Absolute Gräv vol 1

På Arkeologiforum nyligen kom Morran på den briljanta idén att efterfråga ett Soundtrack of Gräv - den grävande arkeologens låtlista. Många förslag trillade in, mer eller mindre oroväckande. Morran själv förordade Nick Cave & The Bad Seeds - Dig, Lazarus, Dig. Gorm föreslog Faith no more - Digging the grave, där både låtens och bandets namn passar osedvanligt bra för en utgrävning. Jasaw erkände att han döpte sin licentiatsavhandling efter Iron Maiden-låten Caught Somewhere in Time och var kanske bara lite bitter när han föreslog ett annat IM-alster kallat Wasted Years som alternativ. Micke hittade den utmärkta Dig Up Her Bones med Misfits. Lars kontrade med Dirt med Lou Reed. Och många fler förslag fanns - kolla in själva.

Magnus påpekade dock att den perfekta skivan redan skapats: Samlingsskivan Archaeology av the Rutles. The Rutles var en parodi på The Beatles skapad av Eric Idle och allt som innehåller en eller flera av Monty Python-gänget utses automatiskt till segrare i alla arkeologiska sammanhang. 

Men jag måste ändå påpeka att det amerikanska barn-programmet Sesam fyller 40 år denna vecka och måste därför lobba lite för min absoluta favorit Oscar the Grouch och hans sång om hur mycket han älskar sopor. För mig är Oscar arkeologins globala maskot.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, musik, humor, video, sesam

The riddle revealed

It's so cute!

The suspense which has gripped the global population is finally at an end. That, or the mild curiosity of a few friends of mine after my persistent posting of cryptic statements on Facebook and a video-riddle here at the blog.

Thanks to the contributions of a large number of wonderful friends I got a big wad of money as a present when I defended my dissertation this September. The money was meant for me to finally stop whining and buy a cell phone that had fancier uses than just phoning people or sending text messages (which was all my by now antique Nokia could do). After a few weeks of blissful surfing the net and comparing phones I developed a crush on the HTC Tattoo which was launched this October. Not too expensive, but with turbo 3G, touch screen, radio, GPS, Bluetooth 2.0+EDR and a bunch of other stuff I can't bother to remember. However, it's operative system is Android, the Open Source programming developed by Google and that was a big plus for me. Not just because I like OA, but also because Spotify has a deal with them which means I can use that wonderful application on my phone.

So the video-rebus/riddle was pretty obvious in my opinion.

Blondie - "Call Me": It's a phone. Duh!

Bladerunner - Rutger Hauer: Perhaps the most famous android of movie history

Biohazard - Sell Out: Ok, this was a bit tough. I tried to find a clip of Miami Ink on YouTube but they couldn't be embedded. The singer of Biohazard (which is a great band btw) is covered in tattoos and has in fact been tattooed on Miami Ink. And yes, I am a sell out who has discarded my still functioning Nokia for a shiny new toy.

So there you have it. Now I don't have time to write any more, I want my htc

The kids liked it too

Andra bloggar om: HTC Tattoo, mobiltelefon, android

Stucken men inte arg

Så har hela familjen vaccinerats för svininfluensan (H1N1). Fredrik tog med sig ungarna till en vaccinationscentral i måndags. Förutseende som han var tog han med en del matsäck och det var tur för de tvingades stå i kö i uppemot en timma - större delen utomhus dessutom. Eller rättare sagt: Fredrik stod i kö medan ungarna roade sig hejdlöst med andra barn. Sen var det hela över på ett litet nafs, fast den stackars personalen såg nästan svimfärdig ut.

Själv hann jag inte tillbaka från jobbet i tid så jag passade på att smita förbi ett vaccinationsställe i närheten där vi bor som skulle öppna för vaccination 7.30 just idag. Jag var där 7.10 och det var en himla tur för fem minuter senare hade antalet väntande 10-dubblats. Personalen var föredömligt effektiv, men att de inte skaffat nya nummerlappar övergick mitt förstånd - de som fanns gick bara upp till 40 och sen började de om igen. När jag var färdigstucken var det ganska stora väntrummet helt packat med folk och kön fortsatte uppför trappen till ytterdörren så kaoset hade precis inletts. Inte så farligt krångligt för oss med andra ord, fast andra har uppenbarligen haft det än lättare. Det visade sig vara tur att jag var ute i så god tid, för stället jag vaccinerade mig på fick slut på sina doser efter första dagen!

Ungarna fick lite feber och dottern fick dessutom lite huvudvärk kvällen efter vaccinationen. Lite alvedon räckte för att de skulle sova gott och imorse var de på topp igen. Fredrik var lite trött men klarade sig annars utan problem. Min arm värker just nu, men inte värre än efter de vaccinationer jag tagit när jag rest utomlands, och då betalade jag åtskilliga tusenlappar för det privilegiet... 

Att vaccinera sig eller ej är naturligtvis frivilligt, men betänk att man inte gör det för sig själv så mycket som för de mycket gamla och mycket unga och mycket sjuka som kan råka så hemskt illa ut om du smittar dem i all välmening på bussen, i mataffären, hemma hos släkten. Om du är beredd att må dåligt av flunsan så finns det inga skäl att avstå från vaccinet för att du har en chans på 1000 att få flunsaliknande symptom.

Läs även andra bloggares åsikter om vaccinering, Uppsala, H1N1, svininfluensan

Videorebus

Uppdatering: Det rör sig alltså om att gissa ett objekt - ett ting - som är på väg till mig...

Uppdatering 2: Lite mer tips - eftersom ni är så tröga ;-). Första videon ger en ledtråd till vilken typ av ting det rör sig om (väldigt uppenbart dessutom). De två efterföljande ger tips om objektets specifika egenskaper. Där ska man koncentrera mindre på vad man sjunger/pratar om och mer på egenskaperna hos de som uppträder.

Jag har varit lite pillemarisk och lämnat kryptiska meddelanden på Facebook de senaste dagarna. Något är i rörelse, närmar sig. Jag skapar denna lätta rebus för de som vill gissa (inte du Johan!)

+

+

= ?

Bon Voyage Claude Lévi-Strauss 1908-2009

På bloggen Savage Minds meddelas via Lydia Robin på EHESS att ännu en intellektuell gigant gått ur tiden. Claude Lévi-Strauss har avlidit vid 100 års ålder. Antropolog och filosof extraordinaire. Fransktalande kan läsa mer på Le Monde.

Bon Voyage

Uppdatering:

Tributen börjar nu dyka upp i media - SvD, New York Times, Washington Post, Times

Uppdatering 2:

Savage Minds-bloggen (som snott sitt namn från en av Lévi-Strauss mest berömda publikationer om ni missat det) har en mycket fin och intressant text om vad han tillfört forskningen.

Läs även andra bloggares åsikter om antropologi, claude lévi-strauss, levi-strauss

Läslust på papper och på skärmen

På familjemiddag i söndags för att fira min mormor som fyllde år och gosa ohejdat med barnens fyra månader gamla kusin (som mottog massornas beundran med självklar fattning) hamnade vi som vanligt i diskussion runt matbordet. Det är en sak jag alltid gillar med min släkt - de är fulla med åsikter och funderingar och inte det minsta hämmade över att dela med sig av dem. En sak som diskuterades denna novemberkväll var dagstidningens (o)umbärlighet. Som stressad barnförälder med pressade finanser och än mer pressad morgontid är en prenumeration något som man tyvärr ofta väljer bort. Surfa nätupplagorna blir ett trevligt alternativ, och kan ge en större bredd i åsikter, men man saknar helt klart prasslet från papper och den stilla förnöjsamhet som kommer av att försjunka i artiklar man inte hade en aning om att man ville läsa förrän de pockade på ens uppmärksamhet. Att just göra upptäckter i lugn och ro är något man mister med nätläsandet.

Det är en av anledningarna till att jag är så glad över att min arbetsplats prenumererar på DN och att min mamma tillhandahåller Svenska Dagbladet som har den absolut bästa kultur-journalistiken (en åsikt jag delar med andra). I söndags blev det jackpot hos mamma eftersom det denna dag publicerades en ovanligt bra Under Strecket av ingen mindre än Martin Rundkvist. Martin hade tagit på sig det inte helt lätta uppdraget att skriva en recensions-krönika över Norstedts Sveriges Historia del 1 och 2, där förhistorien förtäljs av Stig Welinder och i viss mån Dick Harrison. Mycket läsvärt och tänkvärt - kolla gärna in den inte minst för Martins diskussion om mötet (dvs kulturkrocken) mellan arkeologi och historia som blir extra påtagligt i detta sammanhang.

Så det blev en trevlig helgläsning av Svebskan i söndags, men jag är glad att det finns en digital version som är lättillgänglig även i efterhand. Det bästa av båda världar?

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, kultur, historia, sveriges historia, norstedts, SvD, under strecket, böcker

Helgad afton - kort historik

Vår första pumpa-kille. Nästan lika snygg som Lasses, som har intressant att förtälja om vissa gotiska pumpa-dyrkande förfäder...

Det finns inget nytt under solen. Ritualer är ett strålande exempel på detta, för de är både fantastiskt varierade och makalöst likartade oavsett tid, plats och kultur. Årstidernas växling, tidens gång, människors olika faser från födsel till död - detta brukar ritualiseras på ett eller annat sätt i de flesta samhällen. Vad som får störst fokus och hur det framställs och symboliseras är det som skiljer sig åt. Det finns hyllmeter efter hyllmeter med vetenskaplig litteratur kring hur det kan komma sig att människan kan vara så upfinningsrik och så regelstyrd på en och samma gång.

Höstens slut uppmärksammades av de brittiska kelterna i deras Samhain då boskapen återvände från sitt sommarbete och de döda återvände till hemmet. Eldar tändes för att förnya härdens flamma och under några darrande timmar fanns ingen mur mellan de dödas värld och de levandes. Varje ockupationsmakt som är någorlunda framgångsrik vet hur viktigt det är att både respektera lokala sedvänjor och samtidigt påföra sina egna ideal. Romarna var osedvanligt smarta på den punkten. När de invaderade brittiska öarna förde de fram sin egen Feralia-festival för de döda och sin skördefestival till gudinnan Pomonas ära som snarlika alternativ och de olika riterna sammanflätades.

De kristna kyrkofäderna var inte dumma de heller (vilket verkar vara mer än vad man kan säga om en del av de nutida). Påven Bonifacius IV i början av 600-talet tog över den mycket populära Feralia-ceremonin genom att göra den till martyrernas och helgonens högtid: Allhelgona. Den helgade aftonen innan blev alltså Hallow eve. Lustigt nog blev Halloween under reformationstiden i Storbritannien en ganska sekulär högtid. De puritanska kolonisatörerna i USA var strikt förbjudna att hålla på med sådan papistisk-hedninsk avgudadyrkan, men deras skördefester smög in både en och annan detalj från Halloween efter hand. Ett lyckat koncept dör inte så lätt. Med irländska immigranter på 1800-talet tog firandet fart igen och växte bortom all sans och reson. Irländarna hade skurit ut ansikten ur rovor och tänt ljus i dem, men fann snabbt att pumpor var bra mycket mer lämpade.

Jag har inget emot lite Halloween-firande i Norden, så länge jag slipper den värsta kommersiella hetsen. Den har sina självklara traditioner och faller sig väl i höstmörkret. Lucia är ett firande av en scicilliansk katolsk martyr införd via Tyskland på 1800-talet och blev poppis för runt ett sekel sedan just pga rent kommersiell packetering av tidningsutgivare. Om vi kunde ta den till våra hjärtan borde vi kunna bereda lite rum åt den Helgade aftonen. Bara vi inte ger upp påskkärringarna - då emigrerar jag!

Läs mer på Encyclopedia Britannica

Läs även andra bloggares åsikter om religion, halloween, allhelgona, samhain, feralia, romarriket, kelter, ritual, riter, historia