisco - med viss framgång.

Få se om vi kan knipa en majbrasa till kvällen också - eller om vi somnar framför TV:n...

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdagen den 29:e april 2009

Blivande doktorer och professorer

Sprang nyss på Johannes Pulkkanen i trappen med famnen full av böcker, mobilen vid örat och en milt glasartad blick. Vilket hade sin förklaring då han alldeles nyss varit och spikat sin avhandling. För de av er som inte är invigda i universitetens mysterier kan jag upplysa om att spikning är precis vad det låter som - man spikar bokstavligen talat antingen sitt abstract (=spikblad) eller t.o.m. hela sin avhandling (=katarsis) på en speciell anslagstavla i gamla universitetshuset. Att nästan ingen frekventerar detta hus längre, och speciellt inte den ingången, betyder föga. Tradition, bäste bror, tradition!

Grattis till Johannes iallafall, som jag lärde känna på pedagogiska kursen för universitetslärare som vi båda deltog i för några år sedan. Han är teolog och hans avhandling behandlar relationen och splittringen mellan den östliga ortodoxa och västliga katolska kyrkans läror.
The Dark Night: St John of the Cross and Eastern Orthodox Theology
Min enda termin religionshistoria gör mig inte kvalificerad att förklara ämnet närmare, jag hänvisar till abstractet istället.
Disputationen sker den 22:a maj, rum IV, Universitetshuset, Uppsala, 10:00 (Engelska)

Apropå avhandlingar ska min rumskamrat Anna Karlström granska sitt provtryck idag. Håller tummarna att inga kapitel blivit spegelvända.
Uppdatering kl 17.11: Inspektionen avkarad och allt verkar se bra ut. Ett par mindre stavfel upptäcktes och rättades. Borde komma från tryckeriet om 12-14 dagar.

Lärostolsprofessuren i antikens kultur och samhällsliv här i Uppsala har lysts ut efter att ha varit obesatt i ett antal år. Nu har sista ansökningsdatum gått ut och namnen på de sökande är offentligt.
Här är listan:
Arja Karavieri
Kerstin Höghammar
Leena Pietilä Castrén
Lars Karlsson
Ingela Wiman
Ann-Louise Schallin
Dominc Ingemark
Hélène Whittaker von Hofsten
Gunnel Ekroth
Vladimir Stolba

Har vi tur kan en ny professur ta plats till nästa höst (eller hösten 2012 om vi har sedvanlig otur...)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdagen den 28:e april 2009

26 humanistiska och teologiska doktorandplatser utlysta i Lund

Lunds universitet har utlyst inte mindre än 26 studiestöd för utbildning på forskarnivå inom humaniora och teologi. Studierstöden är uppdelade mellan olika ämnesområden, såsom teologi och religionsvetenskap, språk och litteratur, historia, kulturvetenskap och filosofi.

Det finns även två dotkorandtjänster utlysta på arkeologiska institutuinen, en i allmän arkeologi och en i historisk arkeologi. För upplysningar om den förra ska man vända sig till professor Lars Larsson, för den senare professor Jes Wienberg.

Mer om exakt vilka tjänster som utlysts, behörighet och ansökningsförfarande finns att läsa på universitetets hemsida.

Sista ansökningsdag är den 13:e maj

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

måndagen den 27:e april 2009

Visst är det sämre, men int är det värst

Den här morgonen på väg till jobbet på cykeln gjorde jag något som jag nog aldrig gjort förut - jag stannade upp och lyssnade på studiopratet i Rix FM Morronzoo. Vanligtvis driver de mig till vanvett (och varför tror så många kvinnliga radiopratare att de måste höja rösten och skriiika i mikrofonen?). Men nu hade de Gustav Fridolin i studion och den killen kan bara inte sluta prata klokt och bra. Jag noterade visserligen att han absorberat politiker-spinn-kursen bra och lyckades upprepa vissa fakta om och om igen oavsett vad som diskuterades, men så behövs det ibland för att få igenom sitt budskap. Huvudanledningen till närvaron var naturligtvis hans nya bok Blåsta! och det lilla tabloid-producerade "generations-kriget" mellan honom och Adamo. Vad jag gillar med mannen är att han uppenbarligen brinner för dessa frågor och sin generation och inte i första hand är ute efter att skapa rubriker och personkult runt sig själv. Som storasyster till en 80-talist har han mitt fulla stöd. Som 70-talist tänker jag åka snålskjuts eftersom så mycket klingar bekant.

I hårda tider är det hårt för alla - men det är kanske lättast att se vad som är svårt för den egna krestsen. Jag tycker alla, såväl 20-åringar som 60-åringar har rätt att uttrycka besvikelse, förbannelse och frustration - vi borde ha mer av den varan , inte mindre. Det tråkiga är när man vänder den ilskan inåt och börjar attackera varandra i någon sorts inbiten övertygelse om att just ens egen grupp har det så oerhört mycket sämre. Ta grafikern Ken, 55 år som intervjuas i SvD idag. Han är i den extremt jobbiga situationen att vara arbetslös. Han har utvecklat sig och lärt sig webbdesign, har jobbat på reklambyråer bland annat. Nu är det svårt att få jobb där.
– På de här flashiga reklambyråerna är det unga människor som anställer. De har
ofta en ganska felaktig uppfattning om hur man är när man har passerat 40, att
man skulle var någon tråkig, försoffad grå sak. Det är lite åldersfascism i det
här landet.
Suck. Jag förstår och lider med honom, men innan han börjar hojta att det är jobbigt för honom bör vi se över hans situation:
Ken fick jobb som lärling första måndagen efter det att han slutade grundkolan vid 16 års ålder. Han har haft jobb sedan dess och chans att vidareutbilda sig med få eller inga studielån. Han och hans sambo har ett hus de kunde köpa eftersom båda hade lägenheter att sälja. Han har ett yrkesliv med konstant arbete i 39 år!!

När jag började studera till arkeolog 1993, 19 år gammal, hade det alldeles nyligen införts krav på 1 års arkeologiutbildning för att få ett grävjobb. När jag tog examen 1995 krävdes det fil.kand. I dagens läge räcker inte doktrosavhandling, samtidigt som den långvariga yrkeserfarenheten hos projektledare inte heller räddar dem från varsel. Arkeologi är en speciell bransch, men liknande saker ser jag överallt. För att hindra floder av sökande krävs nu specialutbildningar på 4-5 år för att ens få chansen att söka, vilket innebär att de som kommer ut i arbetslivet redan har hundratusentals kronor i skuld om deras föräldrar inte var rika nog att betala utbildningen. Allmännyttan har demonterats och det krävs närmast att man köper lägenhet för att få rätt att ha sitt eget namn på dörren. Alla de där hyresrätterna som gjorts om till bostadsrätter? Gissa ålderskategorin på de flesta som kunde dra nytta av det. Vi kommer senare ut i arbetslivet och de flesta av oss har tur om vi får 39 års yrkesverksamt liv över huvud taget. Särskilt när man räknar med föräldraledigheten.
– Jag skickade iväg en ansökan till en reklambyrå i stan. När jag ringde hade de
fått 224 ansökningar, som 55-åring hamnar man väl inte på topp 10-listan direkt.
Men jag sade att de i varje fall inte behövde vara oroliga för att jag skulle
vabba, säger Ken.
Tack för det Ken. Åldersfascism kan ta sig många olika uttryck vet du.
– Det var bara en massa klyschor om att jag skulle se det som en utmaning
och börja med något nytt. Men när man är 55 år är det inte läge att utbilda sig
till arkeolog eller något, säger han.

Jag betvivlar att någon någonstans uppmanat honom att välja det yrke som alltid toppar tidningarnas sammanställning över sämst anställningsmöjligheter. Ken har nog goda förutsättningar att klara denna svacka - han har den där tillförsikten, engagemanget och öppenheten hos de lite äldre generationerna som jag avundas och tycker att vi alla kan lära oss av. Han letar friskt efter helt nya alternativa anställningsformer och jag önskar honom all lycka. Sen är det en annan sak att arbetsmarknaden fyllts upp av människor som aldrig haft anledning att se på framtiden och sina egna kunskaper och färdigheter med sådan optimism. Men vi försöker också, allt vad vi kan, trots "sist in - först ut", trots ständigt höjd pensionsålder, trots allt högre och högre krav, trots en skadskjuten fackrörelse och en allmänt utspridd tröstlöshet.

Då mår man bra av att höra Fridolin först av allt på morgonkvisten!

Än bättre mår man av att höra Mäster Allan.



Somt ska väl ändras och somt ska bestå.

Det som är obekvämt ändrar en på.

Det som en saknar det ska en ju ha.

Och visst är det bätter, men int' är det bra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredagen den 24:e april 2009

Debatt om läromedel på universiteten

Det pågår en mycket intressant debatt om student- och kurslitteratur på Newsmill. Det inleddes tydligen med att universitetslektorerna Jonas Svensson och Stefan Arvidsson skrev ett inlägg om att det tråkiga i att Sveriges läromedelsförfattares förbund (SLFF) nu anmält tjänsten Studentbay.se för upphovsrättsintrång. Som Svensson och Arvidsson ser det är det omoraliskt av universitetslärare att först få betalt för att skapa litteraturen och sedan få betalt för spridningen av den, särskilt som man själv kan införa sin egen litteratur som obligatorisk på egna kurser.

De får mothugg av lektorn Mikael Sundström som noterar att ersättningen författarna får är extremt låg och inte täcker den tid som läggs ned på författandet. Samira Ariadad, f.d. studiemedelsövervakare vid Stockholms universitet, bidrar med ett studentperspektiv på frågan. Hon förespråkar mer e-publikationer över lag och att mindre behöver tryckas eftersom mycken universitetsutbildning ändå är en färskvara där läromedel lätt blir otidsenliga efter ett par år.

Samtliga inlägg är definitivt läsvärda för akademiker och studenter. Jag förstår och sympatiserar med Sundström, men är ändå benägen att hålla med de övriga i större grad. En viktig aspekt i frågan är att studiemedels-produktion är valuta i en annan bemärkelse än reda pengar (som aldrig kan vara mycket). Det är för det första en rejäl merit på sin CV när man söker nya jobb att ha författat läromedel - hårdvaluta faktiskt. Så författandet kan delvis läggas i samma kategori som vetenskaplig publicering i tidskrifter och antologier. Forskare får inte något betalt av spridning och läsning av deras alster inom den genren - tvärtom är spridning och mångtaligt refererande det absolut bästa som kan ske. Att bli befäst i sinnet hos studenter som en auktoritet är dessutom ett enormt plus för de som går vidare till avancerade studier och forskning och därmed tenderar att fortsätta leta upp texter man har skrivit.

Det vore bra om universiteten kunde avsätta en större pott som forskare kan söka för att just jobba med kurslitteratur - mot att de avsäger sig upphovsrätten och öppnar för fri spridning. Det tjänar faktiskt alla mest på i längden. E-publicering i större utsträckning är också bra, för det gör det enklare att rätta till felaktigheter och utöka nya upplagor mer effektivt med ny forskning. Universitet är ganska väsensskild från grundskolan och allt vetande är färskvara. Problemet rör främst illustrationer och bilder som det redan finns allt för lite av och som blir allt svårare att inkludera pga rättigheter och ersättningskrav. Det måste till ny lagstiftning som ser till att särskilja läromedelslitteratur från kommersiell publicering så att informationsspridandet inte stöter på en ekonomisk flaskhals i vad som kan och inte kan förmedlas.

Roger Wallis väger in med sina åsikter om studentbay.se på DN Kulturdebatt och förklarar varför han tycker tjänsten borde göras fullt laglig. Också mycket läsvärt.
Politikerna borde agera snabbt innan detta vansinne tar död på
innovationskraften inom ­IT-Sverige. Hur många kreatörer som söker enkla
lösningar på svåra frågor kommer nu att lägga av, förstöra servrar, med mera i
rädsla för vargarna?



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

torsdagen den 23:e april 2009

Nyupptäckt runsten i Vallentuna

Nu på eftermiddagen förtäljer Svenskans nätupplaga att en hittills runsten påträffats vid Vallentuna kyrka.

Foto: Lars Andersson/Stockholms länsmuseum

Texten är delvis förstörd, men det som är kvar lyder: ”…fr reste denna sten efter Frösten sin fader”.

Runstenen påträffade faktiskt redan i höstas under en regnig och lerig höst när man grävde ett kabelschakt. Det framgår inte om arkeologer deltog vid denna grävning, men stenen behölls för att den var fin och skulle nu placeras vid parkeringen - då runskriften till slut upptäcktes efter det att den tvättats ren av regn och vind.

Inte precis ett praktexemplar, men jättekul fynd ändå naturligtvis. Vallentuna är proppfullt av runstenar, och flera har hittats vid kyrkan. Vill man läsa mer kan man titta in på Runrikets hemsida.

Arkeologerna på Stockholms länsmuseum ordnar visning av den nya runstenen och runstenarna runt Vallentunasjön nu på söndagen den 26/4 kl 13.

Runstenar var i de allra flesta fall resta av tidiga kristna i Mälardalsområdet under 1000-1100-talet. Många återanvändes som fundament-stenar i tidiga kyrkobyggen dessutom - t ex Vallentuna-kyrkan. Uppsala Domkyrkas enorma pelare vilar i ett par fall på runstenar, vilka kan skådas genom plexiglas.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

The Stockholm Syndrome Del 2

Och idag - Frodo..eller Leif Pagrotsky menar jag.
IKEA!

The Daily Show With Jon Stewart

M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome Pt. 2
thedailyshow.com
Daily Show
Full Episodes
Economic CrisisPolitical Humor



Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdagen den 22:e april 2009

The Daily Show besöker Socialist-Sverige

Woooooot!!!!!
Wyatt Cenac från The Daily Show var i Stockholm nyligen och undersökte vårt socialistiska helvete som enligt FOX News snart kommer vara USAs framtid.
Hysteriskt kul - och han träffar Robin.

Del 1 av The Stockholm Syndrome. Enjoy!

The Daily Show With Jon StewartM - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome
thedailyshow.com
Daily Show
Full Episodes
Economic CrisisPolitical Humor


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Tre problem med SOM-analysen

En visserligen intressant och givande studie av medieforskaren Annika Bergström redogör för det begränsade inflytande bloggar har i allmänhetens liv. Det vinklas som om media överskattar bloggarnas "makt" för att visa att de är med i trenderna. Jag har tre problem med analysen som genomförts.

Problem 1 är att den verkar utgå från en märklig grundtes att inflytande i "vanliga fall" är relaterat till absolut mängd personer som är involverade. Det stämmer knappast, som vilken sociologiskt kunnig person som helst kan upplysa om. Pengar, maktpositioner, kändisskap och politiska nätverk är det som i hög mån avgör vem som har tillgång till både medias och politikers öron. Dessa grupper är minst lika, om inte mer, marginella gentemot resten av väljar-kåren. Bloggosfären är bara en ny spelare på planen. Det fantastiska med de digitala nätverken är att de kräver realtivt begränsad ekonomisk insats, men däremot desto mer av personligt engagemang och aktivism - ni vet, som en hel del mindre organisationer som Greenpeace, Amnesty osv. Det är alltså en i grunden mycket demokratisk företeelse.

Här kommer vi till problem 2: Sören Holmberg poängterar att de flesta medborgare inte sätter integritetsfrågan, som engagerar många bloggare, bland de viktigaste sakfrågorna som istället är sjukvård, sysselsättning, utbildning och miljö. Jag ifrågasätter inte detta, men ta miljö-frågan som är så viktig idag - hur blev den det? Inte tusan brydde sig politiker på 60-talet nåt om miljön. Men tack vare små. engagerade, envetna och aktiva intresse-grupper kom frågan att bli allt mer avgörande. Det hjälpte sätta Centern i regeringsposition och det ledde till att Miljöpartiet under lång tid varit en självklar del av vår riksdag. Integritets-frågan är ny och komplex, men jag betvivlar inte att om 10-20 år kommer den vara en självklar del av det politiska engagemanget hos en stor andel medborgare.

Och här kommer vi till problem 3: Generationsfrågan. Studien nämner, men verkar inte närmare undersöka, generationsaspekten. Jag vet att 40-talisterna varit vana vid att sätta agendan sedan 1967 eller nåt, och alla andra fått rätta sig efter det, men de måste faktiskt börja inse att det kommer nya generationer med nya intressen som kommer bli mer centrala efter hand som de etablerar sig i samhället och tar över jobben (om nu inte pensionsåldern höjs till 87). Det är inte så att alla unga bryr sig om detta, men det är tydligt att en enorm del av de unga lever och verkar via nätet i stor utsträckning. Att en stor klump 60-åringar drar ned den totala statistiken i en undersökning är inte något som nödvändigtvis bevisar att media och politiker lägger för stor vikt vid dessa frågor. Ett samhälles medborgare är inte en homogen grupp, och hjärtefrågor och fokus förändras över tid.

Sen vill jag bara påpeka att jag absolut inte tror att integritets-frågan är helt generationsbunden - jag vet ungdomar som är stock-konservativa och jag vet åtskilliga 40-, 30- och t o m 20-talister som brinner som fyrbåk. Det är nu en gång statistikens förbannelse: man ser inte träden för all skog. Fler analytiker borde räkna in framtidsaspekten i sina projekt - så här ser det ut nu, hur ser det ut om 20 år? Bergström nämner t ex att många unga läser tidningar på nätet, och att det kommer hålla i sig. Personligen ser jag den starka kopplingen mellan traditionell journalistik och bloggosfären som en av Sveriges stora styrkor och hoppas det kommer hålla i sig. Om det är något som kan rädda god journalistik så är det en stor trupp supportrar ute på nätet som lyfter fram och diskuterar deras arbeten.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdagen den 21:e april 2009

Logiskt felslut hos kulturskaparna

Under det senaste året har vi tvingats höra en hel del gnäll och allmän veklagan från "kulturskapare" om hur elaka människor är som tar deras skapade verk och utnyttjar dem för eget syfte och nöje utan att betala för sig. "Stöld, stöld" ropar de. "Hur ska vi kunna överleva om ni inte betalar för er!?" klagar de. "Ska det verkligen vara så svårt att förstå?" förundras de.
Nu har Konstfacks jurister stoppat en students verk för att den utnyttjar musik från ett TV-spel i ett flagrant brott mot upphovsrätten.

Så plötsligt befinner sig konstnärerna på andra sidan muren och skriker i högan sky om frihet och tillgänglighet och kreativitet. Personligen är jag extremt kluven över detta beslut. Å ena sidan är jag överlycklig att kampen mot hystieriskt upphovsrättskyddande nu troligen fått ytterligare tillskott av förkämpar. Välkomna kära vänner.

Å andra sidan så är det tydligt att för många så har egentligen inget ändrats, och det som är mest upprörande är att de inte får tillhöra en priviligierad grupp i samhället för att de tagit ett par konstkurser. Anna Odell, som själv begick brott mot upphovsrätten när hon plagierade det journalisten Nellie Bly gjorde redan 1887 (och som gjorde det bättre och för bättre anledning dessutom), ondgör sig nu på Newsmill. Konsten och konstnärerna måste få vara fria skriver hon. Kan man möjligen hålla med om, men jag undrar vilket sorts kast-samhälle hon drömmer om? Ett där alla som fått ett fint diplom och efter rätt sorts utbildning får kalla sig konstnärer därmed också får carte blanche att göra vad de vill, med vad de så önskar? Ska vi utfärda certifikat kanske?
Medan alla andra kreativa människor som fyller nätet och sina liv med omtolkningar, kompilationer, kreativa skapelser ska tvingas betala och betala dyrt för privilegiet.

Ledsen Anna och alla andra på Konstfack. Ni kan inte ha kakan och äta den dessutom - inte ens som ett konstprojekt. Antingen sällar ni er till de som kämpar för rätten till "fair use" av det andra har skapat och tillverkat, eller så får ni hosta upp med pengarna som alla andra simpla medborgare i detta land. Faktum är att eftersom er konst ofta är tänkt till försäljning kan ni inte ens hävda "fair use" - tjänar ni själva pengar på det måste ni betala till ursprungsskaparna, såvida inte tillräckligt lång tid gått efter deras död. Vill ni undvika det scenariot finns inget annat val än att ställa er på barrikaderna för en helt fri delning av kultur - inklusive av det ni själva tillverkat.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndagen den 20:e april 2009

Ny arkeologisk avhandling om bronsåldern

Av diverse anledningar har det blivit lite glest mellan de mer renodlat arkeologiska inläggen de senaste veckorna. Jag tänkte passa på att rätta till detta något genom att tipsa om en rykande färsk avhandling vars disputation är nu på fredag i Göteborg.
Magnus Artursson
Bebyggelse och samhällsstruktur. Södra och mellersta Skandinavien under senneolitikum och bronsålder 2300 - 500 f. Kr.
Opponent är Helena Victor från Uppsala

Boken damp ned i min brevlåda för en vecka sedan, eftersom jag och min sambo båda har haft våra krokar i Magnus sedan han var verksam som grävledare vid Arkeologikonsult i Mälardalen. Han ledde t ex utgrävningen av den gropkeramiska boplats, Bollbacken, som jag skriver min avhandling om. Sedan ett antal år är han omlokaliserad till UV Syd i Skåne och avhandlingen är delvis ett resultat av de omfattande grävningar som skett längs Västkustbanan därnere. Det märks om inte annat på det faktum att den är tryckt i hardcover med mycket snygg och proffsig layout av den grafiska enheten vid UV Syd - vi är alla gröna av avund.

Den är något så ovanligt för humaniora som en sammanläggnings-avhandling med tre sedan tidigare publicerade artiklar. Till skillnad från naturvetenskapliga avhandlingar har den inte enbart en inledande summerande kappa, utan både en inledning och en avslutande syntes (samt summary), vilket jag tror var ett bra upplägg. Boken är inte överdrivet tjock, en annan god egenskap, men den är desto matnyttigare med en rejäl sammanställning av byggnadsstilar och bosättningstraditioner i södra och mellersta Sverige, Danmark och södra Norge under senneolitikum och bronsåldern. Vilket är precis vad som behövs för att bringa ordning och reda i huvudet på alla oss arkeologer som inte haft möjlighet att sätta oss in i den explosionsartade ökningen av identifierade hus på de utgrävda fornlämningarna. Magnus diskuterar även vad man kan tänkas utläsa om samhällsstruktur och sociala hierarkier ur dessa bosättningsmönster och de förändringar de genomgår under denna tid, då husen kan variera från 12 m till över 40 m i längd.

Magnus vill visa dels att utvecklingen inte var så enkelriktad som man kanske tidigare uppfattat det, och att det redan tidigt fanns stora variationer i typer av hus som byggdes. Men också att det förekom ett komplext och social-politiskt stratifierat landskap under denna period, med mindre hövdingadömen som kontrollerade distributionen av prestige-föremål.

Sedan arkeologen slogs ihop med antiken och historia i Göteborg för att bilda institutionen för historiska studier har deras nya gemensamma hemsida (om än snygg) lämnat en del övrigt att önska i utbud av information tyvärr. Jag hoppas på lite mer forskningspresentationer inom en snar framtid.

Apropå avhandlingar är Anna Karlström, min rumskompis här på institutionen, i skrivande stund och överlämnar sitt layoutade avhandlingsmanus till grafiska enheten och tryckeriet. Jag avundas henne så det gör ont i varenda muskel, men hon förtjänar allt gott efter det otroliga dygnet-runt-slit hon utfört bara den senaste veckan här i Uppsala.
Snygg blir den oxå. Disputation på nationaldagen - bara det.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Bra analyser, dåliga analyser

DN ondgör sig över parasiterande Google som åker snålskjuts på deras nyheter. Skulle ta Wolodarski mer på allvar om det var så att hans tidning betalade ut en summa till google varje gång en av deras journalister använde söktjänsten för att få fram information och uppgifter som de sedan använder sig av i sina artiklar.

Låt oss göra ett experiment. Under 1 månad måste samtliga journalister på DN klara sig utan internet - inte en kabel, inte ett wifi. Sedan kan de få klaga över "parasiter".

Göran Widham skriver så bra om läsarförakt, lyssnarförakt och väljarförakt att han förtjänar en plats i Svenska Akademin.

New York Times, som borde hålla kurser för svenska TT-styrda medier om varför riktig journalistik alltid kommer behövas, visar de grundläggande felaktigheterna i internet-leverantörernas argument för att överge net-neutrality och klämma oss på mer pengar.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

lördagen den 18:e april 2009

Utan fotfäste, utan skam i kroppen


Internet är en makalös idé, och inte tillnärmeslevis så enkelt att genomföra efter att man fått idén som telegraflinjer eller telefonledningar. Internet handlar om ett system att föra alla möjliga sorters information mellan alla möjliga sorters datorer med olika hård- och mjukvara. Enorma mängder information. Ursprungligen ett koncept utvecklat i skuggan av det kalla kriget av amerikanska militären för att underlätta kommunikation mellan olika enheter, men mycket av grundarbetet sköttes av forskare och framförallt doktorander vid Amerikas universitet, särskilt MIT.

Finansiering kom från både militären, statliga bolag och en del privata företag. Viktiga pusselbitar lades av kanadensiska, brittiska och franska arbetsgrupper inom statliga och privata företag, samt universitet. 1989 länkades hela härligheten ihop med kommersiella telenät, först ett och snart därefter fler och fler och fler. De telekomföretagen fick överlämnat en fantastiskt uppfinning som de vare sig finansierat eller utarbetat i någon större mån. Alla forskare, tekniker och statliga myndigheter som gjort detta delade med sig, och de enskilda upphovsmännen och -kvinnorna fick liten eller ingen del av den finansiella utdelningen. De fick något bättre - en chans att förändra världen.

Så låt oss tala upphovsrätt för all del. För alla dessa telekomföretag, som ursprungligen själva oftast etablerades av statliga medel, som sponsrades av allmänna intressen, vars hela tillgång (telenätet) i de flesta fall lämnades över för en struntsumma vid ombildningen till privata bolag. Jag vet inte hur många av dem som fortfarande betalar pengar till Edisons, Teslas och Marconis efterlevande, eller om de någonsin gjort det. Men det var inte dessa nu existerande bolag som kom på idén, slet med den, genomförde den och testade den. Att hävda att VI ANVÄNDARE ska tacka dem för privilegiet att få använda internet är rent makalöst! Det får Alexander den Store att framstå som blygsam och anspråkslös.



This is bigger than all of us.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredagen den 17:e april 2009

En surrealistisk dag och ett fall av PTBD

Den här dagen framstår allt mer som helt surrealistisk. Kanske en logisk följd av en vecka där man fått se Telekom-paketets förhandlare uttrycka åsikter att tillgång till internet är att jämföra med att ha tillgång till ett par filmkanaler, och inte en avgörande demokratisk rättighet i en global värld där allt mer hanteras via nätet.

Så TPB-gänget fälldes i tingsrätten. Det förvånade mig inte då det var tydligt från början att ett gäng mer eller mindre juristkunniga kommunalpolitiker som nästan själva erkände att de var inkapabla att förstå teknologin, skulle sitta till doms under enorm internationell och kommersiell press. Men domslutet i sig? Ett års fängelse för att tillhandahålla en helt laglig teknisk tjänst var visserligen absurdt i sig, men det var inget mot de 30 miljoner som man tydligen är skyldiga bolagen för att andra personer gjort digitala versioner av film och musik tillgängligt via deras i grunden lagliga tjänst. Den summan är baserad på totala partsinlagor från käranden och har inget stöd i fristående, vetenskaplig forskning i denna fråga. Jag vet inte hur många mer filmer och album ni kommer köpa under kommande år pga domen mot TPB men jag kan ärligt säga att det gör ingen skillnad i min konsumtion.

Men kronan på verket denna surrealistiska fredag var när Fredrik Federlay, folkvald riksdagsledamot, valde att sätta hela sitt rykte på spel - igen! Genom att skriva ett trovärdigt men helt lögnaktigt inlägg på sin blogg där han krävde att småpartierna i Alliansen skulle få fler ministerposter. Syftet skule ha varit att visa att "socialt media" visst har ett genomslag. För skåda - tidningarna skrev omedelbart om det - fast det var påhitt! Kors i kanelen.
Reaktionerna från bloggosfären har väl varit ganska syrliga, men troligen inget emot vad jag gissar en del tidningsredaktörer sagt mellan fyra väggar.

Jag vet inte om Fredrik verkligen är så enfaldig att han tror att detta påfund var klyftigt på något vis, eller att han lyckades bevisa något annat än att media tar folkvaldas offentliga utsagor på allvar (kommer nog inte hända honom igen)? Han hade kunnat säga samma sak på ett torgmöte i Ö-vik, eller via handskrivet postat brev till redaktionerna och resultatet hade blivit likvärdigt. Det är inte bloggen som är avgörande här, eller ens internet, utan bara hans egen position i riksdagen. Som han nu kastat i sopkorgen fullständigt.

Hans påhitt skadar bara bloggosfären genom att säga att det som skrivs på en blogg inte ska tas på allvar, ens av en person i offentlig ställning. När de flesta seriösa bloggare kämpat benhårt med att just få tas på allvar och inte sänkas uteslutande pga sitt valda medium. Personligen undrar jag om han lider av PTBD - Post-Traumatic Blogg Disorder efter den strimling han råkade ut för i bloggosfären förra året när han spelade teater i prediksto... jag menat riksdagens talarstol och sedan sålde ut alla sina (påstådda) ideal. Kanske han innerst inne hatar sociala medier och vill förgöra dem?
Vad sägs om att skramla ihop lite pengar för omedelbar terapeutisk hjälp innan han gör sig själv eller någon annan illa? Jag menar, förutom den demokratiska processen och sociala medier i största allmänhet.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdagen den 16:e april 2009

Telekompaketet och Homo erectus direkta avkomma

Som så ofta tvingas jag konfrontera det faktum att ut-ur-Afrika-modellen och Darwin har fel - det är helt omöjligt att alla människor utvecklats ur samma linje. Helt klart går det kring människor på våra gator som ser ut som mig, pratar som mig och verkar ha samma biologi som mig, men vars hjärnor måste ha utvecklats utifrån helt andra premisser. Det är den enda logiska förklaringen på att vi kan betrakta samma skeende och komma till så diametralt skilda uppfattningar Jag talar inte om alla meningsmotståndare så klart. Jag förväntar mig olika åsikter från människor och jag förstår faktiskt att det finns de som anser att fildelning kan förorsaka kulturlivets undergång. Jag förstår dem även om jag inte håller med dem. Det är en tolkningsfråga och ingen av oss sitter med facit.

Jörgen Samuelsson å andra sidan, Nationens Man i Telekommunikationsfrågor, hör helt klart till en annan antropomorf art (släkte?). Han motsätter sig ett tillägg i den kommande lagstiftningen som arbetats fram av bland annat Eva-Britt Svensson, som har stort tvärpolitiskt stöd och som röstades igenom av parlamentet. Nu håller den på att kasseras av starka maktpolitiska och kommersiella intressen, som vill sätta rätten till vem som ska få tillgång till internet, hur mycket internet man får tillgång till, och vem som kan fråntas rätten till uppkoppling i händerna på företagen. Svensson och ytterligare 345 underbara parlamentariker röstade för ett tillägg som skulle kunna garantera enskilda medborgares rättigheter.

Samuelsson i DN:
- Parlamentet har föreslagit att inga begränsningar i fundamentala rättigheter
får göras utan föregående beslut av en rättslig, kompetent myndighet. Ingen i
rådet förstår varför det skulle vara en god idé.
- Rådet menar att paketet reglerar marknaden för elektroniska kommunikationer, närmare bestämt att konkurrensen på marknaden ska vara god. Parlamentet vill reglera innehållsfrågor och mänskliga rättigheter.

"Ingen i rådet förstår varför det skulle vara en bra idé..."
Han går vidare med att säga:

- Är telekommunikation en mänsklig rättighet? Vad tror du en liten fattig
pojke i Afrika tycker är mänskliga rättigheter? Det finns en europeisk stadga om
mänskliga rättigheter som gäller enligt EU-fördraget – varför stoppa in den i
Telekompaketet?


Men om friheten på nätet inskränks kan väl det vara ett
problem?

- Frihet är viktigt, men det handlar om en kommersiell tjänst. Jag kan
inte se likheten mellan åtkomst till nätet och rätten till tak över
huvudet.


Någon borde upplysa Jörgen om att människor har rätt till mer än tak över huvudet. Vi har rätt till yttrandefrihet, rättsligt skydd och tillgång till information från våra folkvalda.
Vi lever i en värld där allt mer går över till internet-baserad kommunikation och informationslagring, och Rådet för Telekommunikationsfrågor kan inte se hur tillgång till detta är en mänsklig rättighet!!? Består Rådet av utomjordingar? Har franska regeringen övertagits av pod-people? Fungerar våra hjärnor alls enligt samma biologiskt-kognitiva grundprinciper?
Jag har större förståelse för tyranner och fascistledare, för de sticker åtminstone inte under stol med vad de anser om mänskliga rättigheter (syns inte, finns inte). Det finns en konsekvens och inneboende logik i deras vansinne. Vad lobby-prästerna och Marknadens Höga Teologiska Råd däremot uppfattar som mänskliga rättigheter och sin skyldighet gentemot de folkvalda i Europaparlamentet övergår min fattningsförmåga. Dags för gentester?

FarmorGun i Norrtälje förklarar tålmodigt för Henrik Hansson på bloggen Departementet vad detta "internet" är för något. Samt varför de rådande förhandlingarna ger alla demokratiskt sinnade personer kalla kårar. Man kan bara hoppas att han och likasinnade lyssnar. Opassande Emma ger som vanligt en bra genomgång över de aktuella ärendena, Ipred-motståndet och diskussioner kring detta, samt om skapandet av "Nätstrumpor": ett nätverk för kvinnor i Piratpartiet. Bara namnet i sig är ju helt lysande.

Apropå Svenskans intressanta lista över forna tiders fildelningsdebatter vill jag bara bidra med att även forntiden var fylld av fildelare och piratkopior. Utan dessa hade vi aldrig fått de redskap, kunskaper, konst och musik som omger oss idag. Vad som sker när de första Homo sapiens dyker upp arkeologiskt är en fullständig explosion i föremålstillverkning, kopior och innovationer, och omarbetingar och justeringar, som troligen går hand i hand med mental utveckling. Innan dess hade det varit hundratusentals år av nästan exakt likadana handyxor använda av Homo erectus. Som möjligen kan vara förfäder till vissa förhandlingsdelegater inom EUs telekompaket (inga namn nämnda).



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdagen den 15:e april 2009

Darwin och Evolutionen - Symposium på Naturhistoriska

Via bloggarna som huserar under lagerbladet hittar jag ett tips om ett öppet symposium om Darwin och evolutionen på Naturhistoriska Riksmuseet 19-20 maj.

16 inbjudna och välkända forskare kommer hålla föredrag på svenska och engelska. Viss kunskap om biologi och evolutionen krävs för att kunna uppskatta evenemanget till fullo (dvs, det är inte rent populärvetenskapligt, även om det inte är rent fikonspråk för redan insatta). Program och anmälningsblankett för intresserade finns på hemsidan. E O Wilson håller öppningsanförandet (80 år i år - bara det). Jag är inget odelat fan av sociobiologin (även om jag kan hålla med i vissa detaljer), men mannen är och förblir en av 1900-talets stora tänkare.

Själv kommer jag gömma försöka förtränga detta omedelbart så att jag inte gnager av mig benet i frustration över att jag inte har tid att gå...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Blått blod

Som en liten uppföljare på diskussionen tidigare i veckan om genetisk variation inom människolsläktet (yttepyttelitet) kan vi fortsätta med inavel. Det har varit en del diskussioner kring kulturella incestregler och risker med kusinäktenskap den senaste tiden - delvis som ett resultat av uppmärksamheten kring Darwin. Han gifte sig nämligen med sin kusin och drabbades av viss ångest över detta när en del av deras barn blev sjuka. Hur mycket som nu berodde på genetiska defekter är en annan fråga, och vissa studier i USA har visat att det inte nödvändigtvis behöver vara menligt för efterkomman om kusiner får barn. Det utgår dock från att det inte varit omfattande inavel innan dess. Om så är fallet blir risken mångfalt högre. Det visar bland annat en ny studie av den mest ökända av Europeiska kejsarsläkter: Habsburg.

Vetenskapsradion tar upp den idag och det går bra att lyssna i efterskott. För en mycket bra bloggpost-genomgång av artikeln rekommenderas Ed Yong på ScienceBlogs. Artikeln handlar bland annat om Spaniens kung Carlos II vars tragiska livsöde visar vad som händer om alltför många av ens farmödrar och morfäder också är ens mostrar och farbröder. Vi talar seriöst långvarig inavel här. Men som sagt, enstaka kusingifte är sällan ett problem. 

Om något borde väl detta sätta stopp på veklagan över att Victoria gifter sig med en simpel ofrälse... Om vårt kungahus klarat sig relativt bra så var det kanske tack vare en enkel fransk general som tog över i början av 1800-talet, lite hjälpt på senare år av en halv-brasiliansk drottning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdagen den 14:e april 2009

Vansinnets Arbetsmarknad

Det finns stunder då byråkrat-Sverige får det att flimra och svartna för mina ögon, då blodtrycket stiger i en sådan hast att jag endast kan höra ett dån i öronen. När jag först hörde talas om arbetslöse metallaren Jenz Kellberg som riskerade att förlora en del av sin a-kassa för att han skrev en dagboksblogg körde jag huvudet i väggen ett par gånger och fösökte förtränga vreden. Ärendet är inte avklarat än, utan fortfarande under utredning då arbetsförmedlingens paragrafryttare vägrar backa från beslutet. DN berättar även om en kvinna i Eskilstuna som fick avdrag eftersom hon spelade korp-fotboll och tränade 4-5 kvällar i veckan. Tydligen står man inte till arbetsmarknadens förfogan då, om man tränar kvällstid och spelar matcher på helgerna.

Nu ska jag förklara de två anledningar som gör mig fullständigt vansinnig med båda dessa situationer:
För det första är det tydligen arbetsförmedlingens inställning att det enda sättet som man kan skaffa sig jobb är genom att sitta på sina två händer framför telefonen och vänta på ett samtal. Man får inte engagera sig, nätverka, vidareutveckla sig, göra sig känd som en engagerad och kunnig person, eller på något vis utmärka sig mot mängden. Du ska vara en passiv och tacksam mottagare av Arbetsförmedlingens Goda Vilja, skriva ansökningar till de jobb de föreslår - som du inte har en chans i världen att få - och i övrigt inte röra dig ur fläcken. Istället för att se detta som bevis på att den sökande är aktiv, engagerad, villig att prova nya vägar eller hålla sig i god kondition, hitta nya kontakter och göra sig synlig för potentiella arbetsgivare så ska man straffas!

Nu kommer vi till det värsta. För om inställningen var som ovan hela tiden skulle den åtminstone vara konsekvent. Vansinnig - men konsekvent. Men alla dessa högflygande ord betyder inget alls om du har barn. Om du har barn på dagis och blir abetslös så förlorar de sin plats utom ca 3 tim om dagen - eller 15 timmar i veckan. Så din aktiva jobbsökartid ska ske under tiden det tar dig att komma hem från dagis till dess du måste gå tillbaka och hämta dem. Har du barn på fritids förlorar de också sin plats, så det är bara att återvända till skolan lite efter lunch och hämta upp det barnet. Resten av dagen ska du söka jobb med ett eller flera små barn som klättrar på väggarna av leda och undrar varför de inte får umgås med sina kompisar.

Hur i helvete kan det vara logiskt konsekvent att påstå att man inte är aktivt arbetssökande för att man tar 30 minuter om dagen att skriva ett blogginlägg, men att det är helt okej att försöka skriva ansökningar, läsa litteratur, skriva artiklar, ringa till arbetsgivare och vidareutbilda sig själv i datorkunskap medan man har två små barn hemmavid!!? Allra värst blir det när man inser att dessa regler varierar från kommun till kommun. Så i min bransch har forskare i Stockholms innerstad med små barn en klar konkurrensfördel gentemot forskare i stora delar av landet i övrigt, för de förlorar inte rätten till dagis och fritids (än så länge).

Den här regeringen slog sig för bröstet inför valet med att de minsann skulle sluta straffa ut de som jobbade deltid, tog tillfälliga uppdrag och som gjorde ett aktivt försök att vidareutbilda sig själva för en föränderlig arbetsmarknad. Om något har det blivit sämre - samma gamla straffa-mentalitet i ny förpackning. Samma Kafka-artade brist på logik och vett.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndagen den 13:e april 2009

Lästips för Annandagen

Lästips för annandagen:

Erik Svensson, professor i zoologisk ekologi, skriver insatt och bra på sin blogg utifrån Ulf Petterssons opinionsartikel i DN om genetik och mänsklig variation. Som han påpekar är det knappast så kontroversiellt inom vetenskapen att påpeka att det inte finns något som kan kallas mänskliga raser, vilket inte hindrar att det är bra att påpeka detta för allmänheten med jämna mellanrum, och i kommentarerna som följer tar han även upp att ras-begreppet är knappast användbart alls inom biologin.

VA-bloggen uppmanar till mer kommunikation mellan politiker, allmänhet och forskare och berättar om det brittiska intiativet ScienceWise. Intressant.

Arkeolog-kollegan Magnus Alkarp bloggar på UNT om livet i Luthagen och om ämnen som intresserar honom. I den senaste skriver han en del om runor, vikingar, resor till Medelhavet under järnåldern. Apropå rasbiologi och vikingar skriver han också lite om denna ganska tragikomiska historia.

Arkeologer och fornsaksfanatiker i största allmänhet kan nu registrera sig på Historiska museets databas över sina samlingar och börja skapa egna favoritlistor och sökfavoriter, lägga till sökbara etiketter osv. Läs mer på Adelsöbloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

söndagen den 12:e april 2009

Omställning var svårt redan på stenåldern

Allt du någonsin behövde veta om övergången från stenålder till bronsålder. Det är inte lätt när någon överlägsen typ dyker upp med teknologiska nymodigheter och förklarar dig överflödig...
Plus ca change, plus c'est la même



Mitchell & Webb är två av de roligaste brittiska komiker jag sett på senare år - och det säger en del. David Mitchell skriver dessutom en mycket bra krönika i dagens Guardian om populistiska politiker, moralpanik och ett BBC som mer och mer börjar själv-censurera sina komiker.



Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredagen den 10:e april 2009

onsdagen den 8:e april 2009

Gästforskarbidrag, tvärvetenskap och digitalisering

Ett par tips att sprida till akademiker-kollegor på drift i den stora världen.

Uppsala universitet har sedan ett antal år en enhet för att främja tvärdisciplinär forskning och samverkan mellan de humanistisk-lingvistisk-teologiska fakulteterna, samt sociologen: SALT
Det har blivit åtskilliga intressanta föreläsningar och forskarkurser av inbjudna gästforskare under åren.
SALT utlyser nu gästforskarstipendium för höstterminen 2009. Stödet kan täcka föreläsningar, symposier och/eller kortare vistelse på Engelska Parken och ska syfta till att främja samarbetet över institutionsgränserna - och gärna över fakultetsgränserna. Besöket måste vara förankrat hos forskare från minst två olika institutioner, och det ska i ansökan klart framgå hur besöket kan förstärka det tvärvetenskapliga samarbetet. Om man tycker sig ha en bra idé är det dags att börja ringa runt och argumentera för vad man tror attman kan bidra med. Läs gärna mer om SALT på deras hemsida för inspiration om vad tidigare gästforskare bidragit med.
Sista ansökningsdag är 1 juni 2009.

Och så ett tips för arbete på andra sidan Atlanten:

*Digital Antiquity ** *Seeks a Founding Executive Director
Digital Antiquity seeks an entrepreneurial and visionary Executive Director who can play a central role in transforming the discipline of archaeology by leading the establishment of an on-line repository of the digital data and documents produced by archaeological research in the Americas. Digital Antiquity is a national initiative that is generously funded by the Andrew W. Mellon Foundation.
The Executive Director oversees all Digital Antiquity activities, including hiring and supervising staff, marketing repository services to the professional community, guiding software development, and managing acquisition of repository content.
During its startup phase, Digital Antiquity resides within Arizona State University and the Executive Director will hold the position of Research Professor at ASU with a 12 month, renewable appointment, excellent benefits, and a rank and attractive salary commensurate with experience. A fixed term secondment or IPA (paid transfer from another position) would also be considered.

A link to the full job announcement may be found at http://digitalantiquity.org/
Interested individuals may also contact Keith Kintigh for more information.
Consideration of applications will begin May 1, 2009.

Glad Påsk


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdagen den 7:e april 2009

Långt borta, så nära

Geografi, som alla kulturgeografer vet, är långt mer än avstånd i rummet mätt i X, Y eller Z. Om något är nära eller långt bort beror på så många olika saker. Vilka kommunikationsvägar finns det, t ex? Under nästan hela förhistorien var vattenvägarna nästan det enda gångbara om man skulle ta sig längre sträckor, särskilt om man hade packning med sig. Sommar var klart bättre som resesäsong än vinter i de flesta fall. Fast i norr, på de skogsfria markerna, var det som allra mest framkomligast över land under de snötäckta delarna av året (så länge det inte var för kallt). Men minst lika viktigt som topografi och klimat var faktiskt människorna som bebodde markerna. Det krävdes färdvägar i huvudet, i minnet, innan kartor började ritas. Man följde de vägar ens föräldrar och äldre släktingar visat först och främst.

Det gällde även att ha ett mål med resan och en relation med de man besökte. Bara att hitta en annan bosättning kunde vara komplicerat under stenåldern, då man flyttade runt efter årstiderna. Man behövde förkunskap om i vilken vik, och uppför vilken höjdrygg, husen och byarna var etablerade. Och när man visste det krävdes det också att man var inbjuden, eller åtminstone kunde förvänta sig ett gott bemötande om man dök upp i närheten så att man inte möttes av en skur pilar eller t.o.m. en utskällning. Kontakter, allianser, vänskapsband som ärvdes över generationer, giftemål och ingifta släktingar, bytespartners - allt detta krävdes för att hålla vissa kommunikationsleder öppna och välanvända, medan andra som rent geografiskt sett var minst lika nära, växte igen och förblev dåligt utnyttjade.

Samma sak är det fortfarande såklart. Med den skillnaden att vi nu rör oss snabbare över land än över vatten i de flesta fall, och att flygfälten är noder i landskapet. Likväl har vi våra upptrampade stigar. Jag tänkte på det igår när jag satt på tåget mellan Stockolm och Göteborg, på väg till Bohusläns museum i Uddevalla för att prata keramikhantverk under stenåldern. Resan tar ungefär lika lång tid som att åka ned till Malmö, men medan jag åkt till Sydsverige fler gånger än jag orkar minnas så var detta den första resa till Västsverige jag gjort sedan en exkursion på B-kursen i arkeologi 1993 (bortsett från en helgexkursion till Värmland med en kvartärgeologisk kurs). Det finns flera anledningar för detta, och brist på intresse är definitivt inte en av dem - tvärtom.

Läge: Skåne är porten till kontinenten - många resor har gjorts ned genom landet för att ta sig över till Danmark (Roskildefestivalen har varit den vanliga anledningen).
Arbete: Jag, liksom 100-200 andra arkeologer, drog ned till Skåne för att jobba på jätteprojekten runt Öresundsbron och Väskustbanan i slutet av 1990-talet.
Vänskapsband: Flera kollegor till mig blev kvar där nere, på allehanda kontor, och det har varit naturligt att besöka dem igen.
Ämnesgemenskap: Lund har en osteologisk avdelning, vilket har lett till en del besök hos både osteolog-kollegor och bevistade disputationer.
Forskningsintresse: En del samarbete med keramiska forskningslaboratoriet i samband med avhandlingen.
Osv, osv.

Jag var faktiskt på väg till Göteborg förra hösten för att hålla ett seminarium och besöka samlingarna, men hysterisk avhandlingsstress och sjuka barn (och föräldrar) ledde till att det fick läggas på is. Så det var hemskt trevligt att få en inbjudan av Håkan Pettersson att komma till Bohus museum och prata keramik. Även om min totala arbetspanik ledde till att jag kastade mig på tåget tillbaka på eftermiddagen, istället för att ta några dagar och kolla in omgivningarna och diverse arekologiskt material som jag hade önskat. Nästa gång, nästa år.

Trevligt nog fanns det en del gamla bekanta på museet som jag kunde återknyta kontakten med - en trevlig aspekt av arkeologyrket är att det nästan alltid finns en kompis, eller kompis kompis på de flesta arbetsplatser när man varit verksam i några år. Så där var Mattias Öbrink som gick grundkursen med mig, Barbro Lindh som läste osteologi ihop med mig och som jag delade lägenhet med i Malmö när vi grävde på Väskustbanan. Gabi Kalmar som också ingick i dessa horder av legoknekts-soldater på plats i Skåne, och Niklas Ytterberg som jag grävt med på Lunda vid Strängnäs t ex. Så nu när jag har börjat bygga upp lite bättre sociala kommunikationsleder västerut (inte minst tack vare Leif och Mathias), så tror jag nog att jag ska kunna ta mig i kragen när min golgata-vandring är över och återigen resa med solen västerut.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndagen den 5:e april 2009

The New Brighton Archaeological Society

Arkeologi + populärkultur är alltid intressant. Eftersom de flesta av oss arkeologer antingen sitter under berg av papper och skriver artiklar/rapporter/ansökningar, eller står upp till knäna i hällregnet på en schaktövervakning, så kan det ibland vara trevligt att påminnas om att man faktiskt har ett yrke som ger upphov till en del fantastiska och fantasifulla omtolkningar.

Nu senast en kommande serietidning (som jag tvivlar på kommer översättas till svenska) om fyra barn till berömda arkeologer (finns tydligen sådana) som måste ta vid efter deras tragiska bortgång. Det är klart, någon måste mäta in stenpackningen och fylla igen schakten. Nej, jag gissar att deras uppdrag är lite mer....action-betonade. Typ Time-Team möter DaVinci-koden.
Man kan läsa intervjuer med författaren och artisten på Newsarama.
Jag vill också ha en häftig logo och armborst!
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredagen den 3:e april 2009

Brusande vår

Fyrisån, den mesliga lilla kvarleva av det som en gång var en havsvik i fornstora dar, har fortfarande ett par höjdpunkter varje år. En riktigt bra snö- och issmältning i april garanterar en av dem. Tog dessa bilder från Islandsbron nere vid stadsparken i Uppsala i morse.
Pumphuset - försedde Uppsalaborna med vatten och el på 1800-1900-talet och är idag museum för kommunal teknik - exciting! Snyggt är det iallafall.
Islandsfallet sett från bron ned mot stadsträdgården.

Under varma torra somrar kan Islandsfallet krypa till en rännil - under forsränningen på Valborg händer det att deltagarna måste kliva av sina hemsnickrade flottar och putta dem nerför denna bit. Å andra sidan, ibland är det minst lika vådligt forsande som det var idag.

Asptrappan som färdigställdes nyligen är till för att underlätta vandringen och lekandet av Upplands landskapsfisk aspen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdagen den 2:e april 2009

Guidade exkursioner i Småland

Michael Dahlin, arkeolog och tillika kulturgeograf, anordnar under våren ett antal guidade exkursioner i norra Småland, med syfte att belysa det historiska och förhistoriska landskapet. Man kan delta en gång eller alla gånger.
Titta in på bloggen hans för att läsa mer.

19/4 Heliga hällar och gravar - vi besöker bronsåldersmiljön i Blankaholm.
Samling vid Brygghuset i Blankaholm kl 10:00


26/4 Det agrara bronsålderslandskapet – vi besöker Herrmanstorp utanför
Västervik. Samling vid fornlämningsområdet vid Hermanstorp kl 10:00. Området
ligger vid infarten till Västervik och vid första vägen upp till vänster
(skyltat med blå skylt ”Kulturminne”).


3/5 Början till slutet – vi besöker odlingslandskapet med rötter i
förhistorien och med kontinuitet in i modern tid (mer info senare).


10/5 Den äldre järnålderns rikemansgravar och den medeltida byn. Vi besöker
Djursdala och Ungstorp i Vimmerby kommun. Samling vid Djursdala kyrka kl
10:00


17/5 En del av Tjusts skärgård. Från Istid till medeltida kolonisation. Vi
studerar spåren efter inlandsisen och besöker en ö (mer info senare) Samling vid
Brygghuset i Blankaholm kl 10:00.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdagen den 1:e april 2009

Akademensis - en diagnos

Vi känner alla till klichén: den tankspridda professorn som irrar fram i korridoren och letar efter glasögonen som sitter på pannan (eller än värre, på näsan). Vad jag har lärt mig efter 6 år som doktorand är att det är alldeles sant - vi blir såna. Särskilt i slutfasen av avhandlingsarbetet har synapserna förbränts så totalt under högspänningen från högvis med vetenskapliga texter, labyrintiska universitetsförordningar och självpåtagen isolering från yttre stimuli att vilken läkare som helst skulle diagnosticera en med annalkande alzheimer. Men det är fel diagnos - rätt namn på åkomman är akademensis.

Några tecken på att du drabbats:
Eftersom du insett att du är inkapabel att hålla det mest grundläggande uppgifter i minnet tar du till extrema åtgärder, som att rita med tjock OH-penna på handen eller tejpa upp det viktiga pappret på insidan av dörren - bara för att passera lappen när du går hemifrån som vore den kamouflerad, och en vecka senare fundera över vad det är för gråfärgad blobb på översidan av din hand som du just upptäckt.

Väl framme på jobbet hittar du tandkrämstuben i väskan, och inser att pennfodralet troligen ligger i badrumsskåpet.

Du kan ha en fotografisk minnesbild av en viss sida i en bok där just den där extremt viktiga minimala detaljen togs upp som du måste referera till - men du kan inte för ditt liv komma ihåg vilken bok, författare eller ens vad den handlade om i övrigt.

Du har i åtta dagar försökt komma ihåg att skicka ett mycket viktigt mejl, men varje gång du startar programmet slutar det med att du skickar ett dussin helt andra personer mejl.

Ena stunden noterar du att du ska på möte om 10 minuter, för att sedan inse på vägen hem att du fullständigt glömt bort att gå.

Mathandling resulterar alltid i att den där enda essentiella saken som du verkligen behövde köpa (typ mjölk eller bröd till barnens skolutflykt) inte hamnar i matkassen. Däremot av någon anledning kapris och kondenserad mjölk - du har ingen aning om varför.

Men strunt i det - nu har våren iallafall kommit till Uppsala.

Carolina Rediviva - universitetsbiblioteket

Fyrisån

Läs även andra bloggares åsikter om , ,