onsdag 29 juli 2009

Nyckel till förhistorien

Dags för lite riktig arkeologi på bloggen - lite Ting och inte bara massa tankar. Lokalpatriotism funkar bäst i min mening. På UVs hemsida kan man läsa och se bilder från de avslutade utgrävningarna i Rasbo, väg 288 utanför Uppsala. Kollegan och tillika keramikfanatikern Thomas Eriksson har varit ute i fält och grävt bronsålder samt (under protest gissar jag) även andra mer recenta tidsperioder. En av bronsålderslokalerna har en hel del skärvstenshögar och stensträngar, man kan få se bild på Eva Hjärtner-Holdar som idogt skrapar fram ett hus med en fyllhacka. På en kulle har det kommit ett järnåldershus med stenram - vilket inte hör till vanligheten här i Riksäpplet. Lämningar från vikingatid och medeltid kommer också fram.

En tingest. En nyckel till ett medeltida bultlås närmare bestämt, påträffat vid Rasbo-grävningarna.

Foto: Thomas Eriksson

Om man vill läsa mer om nycklar kan jag rekommendera Åsa Karlssons master-uppsats om lås och nycklar i Birka och på Helgö som blev färdig i våras. Hade ingen aning om att man kunde få ut så mycket av det järnskrotet innan Åsa upplyste mig om det. Finns att ladda ned på insitutionens hemsida:

Karlsson, Å. 2009. Privat och kollektivt. Lås- och nyckelanvändning under sen järnålder i Mälardalen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag 28 juli 2009

Om du var en superhjälte?

Okej, jag kan bara inte låta bli att posta den här videon också, på temat serier. Jimmy Fallon har en helt lysande sketch där han besöker Comic-con för att pitcha sin superhjälte-idé The Recharger. Han träffar Stan Lee, Jon Favreau, Joss Whedon, Dan DiDio, skådisar från Lost och Iron Man 2 - man kan inte direkt säga att nån är imponerad. Men trägen vinner...



Om jag skulle hitta på en superhjälte som inte redan finns...Hmmmm
Academica! Kan läsa in och processa enorma mängder information på rekordtid, talar och läser samtliga språk,är aldrig svarslös inför ignoranta idioter och ondskefulla sanningsförvrängare. Evildoers Beware!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

måndag 27 juli 2009

Mitt andra två-dimensionella liv

Comic-Con San Diego håller på att avslutas i dag - ett konvent för seriefantaster som sedan 70-talet utvecklats till ett totalt monster med 100.000 besökare och Hollywoods främsta stjärnor i kö för att sälja in de senaste film-, TV-, spel-produkterna till geeksen som regerar i viral marketing på nätet. Förutom mängder av utställnings- och försäljningsställen så förekommer också en uppsjö paneler om allt mellan himmel och jord och underjord. Om man som jag inte har en chans att ta sig iväg på jippot så kan man under en lunchpaus roa sig med att läsa artiklar, livebloggar och tweets från dessa.

Newsarama finns ett intressant reportage från en session om kvinnor inom Marvel. Riktiga kvinnor alltså, som jobbar med Marvels serier. Det rör sig om färgläggare (en extremt viktig uppgift numera), redaktörer och författare (fortfarande ganska ovanligt med kvinnliga tecknare av superhjälteserier). Artikeln återger lite vad de berättade om sin egen bakgrund, hur de hamnade i serievärlden och deras erfarenheter på jobbet. Under frågestunden togs frågan upp vad det beror på att så pass få tjejer läser serier (i USA - knappast i Asien där Manga är monumentalt stort), trots att filmer och TV-serier är jättepoppis bland tjejer. En sak som togs upp var vikten av serieaffären. För unga människor som börjar leta upp sina första serier är butiken och dess personal fortfarande jätteviktigt. Ett dåligt bemötande kan krossa ett gryende intresse, ett gott bemötande kan få det att växa.

Det vet jag av egen erfarenhet. Jag började visserligen läsa serier innan jag ens kunde läsa, mycket tack vare serieintresserad far och en mysig second-hand butik tvärs över Götgatsbacken där han bodde. Men när jag i tonåren började leta mig vidare i amerikanska och brittiska serier på egen hand var det en liten butik på Norrmalm som blev min tillflyktsort (tror den låg på Frejgatan). Framförallt en kille som jobbade där var hemskt trevlig. Inte överlägsen, alltför frågvis, för pushig, för avvisande. Han lät mig rota runt bland serierna och efter ett antal gånger, när han sett vad jag gillade, började han ge små råd utan att någonsin få mig att känna mig pressad att köpa nåt. Tack vare honom upptäckte jag både Sandman och Cerebus, särskilt den senare är nog den mest drabbande litterära upplevelse jag haft.

Under årens lopp har jag upplevt ett antal olika personligheter i serieaffärer, och en hel del av dem hade nog skrämt iväg mig om jag fortfarande var en osäker 14-åring. En del får mig att inte vilja komma tillbaka ens som vuxen och allt annat än osäker. Vissa verkar ta det som en personlig förolämpning att nån är där och pillar på deras tidningar. Det finns många vägar in i seriernas värld, men att ha goda guider som hjälper och inte stjälper är svårslaget.

Apropå det annonserar Sekventiellt att I Seriernas Värld organiserat av Serifrämjandet kommer ha en tävling för bästa nya barn/ungdomsserie. Pengar och (viss) berömmelse till vinnaren.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 24 juli 2009

torsdag 23 juli 2009

Arkeologi enligt Indiana Jones

Har du någonsin undrat vad det är för skillnad på Indiana Jones och riktiga arkeologer? Isåfall kan du läsa denna hysteriskt roliga genomgång i Cracked som slår huvudet läskigt bra på spiken.


Klicka på bilden för att se originalet.

En genomgång av vad man kan lära sig om arkeologi från diverse vagt arkeologi-inspirerade filmer finns också. Jag kan lägga till Stargate.

What this movie taught us: USA befriar de förtryckta massorna både på jorden och i rymden, och urinnevånare delar gärna med sig av sitt kvinnfolk till hjältarna.

What this movie taught us about archaeology: Man kan alltd känna igen akademikern som den hopplösa astmatikern. Du trodde väl inte att de där efterblivna svartskallarna i Afrika byggde nåt så coolt som pyramiderna - Aliens did it.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , http://www.cracked.com/funny-138-archaeology/

onsdag 22 juli 2009

Storebror raderar

Uppdatering 22:02 - Guardian lyfter nu upp den här frågan med en lång och välskriven artikel.

Jag må vara en smått fanatisk förespråkare av digitalisering, Open Acces och internet som ett globalt medium, men jag är inte så förblindad av ideologi att jag inte också ser problemen med att publicera enkom i ettor och nollor och inte på papper. Så Manjoos senaste artikel on hur företaget Amazon har möjlighet att utan förvarning radera eböcker i Kindle gör mig ganska mörkrädd. Nu senast vaknade ett gäng Kindle-användare och upptäckte att George Orwells 1984 var raderad, ironiskt nog. Liknande saker har hänt med stora upplagor av flera andra författare, när företagen upptäckt juridiska problem med en del publicering. Skillnaden mot att köpa en bok i en affär blir påtaglig, även om ett företag skulle vilja dra in den i efterhand är det svårt eller omöjligt att genomföra, men allt fler domstolar börjar nu aktivt ålägga producenter att utnyttja tekniska möjligheter att radera eller stänga av produkter via fjärrkontroll.

Manjoos artikel som diskuterar konsekvenserna av denna nya juridiska möjlighet är minst sagt läsvärd, den är inte alarmistisk men den lyfter fram allvarliga frågor. Internet är fortfarande i spädbarnsåldern och det är allas vårt ansvar att se över hur den utvecklas och vilken makt vi vill lämna över i händerna på företag, lobbygrupper och regeringar. Manjoo hänvisar även till juridikprofessorn Jonathan Zittrain som har skrivit en bok om detta.

Apropå den pågående fajten mellan internet och traditionell media så har Slate Magazine dragit igång ett litet intressant experiment. Under ett par dagar kommer två trad-journalister enbart få sina nyheter via tryckta medier och två webtidnings-journalister uteslutande från nätet men inte från tidningarnas hemsidor (och de ska undvika aggregationssajter som snor ganska rakt av från de stora tidningarna). Utifrån det diskuterar de vad de vinner/förlorar med de olika angreppssätten. Den första chatten har redan tryckts och jag ser fram emot de kommande inläggen. Kortfattat kan man säga att de som bara läser tidningar missar uppdateringar och fördjupande information, medan de som håller sig till internetgenererade nyheter har svårt att sålla fram de mest aktuella frågorna. Men det ska bli kul att se vad dag två ger för intryck.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 21 juli 2009

På spaning efter de jobb som flytt

Jag har haft den minst sagt tveksamma förmånen att få en god inblick både hur det är att söka jobb, och att gå igenom jobbansökningar från andra. Man kan lugnt säga att oavsett bransch och yrke så finns det få upplevelser som är mer knäckande att söka jobb - t.o.m. innan man har fått det där avslaget i brevlådan. Att skriva CV är numera en avancerad färdighet som inkluderar layout och disposition. Ansökningsbrevet är lika svårt att klämma ur sig som en längre artikel till en vetenskaplig tidskrift. Man plitar ned några personliga referenser som man vet aldrig kommer kontaktas. Sen går man cirklar runt telefonen och undrar om man sabbar sina chanser mest genom att ringa och fresta på deras tålamod (eller än värre, höra tonen av en som är pinsamt berörd av att man söker en tjänst man aldrig kommer få), eller inte ringa och riskera verka ointresserad.

Mary Beard, professor i Cambridge, skriver en intressant liten krönika idag om det här med utlåtanden och referenser i tillsättning av akademiska poster och hur de förändrats de senaste 20 åren. En del till det bättre och en del till det sämre:
For a start, what was worse?
That's simple: the sexism. For almost every
married woman in the pack, the referee felt bound to say that she was "happily
married" (how did they know -- and would we have looked worse on an imminent
divorcee, anyway?), and that the husband was very happy for his wife to have a
job. A few launched into the childcare arrangements, while suggesting that we
would obviously want to talk more about this at the interview.
Hon har hittat en bunt gamla personliga referenser och utlåtanden från olika tillsättningar hon tagit del i och ger lite exempel. En sak som hon tycker har blivit sämre de senaste åren är ovilligheten hos folk att skriva lite tydligare om både styrkor och svagheter, istället för att använda samma superlativ hela tiden.
I always vow to write to these with a few simple queries. "Could you please
compare Dr Y whom you rate this year as "the most brilliant student you have
ever taught" with Dr Z of whom you said the same last year. It would help the
committee to know which in your view was absolutely the most brilliant". But I
never quite get round to it.
Jämför det med det här exemplet från en personlig referens för ett par årtionden sedan:
"I've never had any reason to suspect him of bluff or oneupmanship even in the
sort of conversation where relatively sober scholars are liable to overbid their
hands."
Det är vad jag kallar en god referens.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 20 juli 2009

Döda människors sopor

"It takes very special qualities to devote one's life to problems with no attainable solutions and to poking around in dead people's garbage." Paul Bahn

Har blivit lite tunnsått med inlägg den senaste veckan eftersom jag varit helt överöst med hysteriskt mycket skrivande på avhandlingen. Det är ju tänkt att den ska bli färdig typ...nu. Nästan. Har väl 95% av texten klar nu, men måste gå igenom det som redan skrivits, lägga till och ändra, föra in språkgranskning, fixa bilder och tabeller och figurtexter. Känns som att springa maraton i Himalaya... Tack o lov har jag Endnote som tar hand om min referenslista ganska automatiskt. Seriöst - alla akademiker borde skaffa sig en bibliografidatabas och spara in månaders frustrerande arbete. Endnote är svindyrt tyvärr, men Zotero ska vara ett fullgott gratisalternativ som jag ska gå över till när jag blir utsparkad från min arbetsplats i höst.

Det finns stunder, som när man är i slutfasen med en avhandling och dessutom känner sig totalt oönskad av arbetsmarknaden, som man seriöst kontemplerar varför man i hela fridens namn valde det här yrket arkeologi till att börja med. Jag har ett vagt minne av att det var givande en gång i tiden, men i nuläget försöker jag bara släpa mig över mållinjen med något som kan godkännas vid en disputation så att jag kan få återkomma till något som kan kallas vardag. Jag får se om kväljningskänslorna mattar av när allt är över.

Men det finns faktiskt de som uppskattar arkeologi utan att själva vara del av det. Guardians lilla ledarkrönika "In praise of..." valde i fredags ut Brittisk arkeologi för lite lovord. Tydligen startade i helgen Festival of British Archaeology som pågår inte mindre än 14 dagar, så om nån är på väg över till öarna så finns det diverse begivenheter med förhistoriskt tema. Durham University har tydligen en föreläsningsserie för allmänheten Unlocking the Secrets of the Skeleton. Man talar skelett, skallar och etik. En fråga som är aktuell även här hemma i Sverige med anledningen av diskussionerna kring de norrländska skelett som finns i Hisotriska museets samlingar.

Jag gillar att britterna är så bra på att lyfta fram fornlämningsmiljöerna och förhistorien för allmänheten under sommaren. Det är något vi alla kan bli lite bättre på. Tyvärr gäller det att inse att det finns en del mörkare ideologiska undertoner inom en del verksamhet, det gäller att inte vara naivt godtrogen i mötet med en del forntidsentusiaster eftersom några av dem kan ha en helt egen agenda. Magnus Alkarp skriver om Glima-brottning på sin blogg (som tyvärr är stängd för kommentarer på förekommen anledning). Han har också skickat ett mejl till Riksantikvarieämbetet apropå en del evenemang vid Gamla Uppsala högar, med kopia till flera personer, mig inkluderat. Han har fått svar från RAÄ också där de lovar att studera saken närmare och de meddelar att det inte finns några planer för museet att starta sin egen Glima-klubb. Jag är inte mer insatt i frågan än så, men jag har träffat flertal arkeologer under åren som stött på problemen att det finns otrevliga och ljusskygga individer som medvetet organiserar och infiltrerar verksamheter rörande forntiden, vilket förstör och svärtar ned det goda arbete entusiaster bland allmänheten gör.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 15 juli 2009

Podcasts, vetenskap och vampyrer

Mer intellektuellt stärkande sommar-lyssningstips: Anthropology.net rekommenderar ett gäng podcasts från University of Oxford, speciellt en serie från Linacre College: Societies in Transition
Bloggen har en genomgång av de åtta föreläsningarna som täcker in tiden från neandertalare till nutid (och framtid). Några exempel: Graeme Barker diskuterar övergången från jakt till jordbruk i SÖ Asiens övärld och David Killick ger en exposé över utvecklingen av metallurgi i tidiga samhällen. Stuart Manning berättar om den minoiska världen och dess undergång. Chris Gosden, en arkeolog som skrivit en hel del läsvärt, resonerar kring hur romarnas erövringar i England påverkade människorna där:
"Becoming Roman in Britain” Britain under Roman rule and the incorporation of Britain into the Roman world. Gosden also talks about the significance of our environment, the outside, material world, and how it influences historical events in ancient history.
Ytterligare fyra intressanta föreläsningar utöver dessa alltså.

Men för er som känner att ni inte har ork att engagera sig i dylika seriösa aktiviteter, men som inte heller vill framstå som helt slappa, så finns det goda nyheter. Dan Cull skriver på sin blogg om den livaktiga och helt seriösa (ibland) forskningsgrenen Buffy Studies. Alltså forskning om och kring kult-TV-serien Buffy the Vampire Slayer. Han ger tips om litteratur, bibliografier och - ja - vetenskapliga tidskrifter rörande detta ämne. Så skriv ut några magisterexamen och lägg på startegiska platser i hemmet, sen kan ni njuta av non-stop Buffy och Angel resten av sommaren.

Vampyrtrenden är ju mer aktuell än någonsin, med Twilight-böckerna som blir film och den nya TV-serien True Blood. Det har redan skrivits hyllmeter om de mer eller mindre subtila moraliska signaler de ger om sexualitet. Här finns ett nyskrivet alternativ för er som intresserar sig för frågan: Vampires, and the Sluts and Virgins Who Love Them
Det finns också Jenny Turners essä i London Review of Books.

Slutligen frågar sig Nathaniel Rich på Slate varför snälla, neutrala skandinaver är så så bra på att skriva om ond bråd död?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

tisdag 14 juli 2009

Rena gener i Sverige?

Okej, här är ett videoklipp inhämtat från The Daily Show som sändes 090713 - fast det visar en sekvens av det populära morgon-TV programmet Fox & Friends på (ni vet Fox: unfair, unbalanced). Samtliga tre programledare brukar häva ur sig de mest smärtsamt usla åsikter, men vid detta tillfälle gick en av dem så långt att t.o.m. f.d. Miss America Gretchen Carlson inte kan låta bli att skrynkla ihop sitt väna ansikte.

Enligt Wikipedia startade diskussionen kring hur Alzheimersforskning i Sverige och Finland ska ha visat att gifta par som håller ihop för livet har färre fall av sjukdomen (en typ av moralitet som Fox bara älskar att lyfta fram). Men Brian Kilmeade hade en alternativ tolkning av varför fler amerikaner får alzheimer - giftemål mellan raserna. Till skillnad från renrasiga svenskar och finnar (som tydligen inte gifter sig med varandra...)

The Daily Show With Jon StewartMon - Thurs 11p / 10c
Moment of Zen - Pure Swedish Genes
http://www.thedailyshow.com/
Daily Show
Full Episodes
Political HumorJoke of the Day

Inte för att jag hade något förtroende för Fox innan dess, men det är inte utan att man blir mörkrädd.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 13 juli 2009

Motvillig kommunikation

Usch, för mycket att göra, för lite små grå celler.
Här är en underbar sketch av Mitchell & Webb, om alternativa sätt att kommunicera...



Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 10 juli 2009

Delar av ekkistan från Hågahögen återfunna

Jag hörde först rykten om detta i korridoren på institutionen av Karin Bengtsson, som jobbade på museum Gustavianum innan hon fick doktorandtjänst hos oss i vintras och som fortsatt hjälpa till med arbetet att bringa reda i universitetets samlingar. Nu har tydligen nyheten blivit officiell med pressmeddelande från Uppsala universitet där Helena Victor berättar om fyndet.

Det handlar om delar av den trästorck som påträffades i den så kallade "Kung Björns hög" i Hågadalen utanför Uppsala när den grävdes ut 1902. Högen uppfördes under bronsåldern för ca 3000 år sedan då vattnet stod betydligt högre och den lilla dammiga Hågaån var en del av en havsvik. Gravhögen undersöktes alltså 1902-03 mycket tack vare ett initiativ av en viss student vid namn Gustaf som då var prins och senare kom att bli kung nr 6 i ordningen med det namnet. Grävtillstånd av nationalklenoder är mycket enklare att få med lite rojalistisk backning. Det kostade ju en redig slant också - hela 1250 riksdaler sammanlagt. Oscar Almgren som ett dussin år senare kom att bli Sveriges första professor i arkeologi ledde undersökningen. Man hittade bland annat ett riktigt snyggt bronssvärd, rakknivar, pincetter och ett präktigt "glasögonformigt" bronsspänne med guldbeläggning (vilket långt senare stals, demolerades och kastades bort av tjuven...).

De fina fynden skeppades under högtidliga former till Historiska museet medan delar av ekkistan stoppades i en cigarrask (ett vanligt sätt att förvara fynd på under denna tid) och överlämnades tydligen till Växtekologiska institutionen. Där glömdes det bort och försmäktade i över 100 år. I samband med att universitetet rensat ut och ordnat upp en del av sina samlingar återträffades det av arkeologer som knappt kunde tro sin lycka. I nuläget är vi nämligen medvetna om att organiska material är långt mer ovanliga och värdefulla än guldfolie.
Man kan höra en kort intervju med Helena på Sveriges Radio också.


Helena har själv varit med och undersökt en del kultiska lämningar intill Hågahögen och skrev en avhandling om dessa:
Victor, H. 2002: Med graven som granne. Om bronsålderns kulthus. Aun vol 30. Institutionen för arkeologi och antik historia. Uppsala universitet

Tack till Daniel Löwenborg för tipset om pressmeddelandet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Två miljoner gratis eböcker, Kunskapspriset och en knivig språkfråga

Kunskapsbloggen förmedlar den fantastiska nyheten att World eBook Fair pågår fram till den 4:e augusti och att det under denna tid går att ladda ned gratis eböcker om man har betalat ett medlemspris på ynka 9 dollar. Sponsrat bland annat av Project Gutenberg. 2.000.000 olika eböcker finns det att välja på, med tyngdvikt på klassikerna. Nedladdning kan ske både som pdf och mp3. Mums!

Apropå NE så tar de emot nomineringar till Kunskapspriset i 10 dagar till, fram till den 20:e juli.
Kunskapspriset delas årligen ut till de som på ett nyskapande, lustfyllt och framgångsrikt sätt förmedlar kunskap till andra.
Kunskapspriset vill göra nyskapande kunskapsspridare till Sveriges kunskapshjältar. Pristagarna skall vara goda förebilder och våga tänka i nya banor. På så sätt kan priset bidra till att göra Sverige lite klokare
Gnugga geniknölarna och nominera någon välförtjänt person!

Lingvistbloggen ar upp frågan om de Nordiska språkens ställning rent politiskt - ska de ses som giltiga varianter av varandra utan att översättning ska behöva göras, eller ska man kämpa för att vart och ett får status som eget språk? Nordiska rådet har ju länge propagerat för det förra, men samtidigt sågs det som en viktig seger när svenskan erkändes som officiellt språk i EU. Är det överhuvudtaget en god idé att fortsätta kämpa för de skandinaviska språken som en kulturell enhet, med tanke på att så många faktiskt inte förstår de andra språken ordentligt? Är det inte bättre på att satsa på god språkundervisning i fler internationella språk: europeiska, asiatiska, afrikanska?

Jag gillar att jag lärt mig förstå danska och norska riktigt bra i skrift tack vare min arkeologiutbildning, men språkförbistringen består ofta när man går över till tal. På de kontaktseminarier som har hållts för studenter och yngre forskare i arkeologi i Norden var det länge seden att var och en skulle kunna prata sitt eget språk, med resultatet att de flesta svenskar och finnar inte förstod ett ljud av de danska föredragen. Finnarna hade inte sällan problem med att förstå något språk - inte konstigt. Och som lingvistbloggen säger så finns det ett intresse bland de finsk-baltiska länderna att agera samstämmigt politiskt med de nordiska. Det är en allians som är logisk både historiskt och geopolitiskt, inte minst ur Östersjösynvinkel. Och samiskan är ju ett finsk-ugriskt språk dessutom. Är det värt att sabotera det samarbetet för en rosaskimrande romantisk idé om Norden som inte funnits annat än i en götisk fantasi på 1800-talet?

Jag tycker man ska kämpa för att bevara mångfald i språk, men när det gäller politiska och vetenskapliga frågor är jag en rabiat internationalist som förespråkar god kommunikation över nationalistiskt patos var dag i veckan.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 6 juli 2009

13:e legionen marscherar igen

Av en ren slump insåg jag att serien Rome börjat gå i repris på lördag-kvällar i kanal 9. Det är alltid lite av en ångest att se om en serie som man har ett djupt emotionellt engagemang i - håller den verkligen en andra tittning, är magin borta?

När det gäller Rome kan jag iallafall meddela att efter att ha sett om de två första avsnitten så är jag helt fast igen - om möjligt mer än förut. Serien gjordes av HBO (vilka annars) och lades tyvärr ned efter två säsonger eftersom den kostade monstruöst mycket att producera. För oss som tyckte det var det bästa som hänt i TV-väg sedan "Jag, Claudius" var detta ett hårt slag.

Som arkeolog är man alltid potentiellt upplivad och potentiellt livrädd varenda gång det dyker upp en film eller serie rörande förhistorien (eller som i detta fall den tidiga historien). Oftast är resultatet helt bedrövligt och i bästa fall är det roande för stunden bara. Rome var annorlunda. Inte så att man inte tagit sig makalösa friheter med faktamaterialet - historiska personer har försvunnit, bakats ihop, dött för tidigt/sent, dykt upp på fel plats eller inte alls osv. Men det är bara att vänta sig. Vad Rome gjorde som egentligen ingen annan serie innan var att faktiskt försöka visa fler komplexa aspekter av romarriket än bara vår modernt konstruerade version av togaklädda senatorer som filosoferar och tappert marscherande soldater.

Rome är nästan antropologisk snarare än historisk i sin ansats, religiösa, kultiska, kulturella, sociala, organisatoriska, traditionella och etniska aspekter ges mycket utrymme. Det är en plats fylld av gudar, politiker, aristokrater, slavar och vanligt folk som försöker överleva för stunden. Men det är också en diskussion om styrelseskick i en tid som balanserar mellan två avgrunder - den korrupta aristokratin med viss form av majoritetsstyre, eller den starke ledaren? Ciaran Hinds är helt lysande som en närmast sociopatisk Ceasar.


Men det som ger hela serien liv, blod och nerv är inte dessa historiskt kända personer. Det är människorna som hamnar i kläm emellan dem, som i sin tur är allt annat än endimensionella, goda eller rättrådiga. Ett av de bästa radarparen på år och dag har skapats med centurionen Lucius Vorenus och soldaten Titus Pullo. Vorenus är smart och idealistisk, trogen idén på republiken och skeptisk till ceasar. Pullo är stor, stark och intresserad bara i att glädja sig för stunden, villig att följa med strömmen. Men samtidigt är det lite mer komplicerat. Vorenus kan i sin idealism vara kortsynt och blind för det som sker rakt framför honom, och är inte sällan en viktig spelpjäs för makten. Pullo är inte så dum att han inte ser hur mäktiga män utnyttjar honom och att makt korrumperar alla, hög som låg.

Rome utmanar tittaren genom att ge en delvis mustigare, råare och mer exotisk bild av "Europas vagga", men får en samtidigt att reflektera över hur lite som förändrats sedan dess.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 3 juli 2009

Vetenskap och politik - risken att göra ont värre

Arkeologi i Europa började på många sätt som ett försök av nationalstateterna att hitta "sitt folks ursprung". Underförstått fanns redan från början att det existerade en folkgrupp som på ett eller annat sätt korresponderade med kärnan och ursprunget till den moderna staten. Prylar, antika källor, språk och rena myter användes för att pussla ihop dessa historier. Det är omöjligt att förmedla med några få ord vilka katastrofala konsekvenser denna extremt förenklade syn på mänskliga samhällen har haft. Det kanske räcker med att betänka alla dessa folkmord för att få lebensraum för de "äkta" urfolken (ett land - ett folk).

Redan antikvarier på 1600-talet försökte hitta på sätt att få de svenska kungalängderna att gå hela vägen tillbaka till bibliska stammar, de gotiska härförarna betalade sin tids akademiker för att visa att de härstammade från romerska kejsare, och romarna i sin tur lade stor vikt vid påståendet att de var i direkt nedstigande led släkt med trojanerna...

Mary Beard skriver nu på sin blogg om en viss kontrovers som blommat upp bland antikare och klassisister över den lilla nytillblivna republiken Makedoniens val av namn, och vissa makedoniska politikers försök att höja sitt anseende genom att dra in Alexander den Store som landsfader. Det har sedan tidigare lett till ganska surmagade reaktioner från Grekland, som har sin egen makedoniska landsdel. Nu har tydligen, på extremt märkliga grunder, antikprofessorn Stephen Miller i USA kastat sig in i leken och fått närmare 300 av sina kollegor att skriva på ett upprop till Obama(!) att amerikanska regeringen måste sätta ned foten i vetenskapens namn och påpeka att Alexander var grek och inget annat.

Som Beard påpekar verkar deras upprop minst lika märkligt formulerat som anspråken på Alexander av den forna jugoslaviska republiken, och man kan framförallt undra vad gott de tror kan komma sig av att försöka sig på en politisk inblandning i frågan av en tredje stat? Att forskare bör kritisera och argumentera emot nationalistiska fantasier är en sak, men att använda politiska maktmedel mot en liten utfattig republik kan knappast vara rätt sätt att sköta detta. Det är inte precis som om de påstår att kung Artur regerade över landet, eller att Rom egentligen låg där.

Dan Tompkins är en annan antikare som tagit illa vid sig hur det hela skötts, och har tagit fram en lång lista på intressant forskning om helleniseringen av Grekland och Alexanders ganska intressanta och tvetydiga bakgrund som verkligen sätter ljuset på etniska konstruktioner.

Dessutom: VA-bloggen tipsar om att Nationalencyklopedin har startat sin egen Kunskapsblogg - kul!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 2 juli 2009

Äldst, unikast, minst och guldigast

Uppåkra fortsätter vara löjligt givande ur fyndhänseende. Nu senast har man hittat en rejäl bit av en guldhalsring, vilket inte hör till vanligheten, tro mig! Men ett mer komplett exemplar har hittats sedan tidigare i närheten, då som våtmarksoffer. Troligen en bit av en praktfibula också (en sorts total-kitschig jättebrosch för er som inte pratar arkeologiska).

Del av guldhalsring hittad i Uppåkra.

Fast arkeologer blir faktiskt ibland än mer upphetsade över små enkla saker än fina smycken. På Vallavägen i Linköping har man analyserat jordprover och hittat rester av växter som visar vad man odlade och byggde sina tak av. I en grop med vävtyngder har paleobotanikern dessutom hittat små rester av tunn tvinnad lintråd. Sånt kan verkligen få en arkeolog att gå i spinn.

Snart kommer Time Team America dra igång, får se om den dyker upp i svensk kabel också. Jag tror visserligen inte att det kan bli lika bra som när Baldrick springer hysteriskt mellan olika schakt i 1600-tals latriner och romartida vägbeläggning på den engelska landsbygden, men det andra avsnittet ska tydligen ge sig i kast med ett omstritt möjligt pre-Clovis kulturlager på Topper site i South Carolina. Clovis är den äldsta allmänt accepterade bosättningsfasen i Nordamerika, men många tror att den inte representerar den första pionjärfasen och att migrationen in på kontinenten skedde tidigare. Lär knappast bli några fenomenala upptäckter inom programmets lilla utgrävning, men kul att det ges uppmärksamhet åt annat än koloniala lämningar.

Apropå gamla bosättningar har man tydligen för en gångs skull hittat något intressant arkeologiskt i Grekland! Kanske genom att schakta undan allt det där recenta marmorgruset som ligger i vägen. På ön Limnos har man hittat spår efter redskapstillverkning som man tror är 14.000 år gammalt. Även om det finns långt äldre mänskliga lämningar på fastlandet så klart, så var de äldsta spåren av bosättningar i arkipelagen kända hittills blott 10.000 år gamla. Om de nya resultaten stämmer finns det alltså ännu äldre spår av att människorna behärskade konsten att ta sig fram på öppet hav.

Almedalsveckan rullar vidare och Cissi på VA-bloggen har kommit på att det är vuxen-kollo - en utmärkt beskrivning. Hon berättar vidare om de vetenskapsinriktade seminarier hon roat sig med. Mycket intressant sammanställning av olika seminarier och diskussioner.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

onsdag 1 juli 2009

Web Site Story - The Musical

Överraskning i brevfacket

I förra veckan hittade jag en bok i mitt brevfack som inte hade något att göra med arkeologi. Döm om min häpnad. Samtal i rörelse. Elva essäer om mänskliga möten och språkets kraft hette den riktigt snyggt formgivna lilla publikationen som dessutom är Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfonds årsbok 2009. Inget medföljande brev, bara förlaget som avsändare och det verkar som om jag har bloggen att tacka för den gåvan. Har bara hunnit småbläddra ännu, men det verkar vara en sån där bok som är perfekt som sommarlektyr när man tröttnat på taffliga deckarintriger. Temat är alltså samtalet, språket och möten:

Författarna behandlar kulturell och språklig kontakt över tid och rum från
översättarens brottning med humor i den antika grekiskan till invandrarens möte
med ett andra språk, från 1700-talets kulturmöten i den norrländska lappmarken
till vår tids fredssträvanden i Darfurprovinsen, och från kristendomens
mångfaldiga kroppsuppfattningar till totalitarismens beväpnade fredsbegrepp.
K-bloggen har gjort flera korta men intressanta inlägg om Almedalsveckan. Tydligen har regnet nu nått fram, men det kanske bara garanterar lite närvaro inomhus. Ed Yong å andra sidan deltar i en jättekonferens om vetenskapsjournalistik och dess framtid. Igår diskuterade han hur Twitter hjälpte honom hänga med i parallella sessioner (snacka om överpresterande kille) och idag ger han lite längre referat av ett par intressanta föredrag av Wired's Ben Hammersley och Google News grundare Krishna Bharat.

Amerikanska magasinet Archaeology presenterar de delvis ganska genuina försök att återskapa realistiska forntida miljöer i den allt annat än realistiska komedin Year One.

Apropå vetenskapsjournalistik och populärvetenskapliga tidskrifter så har Martin Rundkvist några väl tänkvärda åsikter om en del artiklar i magasinet Current Archaeology som verkar skrivna under ganska konstiga former.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,