Den sista tiondelen

Ett av de mest kniviga och infekterade problemen inom arkeologin och museiverksamheten är numera frågan om återbördande och återbegravning. En hel del som finns i museernas samlingar donerades dit av minst sagt etiskt tvivelaktiga samlare under minst lika etiskt tvivelaktiga frågeställningar. Possession is nine tenths of the law är ett gammalt engelskt ordspråk med viss bakgrund i den gamla lagboken. Men det betyder inte att den där sista tiondelen inte kan vara knivig och irriterande som en sticka under nageln. Vad gör man med innehav som man kommit över under felaktiga omständigheter?

Dels finns det ju regelrätt krigsbyte, som Silverbibeln (Codex Argenteus) som ligger ett stenkast från mig i Uppsalas universitetsbibliotek. Tillverkad på 500-talet och den äldsta bevarade gotiska skriften av de fyra evangelierna. Av diverse anledningar befann den sig i Prag 1648 då svenska armén gjorde ett snabbt och våldsamt besök, och som släpade hem den sompresent till drottning Kristina. Efter lite mer öden och äventyr efter hennes abdikation köptes den av dåvarande universitetskanslern de la Gardie som donerade den till biblioteket. Med den komplexa bakgrunden är det lätta att stå emot de närmast rutinartade propåerna från Tjeckiska representater att återlämna den. Den som tar han har...

Svårare är det med Parthenon-friserna, eller Elgin marbles som de kallas i Storbritannien - British Museums stoltaste ägodel (nästan) och även dess värsta huvudvärk. Friserna togs under, även för den tiden, ganska misstänkt kriminella omständigheter av dåvarande ambassadören Lord Elgin, enligt vad han påstod var godkännande av det Ottomanska rikets företrädare som då styrde Grekland. Jurister än i denna dag skriver avhandlingar om hela processen och Grekland har aldrig slutat tjata på att få dem tillbaka.


Nu står det nya imponerande museet färdigt för invigning vilket betyder att ett argument för att återbörda dem fallit bort. Dignitärer från när och fjärran ska delta i invigningen på lördag, men inte de brittiska monarkerna eller premiärministern vilka avböjt inbjudan. Och ett nytt bråk har blossat upp mellan kuratorer och museichefer länderna emellan lagom för invigningen. Att nuvarande drottning Elisabeths man prins Philip dessutom råkar vara del av det avsatta grekiska kungahuset (mer tysk-danskt är grekiskt) gör inte frågan mindre infekterad.

Hemmavid i Sverige finns mer nationellt infekterade frågor rörande troliga samiska skelettdelar numera i Historiska museets förvar. Den senaste kontroversen rör 12 kranier som togs från Rounala ödekyrkogård 1915 och som varit i Uppsala universitets ägor fram till 1997 då de överlämnades till Historiska som är ansvarig för bevarandet av fornlämningar. Skallarna är troligen från medeltid (c 1100-1500 e.Kr) och det finns inga specifika uppgifter om vilka de döda var. Sametinget har begärt att få återbegrava dem men museet är i den knepiga ställningen att inte riktigt veta vad den etniska tillhörigheten var för de döda.

Frågan är problematisk då det finns en hel del skelettlämningar av icke-samer (eller svenskar, eller nordbor, eller vad man nu vill kalla dem) från denna tid i våra samlingar från omgrävda och förstörda kyrkogårdar. Ska de också återbegravas? Varför inte? Ska vi inte alls studera medeltida lämningar arkeologiskt? Ska vi studera bara "svenskar" men inte samer? Blir inte historieskrivningen mer snedvriden? Ska de döda återbegravas katolskt, den tro de troligen hade då de dog, eller enligt andra normer? Osv, osv.

Ett stort problem är att det är svårt att argumentera för lika behandling av skelett från samer och icke-samer då det är naivt att inte ta med maktförhållanden i ekvationen. Visst har det grävts åtskilliga medeltida gravfält arkeologiskt, men det är annorlunda när arkeologer anser sig undersöka "sin" historia respektive "andras" historia. I nuläget finns det en större etnisk bredd även bland arkeologerna, men det gällde ju inte början av 1900-talet. Detta, kombinerat med behandlingen av samer av svenska staten i allmänhet under denna tid, samt det faktum att skeletten ifråga ofta användes för ganska otrevlig rasbiologisk retorik, gör det hela mer komplext och sorgligt för alla inblandade.

Innehav är nio tiondelar av lagen, men den sista tiondelen - det moraliska och etiska - är det som gör det svårt att sova om natten.


I senaste Current Swedish Archaeology 2007/2008 skriver Liv Nilsson Stutz en artikel om problemet med repatriering ur ett arkeologisk perspektiv, baserat på hennes forskningsprojekt i Sverige, USA och Israel.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, osteologi, samer, historiska museet, politik, museum, Parthenon, Grekland, silverbibeln, Uppsala universitet