Gropig hjärna

Sitter och försöker samla mina tankar kring ett föredrag jag ska hålla imorgon på Stockholms läns museum, på ett seminarium om Gropkeramisk kultur som arrangeras i samarbete med länsstyrelsen, UV Mitt och institutionen i Stockholm. Det ska alltså handla om en nästan 1000-årig period under neolitikum då det parallellt med jordbrukande grupper har funnits marina jägare-samlare längs framförallt svenska Ostkusten, från Gästrikland till Skåne. Jag ska prata om förhållandet mellan denna grupp och den delvis samtida stridsyxekulturen som bodde lite mer i inlandet. Den skarpsynte kan se att det står i schemat att jag ska prata om förhållandet till båtyxekulturen. Det är helt enkelt ett annat namn på samma fenomen. Vi hittar ju bara på de här namnen och ibland har vi lite svårt att komma överens om vilket namn som är bäst... eller värst. Det är ändå ett mycket litet problem jämfört med hur oense vi kan vara om vad namnen ska definiera och hur de föremål och lämningar vi hittar ska förstås.

Det ska förstås bli hemskt kul att tillbringa en hel eftermiddag imorgon med att grotta ned sig i gropkeramiker (sån är jag), men just nu känner jag mig mer än lovligt oinspirerad. Hoppas de som har hört mig bladdra om ämnet förut inte blir alltför trötta på att jag inte hunnit fräscha upp mina slides mer.

Det heter gropkeramisk kultur eftersom de gjorde många stora gropintryck i keramiken. Vi arkeologer är ett fantasifullt släkte.
Från Åloppe i Uppland, en av de först undersökta och publicerade lokalerna. (Foto: Jackie Taffinder, Historiska Museets samlingar)

Den som vill beundra lite mer av den vackra keramiken kan kolla in de här fina fotografierna på Kringla. (Tack Lars)


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, stenålder, Stockholms läns museum