Det är inte titeln som avgör...

Jag tror det finns få saker som är viktigare för att skapa och upprätthålla ett fritt och demokratiskt samhälle, än en god förståelse för vetenskap. Inte så att alla måste hålla på med vetenskap, det vore fruktansvärt tråkigt, men alla borde lära sig principerna för god forskning, giltiga argument och korrekt statistik. Utan detta blir det nämligen extremt svårt att förhålla sig till allehanda tokigheter som man läser i tidningar och utredningar. Som i slutänden avgör politiken.

Den sorgliga sanningen är nämligen att även de som har forskarexamen i naturvetenskapliga ämnen ibland kan vara urusla. Det är argumentationen som är avgörande, inte argumentatörens titel. Och expertis inom ett område ger inte automatiskt expertis inom ett annat.

Så alla som undrar vad bråket kring Annica Dahlström handlar om, läs detta lysande blogginlägg.

Uppdatering: Även Karin Bojs skriver en mycket bra krönika om detta, med fakta och balanserad argumentation. Till skillnad emot Johan Lundbergs inlägg i Axess, men jag förväntar mig sällan någon sorts djupare reflektion från det hållet. Ryggmärgsreaktionen "dumma feminister straffar de som vågar väcka frågan om biologiskt kön" verkar ha fått gälla som vanligt, vilket missar poängen totalt. Det handlar om vetenskaplighet, inte genusdebatt. Däremot blir jag mörkrädd av att Smittskyddsinstitutet styrs av en  generaldirektör som inte verkar förstå skillnaden på vetenskaplig argumentation och lösa tyckanden som motsägs av den forskning man faktiskt refererar till.


Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, vetenskapsjournalistik, Annica Dahlmström, kön, biologi

posted from Bloggeroid

Att våga ta debatten

Det är väldigt sällan arkeologer tar sig an att gå i svarsmål mot debattartiklar i media som berör känsliga frågor inom kulturarvsverksamheten, och få frågor är känsligare nu på 2000-talet än den om skelett och ben från människor. Om vi ens upptäcker dem brukar ryggmärgsreaktionen vara att huka sig och hålla tyst. Det är inte det att vi skäms eller saknar åsikt, men de flesta av oss undrar om vi inte har mer att förlora på att gå i polemik i en komplex fråga som lätt blir svartvit på tidningarnas debattsidor - bildligt såväl som bokstavligt talat. Även om det kan kännas bäst på kort sikt är det knappast det bästa på lång sikt - och lång sikt borde vara vad vi är bäst på.

Det var därför uppfriskande att se att en arkeolog som verkligen är insatt i problematiken kring återbegravningar ur både arkeologisk och kulturellt hänseende, Liv Nilsson Stutz, tog sig tid till att skriva ett svar på teologen och prästen Hans B Hammars debattinlägg i Helsingborgs Dagblad den 19:e december. Hammar argumenterar för att det är djupt oetiskt för museer att ha mänskliga ben i sina samlingar - eller i alla fall kristna ben. Han vädjar till kulturministern att de borde återbegravas. Jag förstår till fullo Hammars inställning, den är inte en ovanlig ryggmärgsreaktion hos många, men det finns påtagliga brister i hans framställning. Jag behöver dock inte redogöra för dessa, för det har Liv gjort i sitt extremt välskrivna debattinlägg i HD den 16:e januari. Läs den!

Den felaktiga bilden av arkeologen som bensamlare återkommer ofta i debatten. Arkeologi handlar inte om att samla, utan om att skriva historia. I vårt arbete fråntar vi inte människorna deras historia och deras mänsklighet. Tvärtom ger vi dem en röst och en berättelse. (Liv Nilsson Stutz)

Liv problematiserar också tesen att det skulle vara etiskt konsekvent att återbegrava ben, men samtidigt behålla ben- och vävnadsprover.

Uppdatering: Kolla även in Ed Yongs fina illustration över hur debatten mellan journalister och forskare tenderar att gå i cirklar och samtidigt helt missa målet...

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, etik, teologi, debatt, återbegravning, ben

RAÄ delar ut forskningsmedel

Riksantikvarieämbetet har tillkännagett vilka som projekt som kommer få medel ur deras Forsknings och Utvecklingsprogram under 2012. Det rör sig sammantaget om ganska stora summor för kulturarvsforskningen som inte är bortskämd med det i vanliga fall. Av 70 ansökningar har ändå bara 23 beviljats, så konkurrensen är hård. De inbegriper allt från historiska analyser och utvärderingar till metodutveckling och dokumentationsarbete inom hantverk och konservering.

Som Uppsalaboende var det kul att notera att forskningsprojektet kring Gamla Uppsala fick en del medel. Det ska bl a användas för att bygga upp en webb-GIS som ska göra tillgängligt information kring va som grävts och hittats i Gamla Uppsala. Dessutom har länsstyrelsen i Uppsala fått pengar för ett uppdragsarkeologiskt handlingsprogram som "ska utvärdera hur uppdragsarkeologi påverkar historieskrivningen och hur olika målgrupper får del av resultat". Intressant vinkel.

FoU-medlen brukar fördelas inom fleråriga program som har en del uttalade huvudfrågor. 2012 är början på en ny sådan omgång och ett fokus är digitaliseringen av kulturarvet, vilket jag tycker är mycket bra (vilket nog inte förvånar någon som följt vad jag tjatat om på bloggen). Så jag blev lite besviken över att ansökan att utveckla pilotprojektet att bygga upp uppdragsarkeologiska databaser som inleddes i Östergötland förra året inte fick några medel. Tanken var att det som gjorts i Östergötland skulle utökas och att andra län också skulle delta, jag tror det var Kalmar och Västmanland. Synd som sagt, för behovet är skriande, särskilt nu när det finns så många olika aktörer inom uppdragsarkeologin.

Men alla kan inte få pengar som sagt, det finns det helt enkelt inte resurser för. Stockholms universitet ska i alla fall få ta fram en webbaserad specialbibliografi över all forskning om svenska runinskrifter

Sånt tycker vi är coolt inom min bransch



Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, kulturarv, kulturminnen, forskning, digitalisering, RAÄ, Riksantikvarieämbetet

Nytt år, nya tag... om ett tag

Jaha, hade tänkt ta mig i kragen och aktivera mig på bloggen lite mer nu i mellandagarna, men ett återfall i förkylning har gjort mig för grötig i hjärnan. Istället lämnar jag er denna video över uråldriga jobbintervjuer som kan ge även nutida arbetssökande värdefulla tips.



Om ni likt mig känner er lite matta idag, oavsett anledning, kan jag även rekommendera denna samling över årets 10 roligaste vetenskapsvideos

God fortsättning!

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, vetenskap, humor