Små godbitar

Några korta noteringar:

Osteologiska Föreningens tidskrift Benbiten kan ta emot artiklar och notiser fram till den 31:a december.
Vi söker artiklar rörande ben; i historisk kontext, i arkeologisk kontext, på museum eller som diskussionsämne. Det kan röra boplatsmaterial, gravar, gravritualer, samlingar, insamlande, medicin eller något helt annat – det är upp till dig.

Martin Rundkvist berättar om fynd av vikingatida silverföremål uppe i Tromsö - väldigt intressant.

Katty Hauptman Wahlgren skriver om nedskärningar i kulturarvs-verksamheten i England i efterdyningarna av den ekonomiska krisen, vilket framförallt drabbar de grupper som sällan nås av dessa satsningar i allmänhet.

Siste ett julklappstips för alla er som letar presenter till en arkeolog:
Ossamenta har hittat Oxbows katalog - full av godbitar för den seriöst forntids-nördige.

Sällsamma mönster

Jag vet att jag har det stressigt när jag inte ens hinner gå på kompisars disputationer. Idag försvarade Pierre Vogel sin avhandling bara ett stenkast från där jag sitter och jobbar, och jag missade det. Men eftersom sambon och kollegor bevittnade händelsen så är jag ändå lite informerad. Opponent var Håkon Glörstad från Norge - ett bra val eftersom Pierres avhandling utgår från en diskussion kring materialitet och kultur, ett ämne Håkon är väl bevandrad i.

På boplatser hittar vi rumsliga mönster av föremål, skräp, konstruktioner och aktiviteter. Inte sällan tycker vi oss se att det finns likheter i rumslig organisation mellan platser från samma tidsspann - eller t.o.m. över långa tidsperioder. Stämmer detta och vad beror det i så fall på? Varför beter sig människor inom olika grupper på ett strukturerat sätt och hur påverkar detta beteende i sin tur deras identitet? Pierre presenterar i sin avhandling Vardagslivets aktiva oförändring fyra case-studies från stenålderslokaler i Norrland, bland annat Vuollerim.

Nästa helg är det dags för en till disputation här i Uppsala. Sara Hagström Yamamoto lägger fram sin avhandling som även den har en Norrlands-anknytning men denna gång närmare vår samtid:
I gränslandet mellan svenskt och samiskt: Identitetsdiskurser och förhistorien i Norrland från 1870-tal till 2000-tal
Avhandlingen utgår från framväxten av svensk nationalitet från slutet av 1800-talet, och i förlängningen debatterna runt andra identiteter såsom den samiska, kvänska och nord-bottniska.
Opponent är Thomas Wallerström som även han är verksam i Norge. Det finns ingen tanke bakom detta - ibland beror mönster enbart på en slump...


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, avhandling, Uppsala universitet, samer, kväner, identitet, kultur, etnicitet, Vuollerim

Nordic TAG 2011 Kalmar

The 2011 Nordic TAG conference (which stands for Theoretical Archaeological Group) is arranged by the Linnaeus University of Kalmar in Sweden in April. The Nordic TAG is an off-shoot of the British TAG which was initiated in 1979 and is still going strong.

Next year's main theme is Multidisciplinary Archaeology. There are several sessions spanning from cultural mobility, to textiles, to time travel. The conference is mainly for Scandinavian archaeologists, but more distant colleagues are of course very welcome.

For the first time I am myself hosting a session, together with Lars Lundkvist of the National Heritage Board. If you are interested in participating please contact me at my work email.

Research and Outreach in the Digital Age
The combined growth of internet and digitalization has presented Archaeology with completely new challenges and opportunities. Is the computer now our primary tool, or do we risk losing touch with ‘reality’? What are the opportunities of creating vast databases for analyzing prehistory in previously unimaginable ways, and how can these repositories of data be made available to other researchers? Do researchers have a responsibility to interact more with the development of the technology they are using? What are the legal hurdles we face when making information widely available: is there a greater need for protection of rights, or do we instead need to fight the restrictions placed upon a potentially global research community?

Community outreach is a stated goal of both Universities and museums, and many research foundations now demand that projects communicate their results to the public and media. The internet is playing an increasingly large role in that communication, but does it add value or is it just window dressing? Does the Web have the potential to create an open dialogue between the public, media, researchers and cultural institutions, or does it risk breaking down established routes of credibility and ethics? The session welcomes any contributions discussing these or similar topics.


Läs även andra bloggares åsikter om Nordic TAG, Nordic TAG 2011, Linnéuniversitetet, arkeologi, konferens

Åter till Göteborg...

Så sitter man här ytterligare en helg upptagen med att fixa till en powerpoint-presentation. På måndag eftermiddag stundar en ny resa till Göteborg. Men den här gången är det inte arkeologi som är temat, utan vetenskapsbloggande. Jag ska ta del i en mini-konferens som Mathias Klang dragit ihop: Sociala Medier i politisk och akademisk kommunikation.

Förutom jag kommer Martin Rundkvist, Lennart Guldbrandsson, Bente Kalsnes och Mathias själv bidra med presentationer kring bloggande, sociala medier och wikipedia - med en avslutande liten paneldebatt. Vårt symposium är egentligen en del av Mathias kurs Det sårbara IT-samhället, men den är öppen för alla som är intresserade, så titta gärna förbi om du är i närheten. Jag ser fram emot att få lära mig en hel del själv.

Fast först måste jag omarbeta en gammal presentation ganska grundligt utifrån de speciella förutsättningar som just detta tillfälle innebär. Alltid svårt att förutse vilken nivå man bör lägga sig på, oavsett ämne. När det gäller sociala medier så har det glädjande nog skett en märkbar ökning i allmänkunskaperna - samtidigt blir jag fortfarande ofta förvånad över hur kunskap som jag tror är självklar inte är det för andra. Det är faktiskt långt svårare att förutsäga än folks allmänkunskaper inom arkeologi, för sociala medier har så mycket att göra med praktik. Det är nåt man gör och deltar i, snarare än instrueras i och läser in sig på. Jag har själv stora vita fläckar i min kunskap (wiki-världen t ex), för sociala medier och nätet är en sådan otroligt komplicerad och växande organism, ständigt muterande. Vilket är en anledning till varför det är så kul.


Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, blogga, förmedling, nätet, internet, IT-universitetet, Göteborg

Molekylär arkeologi

Jag är inte bara arkeolog, jag är osteolog också. Osteologi är alltså läran om ben och syftet med den utbildningen är att få kunskap nog att besvara alla möjliga frågor när en arkeolog sticker en benflisa under näsan: Vad är det här, från vilket djur, människa, vilken del av kroppen, ålder, kön, hälsotillstånd, dödsorsak, levnadsvillkor...? Osv, osv. Beroende lite på flisans storlek kan vi faktiskt komma fram till en hel del, men inte sällan är osteologens yrke extremt tålamodsprövande och frustrerande.

Det är inte utan att vi drömmer om fantastiska metoder som mer eller mindre ska göra oss överflödiga som yrkesgrupp. T ex 3D-scanners som i kombination med avancerade databaser kan föreslå identifikation av benet. Eller fantastiska genetiska studier som besvarar allt från kön och ögonfärg till personliga egenskaper och svettlukt. Faktum är att en hel del redan finns på den vägen och det lär komma en hel del mer i den nära framtiden. Det problematiska är ofta kostnaderna som är involverade runt den tekniska utrustningen, mjukvaran och expertisen.

Humerus (= överarmsben) av en människa i yngre tonåren. Benet är bränt och sprickorna på ytan indikerar att det är en kremering som skedde medan kroppen fortfarande var täckt av kött. Hittat i en grop med ben från ett flertal individer och en hund på den gropkeramiska boplatsen Bollbacken i Västmanland, ca 5500 år gammal. (Foto: Å M Larsson)

Henrik Brändén berättar på sin blogg om en del intressanta ny tekniker kring just ekologi som publicerats i Science, och även finns som podcast. Bland annat verkar man göra stora framsteg i metoden att artbestämma utifrån proteiner i kollagenet i benen så att den blir allmänt användbar. De flesta osteologer skulle nog inte ha något emot det, vi har alla svurit i frustration över tveksamma små benfragment som tagit onödigt mycket av vår tid i förfogande. Faktum är att osteologer ofta skulle komma mer till sin rätt om de kunde lägga mindre tid på basregistrering och mer tid på tolkning och analys. Sen är det nog så att med många större material med välbevarade ben så arbetar osteologerna ändå mer effektivt än ett labb. Och när det gäller brända ben så krävs en makroskopisk studie. Det finns även möjlighet att studera patologiska förändringar mikroskopiskt i gamla ben, som bl.a. Nikolaos Roumelis avhandling vid Osteoarkeologiska Forskningslaboratoriet visat.

Henrik nämner en del andra intressanta bio-arkeologiska metoder, som miljöanalyser utifrån gamla fröns RNA, romarnas medicinalväxter och människans roll i att utrota vissa fågelarter. Vad jag framförallt tycker är kul är hur många fler vetenskaper börjar intressera sig för tidsdjup och historiska skeenden över lång tid. Lite vetenskaplig korsbefruktning ger en livskraftig avkomma som jag ser det. men det är inte alltid lätt samsas i samma miljö. Henrik avslutar med lite fler reflektioner efter Göteborgs-konferensen om DNA och arkeologi. Han jämför med vad han såg inom biologin när de nya teknikerna vände uppochned på gamla arbetssätt på 80-talet. Det finns nog en hel del lärdomar att ta till sig från det.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, osteologi, vetenskap, naturvetenskap, DNA, biologi, molekylärbiologi

En arkeologs dagbok

Jag ägnade söndagen åt att rensa ut en hel del gammalt från garderober och lådor, vilket inte är helt olikt en arkeologisk utgrävning av sig själv. Det är inte helt lätt att kasta sina egna materiella lämningar, till viss del behöver man vänta tills det gått så pass lång tid att man kan lämna den fasen av ens liv bakom sig. En del saker kanske man aldrig slänger, det blir upp till nästa generation att avgöra om det ska hamna i förbränningsugnarna. Ting har en förmåga att plötsligt väcka minnen vi inte visste att vi glömt och det kan plötsligt föra dig tillbaka till en tid och en sinnesstämning som känns oändligt avlägsen. Vilket var ungefär vad jag kände när jag hittade mina små lapp-dikter (fråga inte) från tonåren i en burk. Som jag inte tänker låta bli offentliga för mindre än en påtaglig förmögenhet, så horribla är de.

I en annan låda hittade jag en annan sorts dagbok - den sort som numera ofta förekommer ute på grävningar där arkeologer noterar sina dagliga aktiviteter och göromål. De utgör till skillnad från dikterna mer prosaiska minnen. Men lite småroliga.

Så här följer nu ett helt ärligt utdrag ur:
En arkeologs dagbok från Telestad , Växjö Raä 218:1, Småland 2001.

010417
Start, genomgång på Pinnmon, uthämtning av kläder, besök på grävningen

010418
Avbaning påbörjad. Först i SÖ hörnet, men dumpern körde fast så vi flyttade till Ö delen, mitt på lite N om de andra och nära röse RAÄ 18. En hel del stora härdar, mkt mörka, en koncentration av ljusbruna stolphål. Lite BRÅ/JÄÅ-keramik [bronsålder/järnålder]. Medan dumpern flyttade på sig hjälpte vi de andra att rensa. Hittade en liten mynningsbit, ljusbrun, fragmenterad, grov röd magring med ett antal ojämna horistontella linjer i mkt fint snöre. Omrört område tyvärr. Lite brända ben i närheten.
[Komm: Keramikskärvan var kul, snörornering indikerar neolitikum, antingen tidig trattbägarkultur eller stridsyxekultur]

010419
Fortsatt avbaning, rör oss norrut. Stenigt, grusigt område dök upp, anläggningarna klart färre, särskilt härdarna.
Lite keramik
Regn
Stön
Glaserat stengods

010420
Dimmigt. Fortsatt stenigt, grusigt. Djupa ploggångar och stenlyft. Allt stenigare/grusigare och lerigare. Berget kommer nästan i dagen. Allt färre anläggningar, ett par mindre härdar. Flyttade upp till centrala delen på e.m.

010423
Regn, regn, regn. Dumpern får stå idag. Fick lov att flytta ytterligare ett snäpp nedåt då vatten ansamlades och rann nedåt vid ett parti lite längre norrut.
3 flintavslag från totalt två yxor: 2 mörka, 1 ljus. Slipytor. På en mörk och en ljus fanns 2 sidor med vinkel. Helslipade 4-sidiga. Lite keramik, möjligen med snörornering. Kom i stenrikt område med lite ytligare plogning.

Japp, rena rama Indiana Jones. Vi hoppar fram lite...

010511
Avbaning. Michel & Markus identifierar ett troligt 3-skeppigt hus i deras område.
[Dvs två rader takbärande stolpar, vilket betyder brons- eller järnålder]

010514
Avbaning f..m. En del av flintyxa påträffades, samt ett litet bränt ben. E.m. anläggningsgrävning.

010515
Anläggningsgrävning

010516
Forts. anläggningsgrävning söderut. Stråk av tveksamma anläggningar. Misstänker förhistoriska mullvadar. Lisa rensade fram mer av krukan, verkar faktiskt vara någorlunda bevarad.
Duggregn och åska

010517
STRIDSYXEGRAV!!!
Flintspån framkom, svag färgning syns. Mkt liten. Kärlet har markerad mynning, rader av möjlig snörornering (4-5 st). Trolig vinkellinje under detta. Spånet ca 10 cm.
Inmätning hela dagen. Först i centrala V delen för Sussi, sen uppe vid krönet.
Besökte Odensjö på kvällen.
Regn


Det visade sig alltså att krukan Lisa hade hittat tillhörde en stridsyxegrav, fast utan bevarat skelett. Själv fick jag beundra på avstånd och mäta in den. Det kom en hel del annat också, men det får ni läsa om i rapporten:
Åstrand, J. 2004. Tretton långhus och en begravning - arkeologi i kv Seglaren. Särskild arkeologisk undersökning. RAÄ 218. Växjö socken. Växjö kommun. Smålands museum. Rapport 2004:11. (RAÄ dnr 321-4387-2007).

Ja, ungefär så här ser arkeologers dagar ut i fält. Det som varierar är andelen fynd och vädret. Och sällskapet. Om åtminstone en av de tre är ok så är grävningen ok. Svårt att avgöra om fynden eller sällskapet är mest avgörande, de är nog på delad 1:a plats. Vädret kan vara ett tärande moment, men jag har stått ut med hagel och stormbyar och vattensållning i minusgrader bara det känns som om något kul hittas och om fikapausen är trevlig.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, utgrävning, dagbok, Växjö. Småland

Socialisera mera?

Det senaste året tycker jag att debatten runt sociala medier genomgått en omvandling från att handla om "ska vi?" till "hur ska vi?". Vilket är väldigt trevligt och i min mening mer konstruktivt. "Hur" handlar ju i grunden om "varför, till vem, i vilket syfte". Framförallt är det trevligt att fler förstår att sociala medier handlar om att öppna upp till dialog och aktivt försöka engagera den andra parten, inte bara använda mediet som megafon för sitt ensidiga budskap. Men det är inte helt lätt att veta vad i utbudet av olika tjänster man bör satsa på och i vems namn. Alla enheter, från myndigheter till företag, är både ett väsen i sig och består av en stor samling anställda. Kan en enhet lyckas engagera motparten lika mycket som en individ kan?

Det här var något jag reflekterade över när jag läste Tobias Brandels intressanta artikel om kulturinstitutionerna på nätet i dagens SvD. De flesta har idag bloggar och konton på Facebook och många finns också på Twitter och YouTube. Samtidigt är det tydligt att flera fortfarande ser sociala medier som dränering av tid och resurser. Och de behöver inte nödvändigtvis ha fel, eftersom de fel använt kan vara just detta. Samtidigt måste nog alla inse att det handlar om genomförande och att det inte längre är ett alternativ att stå utanför om man vill konkurrera om medborgarnas gunst.

Brit Stakston intervjuas i Brandels artikel och hon har som vanligt koll på läget. Men jag undrar lite över om alla kulturinstitutioner har samma möjlighet inom alla medier. Framförallt funderar jag på om just det sociala i det mediala försvinner när man förväntar sig att medborgarna ska diskutera med en abstrakt enhet - ett museum/en teater - istället för individuella företrädare. En person som är anställd att representera sin enhet kan aldrig vara lika personlig som om han/hon samtalat under eget namn. Jag tycker t ex att det är långt roligare att twittra med Historiska museets chef Lars Amréus än med Historiska Museet. Och det finns flera andra på museet som håller till på mikrobloggen (Fredrik Svanberg, Kattis Hauptman-Whahlgren t ex). För att inte tala om alla RAÄ-are! Det ger plats för fler röster, fler erfarenheter. Samtidigt kanske det är svårare för folk att hitta dem än själva institutionen? Kanske Facebook främst är bra för institutionen. Medan Twitter visserligen kan användas för nyhetsflöde av densamma men enskilda företrädare måste också vara närvarande för att det ska kunna bli en intressant dialog?

Själv brottas jag lite med det här med vilka typer av forum man bör välja, inte minst enheterna själva. Är Facebook en relevant kanal för alla företag, även för arkeologiska grävkontor som SAU där jag nu arbetar? Eller är det ren digital fåfänga? Twitter? Youtube? Allt kan vara givande, men utfallet måste mätas mot den tid och de resurser det tar i anspråk. Ett museum som har kanske ett ansvar att förmedla och informera har större anledning att ta plats på nätet än mer administrativa myndigheter?

Sen är det svårt att skilja på person och position också. Jag har fått en del frågor om jag måste lägga ned min blogg nu när jag är verksamhetschef på SAU och företräder dem utåt. Själv tycker jag inte det eftersom bloggen i första hand varit ett populärvetenskapligt forum. Men jag har valt att förstärka just den delen och skala tillbaka rejält på egna tyckanden och åsikter i olika frågor. Det började jag med rean året innan när jag fick jobb på Studentkåren i Stockholm. Det kanske gör den lite tråkigare, men hellre det än att tvingas ge upp min käraste hobby och mitt härliga digitala nätverk. Personligen tycker jag att både arkeologivärlden och museivärlden har blivit roligare efter det att det blivit vanligare att använda sig av bloggar och låta de anställda ta del i det offentliga samtalet.

Min egen Twitter-lista över twittrare verksamma inom Kulturmiljövård i Norden
Twitterlista över arkeologer/antropologer och museer internationellt

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, kulturarv, kultur, kulturinstitutioner,