Det var ganska mycket på gång förra veckan. Dels den sista hektiska veckans förundersökningar i Gamla Uppsala då nyheten om de imponerande stenfundament på rad som hittats där kablades ut. Det går att läsa mer om detta på både SAU-bloggen och UV-bloggen. Det har varit ett riktigt roligt och genuint samarbete mellan arkeologerna på SAU, UV Mitt och Upplandsmuseet och nu är de flesta inne på kontoren för att skriva ihop rapporten tillsammans.
Den andra stora händelsen var naturligtvis att de var deadline för inlämnande av remissvar på promemoria 2011:6 för "ökad konkurrens inom uppdragsarkeologin". Samtliga inskickade svar finns att ladda ned på denna sida. Den överväldigande majoriteten, och inte bara de som representerar kulturminnesvårdande instanser utan även Trafikverket som nog är den enskilt största finansiären av undersökningar, finner stora problem med förslagets huvudidé: att exploatörer ska få sköta upphandling av arkeologiska undersökningar istället för som i nuläget länsstyrelserna. Intressekonflikten är uppenbar, särskilt i avsaknad av tydliga kvalitetskriterier och kontrollinsatser.
Den andra stora förändringen skulle vara att införa LOU-regler för uppdragsarkeologi. Redan nu fördelas alla underökningar som kostar över ca 800.000 kr via en anbudsprocess av länsstyrelsen, och alla undersökningar mellan ca 2-800.000 kr genomgår anbudsprocess om exploatören så önskar. Förslaget från regeringen är dock att allt ska skötas enligt samma regler som gäller för upphandling av post- och teletjänster. Även här är de flesta remissinstanser negativa, då arkeologi snarare borde falla under beteckningen forskningsuppdrag (det är dokumentation av fornlämningen som upphandlas), vilket är undantaget regler för LOU eftersom kvalitetsaspekten är minst lika viktigt som kostnaden. Vi får se hur det Kulturdepartementet väljer att gå vidare med förslaget.
Den övergripande nationella myndigheten för arkeologi i Sverige är Riksantikvarieämbetet och deras remissyttrande var ungefär 10 ggr så långt som de övrigas, av förklarliga skäl. RAÄ är kritiska till många av promemorians förslag. I fredags utlyste regeringen posten som Riksantikvarie - chef för RAÄ. Jag tror nog att dessa två händelser är kopplade till varandra. Hågade spekulanter på posten har till den 8:e juni på sig att finslipa sitt CV. Personligen undrar jag hur många stackars arbetslösa arkeologer som kommer tvingas söka tjänsten av sin handläggare på Arbetsförmedlingen.
Den som annars vill hjälpa RAÄ med något konkret, arkeolog eller ej, kan anmäla sig som testpilot för utvecklingen av söktjänsten Kringla. Alla intresserade är välkomna.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, Gamla Uppsala, uppdragsarkeologi, Ds 2011:6, politik, kulturarv, kulturmiljö, Kulturdepartementet, Riksantikvarieämbetet, RAÄ, Riksantikvarie, SAU, UV Mitt, Upplandsmuseet
lördag 21 maj 2011
onsdag 18 maj 2011
Vetenskap och social media
Förra tisdagen fick jag uppleva Göteborg i högsommarväder och dessutom delta i ett intressant seminarium om vetenskapsjournalistikens framtid och forskningens behov av att kommunicera. Intressant som sagt, men samtidigt lite deprimerande (vilket även Jan-Olov Johansson noterar). Vi vet alla att villkoren för media generellt hårdnar, men det verkar tyvärr som om vetenskapsjournalisterna som länge fört en kamp i motvind känner av snålblåsten extra mycket. Åtminstone i allmänna medier: SvD har lagt ned sin vetenskapsredaktion och Karin Bojs på DN måste numera bära nästan all rapportering på egen hand, som hon själv berättade om på seminariet. Medias heliga treenighet består i nuläget av Nyheter, Sport och Ekonomi - och de underavdelningar som kan tänkas leverera vissa annonsintäkter: Kultur, Hem & Fritid, Nöje.
Själv pratade jag utifrån forskarnas och vetenskapsförmedlarnas synvinkel och framförallt diskuterade jag i vilken mån bloggande kan vara en stor tillgång både för enskilda forskare och även för vetenskapsjournalister. Allt det där som de senare klagar på att de förra är - oåtkomliga, svårbegripliga, fientliga, hemlighetsfulla - allt det hjälper bloggen till med att träna bort i min mening. Det ger oss en möjlighet att öva, öva och åter öva på att kommunicera och förmedla, det skapar en plattform och ett digitalt arkiv, det låter oss visa upp processen bakom tolkningarna och det ger andra en möjlighet att kommentera, fråga och debattera. Vetenskapsjournalister har ibland inför mig uttryckt en viss skepsis inför bloggarna, som delvis utgör en konkurrent i publicering av resultat och nyheter. Men det är en kortsynt inställning. Det visade inte minst The Guardians vetenskapsjournalist och webbredaktör Alok Jhas fantastiska presentation av hur de jobbar med sociala medier och att knyta till sig duktiga bloggare.
Jag skulle önska att vi inom en snar framtid får se likadana satsningar inom svensk media. Waldemar Ingdahl har skrivit ned lite reflektioner kring dagen, och uppmanar oss att våga vara nördiga. Jag instämmer till fullo! Henrik Brändén var en av initiativtagarna till dagen och han har en hel del klokt att säga om vad som togs upp under seminariet och om framtidens vetenskapsjournalistik.
Här är min presentation, den och ett par snarlika finns uppladdade på SlideShare. Den fick bli lite hårdrensad på alla bilder som kunde innehålla logos eftersom UR filmade seminariet. Vet inte om det kommer bli någon sändning av det dock, vi får väl se.
Uppdatering: Missade att Tomas Lindblad också hade skrivit en bra genomgång av seminariet!
Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, vetenskapsbloggar, blogga, förmedling, tredje uppgiften, journalistik, media, vetenskapsjournalistik, populärvetenskap
Själv pratade jag utifrån forskarnas och vetenskapsförmedlarnas synvinkel och framförallt diskuterade jag i vilken mån bloggande kan vara en stor tillgång både för enskilda forskare och även för vetenskapsjournalister. Allt det där som de senare klagar på att de förra är - oåtkomliga, svårbegripliga, fientliga, hemlighetsfulla - allt det hjälper bloggen till med att träna bort i min mening. Det ger oss en möjlighet att öva, öva och åter öva på att kommunicera och förmedla, det skapar en plattform och ett digitalt arkiv, det låter oss visa upp processen bakom tolkningarna och det ger andra en möjlighet att kommentera, fråga och debattera. Vetenskapsjournalister har ibland inför mig uttryckt en viss skepsis inför bloggarna, som delvis utgör en konkurrent i publicering av resultat och nyheter. Men det är en kortsynt inställning. Det visade inte minst The Guardians vetenskapsjournalist och webbredaktör Alok Jhas fantastiska presentation av hur de jobbar med sociala medier och att knyta till sig duktiga bloggare.
Jag skulle önska att vi inom en snar framtid får se likadana satsningar inom svensk media. Waldemar Ingdahl har skrivit ned lite reflektioner kring dagen, och uppmanar oss att våga vara nördiga. Jag instämmer till fullo! Henrik Brändén var en av initiativtagarna till dagen och han har en hel del klokt att säga om vad som togs upp under seminariet och om framtidens vetenskapsjournalistik.
Här är min presentation, den och ett par snarlika finns uppladdade på SlideShare. Den fick bli lite hårdrensad på alla bilder som kunde innehålla logos eftersom UR filmade seminariet. Vet inte om det kommer bli någon sändning av det dock, vi får väl se.
Uppdatering: Missade att Tomas Lindblad också hade skrivit en bra genomgång av seminariet!
Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, forskning, vetenskapsbloggar, blogga, förmedling, tredje uppgiften, journalistik, media, vetenskapsjournalistik, populärvetenskap
måndag 9 maj 2011
Populärvetenskap, inte så populärt...?
Ikväll sitter jag i ett hotellrum i Göteborg eftersom jag ska delta i ett seminarium om vetenskapsjournalistik imorgon i samband med Vetenskapsfestivalen. Tidigare ikväll var jag i Chalmerska Huset och fick en mycket god middag i sällskap med arrangörerna och några av morgondagens föredragshållare. Jag satt bland annat och pratade med ett par som arbetade på Chalmers kommunikations- och pressavdelning och vi noterade att denna verksamhet har ökat på de flesta universitet, samtidigt som vetenskapsjournlistiken inom de stora medierna allt mer krymper. Det är definitivt inte utan orsakssammanhang. Även om det är positivt att universiteten blir bättre på att sprida information om forskning så är det problematiskt om kunskapen och kompetensen att bedöma dessa missiv saknas hos media. Inte minst ur källkritisk aspekt.
En av de som deltar imorgon är Alok Jha som arbetar på tidningen The Guardian som vetenskapsjournalist, håller i podcast-sändningar som jag är beroende av och är dessutom webbansvarig för deras avundsvärt gedigna vetenskapssidor. Guardian har även en liten grupp vetenskapsbloggare som publicerar en strid ström av intressanta inlägg. En av dem är GrrlScientist, evolutionsbiolog och ornitolog, som jag följt sedan hon bloggade på ScienceBlogs. I samband med att The Wellcome Trust utlyste en tävling i populärvetenskapligt skrivande bad hon sin vän Henry Gee, redaktör på Nature, att lista de 10 viktigaste knepen för att bli en bra skribent. Han ger mycket goda råd, och han vet också när man ska frångå en formula om man inte har nåt mer att säga... Det finns dessutom en till krönika på Guardian som ger handfasta råd för den hågade populärvetenskapliga skribenten.
Nu ska jag sluta så att jag kan ändra i mitt föredrag igen...
Läs även andra bloggares åsikter om populärvetenskap, vetenskap, journalistik, vetenskapsjournalistik, media, Vetenskapsfestivalen 2011
En av de som deltar imorgon är Alok Jha som arbetar på tidningen The Guardian som vetenskapsjournalist, håller i podcast-sändningar som jag är beroende av och är dessutom webbansvarig för deras avundsvärt gedigna vetenskapssidor. Guardian har även en liten grupp vetenskapsbloggare som publicerar en strid ström av intressanta inlägg. En av dem är GrrlScientist, evolutionsbiolog och ornitolog, som jag följt sedan hon bloggade på ScienceBlogs. I samband med att The Wellcome Trust utlyste en tävling i populärvetenskapligt skrivande bad hon sin vän Henry Gee, redaktör på Nature, att lista de 10 viktigaste knepen för att bli en bra skribent. Han ger mycket goda råd, och han vet också när man ska frångå en formula om man inte har nåt mer att säga... Det finns dessutom en till krönika på Guardian som ger handfasta råd för den hågade populärvetenskapliga skribenten.
Nu ska jag sluta så att jag kan ändra i mitt föredrag igen...
Läs även andra bloggares åsikter om populärvetenskap, vetenskap, journalistik, vetenskapsjournalistik, media, Vetenskapsfestivalen 2011
onsdag 4 maj 2011
Grävsäsong är arkeologibloggsäsong
Det går inte att förneka att arkeologbloggarna delvis lever enligt samma rytm som uppdragsarkeologin i allmänhet: från vinterdvala, till segt uppvaknande på våren, till sprittande överdåd om sommaren... Det är trevligt att se att allt fler drar igång grävbloggar också som en naturlig del av att sprida nyheter om allt från vattenfyllda schakt, till medeltida murbruk, till knepiga benknotor. Tänkte tipsa om ett par nykomlingar på fältet:
Gamla Uppsala - Mytiskt Centrum: Detta är en blogg som följer den forskningsgrävning som startade idag i Gamla Uppsala. Projektet leds av John Ljungkvist vid institutionen för arkeologi i Uppsala och Per Frölund och Hans Göthberg vid Upplandsmuseet. Tillsammans med Emma Sjöling och Ylva Bäckström från SAU och ett gäng engagerade arkeologistudenter ska de undersöka på och intill Kungsgårdsplatåerna bakom kyrkan.
Arkeologi i Jönköpings län: Länsmuseets arkeologer kommer informera om årets undersökningar på bloggen. Först ut är en järnåldersboplats i Ölmstad men de utlovar slott, georadar och fossila landskap framöver. Kul!
Är det någon annan som har tips på nystartade grävbloggar?
En sak till: Den 6-11 juni hålls ett Hackathon i fyra europeiska städer, inklusive Stockholm, där deltagarna får fritt spelrum att hitta på innovativa och kreativa sätt att använda sig av Europeanas massiva databas över museisamlingar. Svenska delen anordnas av Riksantikvarieämbetet.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, utgrävning, Gamla Uppsala, Jönköping, hackathon, europeana, hack4europe
Gamla Uppsala - Mytiskt Centrum: Detta är en blogg som följer den forskningsgrävning som startade idag i Gamla Uppsala. Projektet leds av John Ljungkvist vid institutionen för arkeologi i Uppsala och Per Frölund och Hans Göthberg vid Upplandsmuseet. Tillsammans med Emma Sjöling och Ylva Bäckström från SAU och ett gäng engagerade arkeologistudenter ska de undersöka på och intill Kungsgårdsplatåerna bakom kyrkan.
Arkeologi i Jönköpings län: Länsmuseets arkeologer kommer informera om årets undersökningar på bloggen. Först ut är en järnåldersboplats i Ölmstad men de utlovar slott, georadar och fossila landskap framöver. Kul!
Är det någon annan som har tips på nystartade grävbloggar?
En sak till: Den 6-11 juni hålls ett Hackathon i fyra europeiska städer, inklusive Stockholm, där deltagarna får fritt spelrum att hitta på innovativa och kreativa sätt att använda sig av Europeanas massiva databas över museisamlingar. Svenska delen anordnas av Riksantikvarieämbetet.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, utgrävning, Gamla Uppsala, Jönköping, hackathon, europeana, hack4europe
tisdag 3 maj 2011
Forskare + Journalister = Sant?
Tillbringade tisdagen i ett rum med utsikt över ett råkallt Stockholm där vi som var samlade diskuterade hur jordbruk och stadsbildning kan ha påverkat mänskligheten och huruvida krig är en ofrånkomlig konsekvens av dessa eller ej. Mötet hade organiserats av Jonas Förare, då forskningsrådet FORMAS fått in en ansökan från Deep Sea Production som önskar göra ett TV-program utifrån dessa frågeställningar. Martin Widman (själv i grunden arkeolog) hade redan dragit upp ett ramverk och de hade hunnit göra en del intressanta intervjuer med internationella forskare. Rådet ville dock att journalisterna och filmaren i projektet skulle träffa lite forskningsföreträdare för att diskutera igenom hur en så känslig fråga som krigens uppkomst skulle kunna framställas på TV utan att vetenskapen runt detta framställdes missvisande. Deltagare var förutom undertecknad arkeolog-kollegan Kristina Josephsson Hesse, kulturgeografen Mats Widgren och biologen Patrik Lindenfors.
Det var en intressant dag och jag hoppas att journalisterna fick något konkret ut av det hela som är till hjälp när de gör sitt program och inte bara till hinder. Visserligen har forskare och journalister ibland svårt att kommunicera med varandra och förhållandet oss emellan präglas inte sällan av misstänksamhet och frustration - från båda parter. Men samtidigt finns nog mer god vilja också än respektive part kanske är beredd att se. Vetenskapsjournalister har ett genuint intresse av att förmedla ny forskning och forskare är i grunden ofta själva storkonsumenter av populärvetenskap i olika former. Vi delar också snarlika utmaningar i våra yrkesroller: extrem tidspress, hård konkurrens och osäkra anställningsförhållanden. Alltför sällan sammanstrålar vi och tillbringar flera timmar med att faktiskt prata med varandra, hjärnstormar om vad som kan berättas och hur. Och alltför sällan kommer vi från olika forskningsämnen samman i ett rum och diskuterar förutsättningslöst kring ett problem.
En chans att få ta del av vad journalister som Karin Bojs och Cilla Benkö tycker och tänker om vetenskapsjournalistikens framtid, samt även vad olika forskare tycker och tänker om detsamma ges på tisdag i nästa vecka. Då startar nämligen Vetenskapsfestivalen i Göteborg och Svenska Föreningen för Vetenskapsjournalistik och FORMAS har initierat en heldag: The Future of Science Journalism. Av någon för mig knappt begriplig anledning med tanke på kvalitén på de inbjudna föredragshållarna och paneldeltagarna, så har jag själv blivit inbjuden att hålla en presentation om vetenskapsförmedling och social media ur ett forskarperspektiv. Jag vet inte om jag ska tacka Henrik Brändén eller stämma honom - jag tror jag beslutar mig på tisdag kväll när allt är över...
Hursomhelst - det verkar bli en riktigt intressant och givande dag, så om ni har vägarna förbi hoppas jag att ni tar tillfället i akt och anmäler er.
Preliminary programme Gothenburg 10 May 2011
Läs även andra bloggares åsikter om vetenskap, media, social media, Vetenskapsfestivalen, populärvetenskap, vetenskapsjournalism
Det var en intressant dag och jag hoppas att journalisterna fick något konkret ut av det hela som är till hjälp när de gör sitt program och inte bara till hinder. Visserligen har forskare och journalister ibland svårt att kommunicera med varandra och förhållandet oss emellan präglas inte sällan av misstänksamhet och frustration - från båda parter. Men samtidigt finns nog mer god vilja också än respektive part kanske är beredd att se. Vetenskapsjournalister har ett genuint intresse av att förmedla ny forskning och forskare är i grunden ofta själva storkonsumenter av populärvetenskap i olika former. Vi delar också snarlika utmaningar i våra yrkesroller: extrem tidspress, hård konkurrens och osäkra anställningsförhållanden. Alltför sällan sammanstrålar vi och tillbringar flera timmar med att faktiskt prata med varandra, hjärnstormar om vad som kan berättas och hur. Och alltför sällan kommer vi från olika forskningsämnen samman i ett rum och diskuterar förutsättningslöst kring ett problem.
En chans att få ta del av vad journalister som Karin Bojs och Cilla Benkö tycker och tänker om vetenskapsjournalistikens framtid, samt även vad olika forskare tycker och tänker om detsamma ges på tisdag i nästa vecka. Då startar nämligen Vetenskapsfestivalen i Göteborg och Svenska Föreningen för Vetenskapsjournalistik och FORMAS har initierat en heldag: The Future of Science Journalism. Av någon för mig knappt begriplig anledning med tanke på kvalitén på de inbjudna föredragshållarna och paneldeltagarna, så har jag själv blivit inbjuden att hålla en presentation om vetenskapsförmedling och social media ur ett forskarperspektiv. Jag vet inte om jag ska tacka Henrik Brändén eller stämma honom - jag tror jag beslutar mig på tisdag kväll när allt är över...
Hursomhelst - det verkar bli en riktigt intressant och givande dag, så om ni har vägarna förbi hoppas jag att ni tar tillfället i akt och anmäler er.
Preliminary programme Gothenburg 10 May 2011
| Session 1: State-of-the-art, journalism, communication, new media | ||
| 10:00-10:15 | Introductions by Jonas Förare, FORMAS, Katarina Thorstensson, International Science Festival Gothenburg, and Erika Ingvald, Swedish Association for Science Journalism | |
| 10:15-11:30 | Karin Bojs, science journalist, Dagens Nyheter, Sweden John Burklow, Communications director, National Institutes of Health, USA Åsa Larsson, vetenskapsbloggare, Societas Archaelogica Upsaliensis, Sweden | |
| Session 2: What should science journalism be like? Context, moving images, critical views | ||
| 11.45-14.15, including lunch break | Harald Eia, actor/comedian, NRK, Norway Alok Jha, The Guardian, UK (to be confirmed) Christi Cooper-Kuhn, Montana State University | |
| Session 3: The European Dimension | ||
| 14:45-15:15 | Patrick Vittet-Philippe, Media and Information Advisor, DG Research, European Commission, Brussels | |
| Session 4: The Future - Panel Discussion | ||
| 15:30-17:00 | Introduction by Anna Ledin, professor, Formas Tina Zethraeus, Communications Director, SLU, Sweden Mats Svegfors/Cilla Benkö, SR, Sweden Karin Markides, Rector, Chalmers, Sweden Mille Millnert, Director General, Swedish Research Council Morten Garly Andersen, Science Editor, Politiken, Denmark (to be confirmed) Moderator: Jan-Olov Johansson | |
måndag 2 maj 2011
Svårt att hinna med allt
Konferensen i Kalmar förra veckan var trevlig, hektisk, intressant, intensiv och mycket, mycket solig (vilket vi inte hann uppskatta till fullo eftersom vi mest satt inomhus). Önskar jag hade haft ork att blogga mer under gång om sessionerna men jag tillbringade måndag och tisdag kväll med att förbereda föredrag resp session, på onsdagen var jag urvriden som en gammal disktrasa och på torsdag var det fest på slottet. Så nej. Fast jag twittrade ganska friskt i alla fall... .
På TAG:en var det i alla fall föredrag om allt möjligt: konstiga keramikkärl från stenåldern, kopparimport från Spanien under bronsålder, textilhantverk under järnåldern, 3D-teknik för kulturarv, spår av invandring i Sydskandinavien och Östeuropa, klimatförändringar under folkvandringstid, järnframställning i Östergötland, sensoriska museiutställningar mm, mm. Och så alla föredrag jag tyvärr missade för att flera sessioner låg parallellt.
Det där med att missa saker och ting är aldrig lätt att förlika sig med, även om jag vid det här laget vet att man ofta får en eller två chanser till att ta del av det. När jag var på TAG:en i Kalmar var Janne Apel i Uppsala och höll seminarium både på institutionen för arkeologi och på SAU som en del av det helt informella lilla stenåldersnätverk några av oss har dragit igång. Han pratade först om de första bosättningarna på Gotland - ett mycket intressant forskningsområde eftersom Östersjö-ön ger oss en unik möjlighet att studera pionjärbosättningar. Efter det berättade han om experiment i inlärning, härmning och reproduktion som han gjort med hjälp av sina studenter vid Högskolan på Gotland. Ett eftersatt område som samtidigt är absolut nödvändigt om vi ska kunna förstå och tolka mänskliga samhällen utifrån materiell kultur.
En annan sak jag kommer missa, men som jag verkligen skulle vilja åka på: Konferensen Things in Culture, Culture in Things som hålls i Tartu, Estland i oktober. Låter jättekul och en av de inbjudna huvudtalarna är Joanna Sofaer som gjort mycket intressant forskning på keramik och ben (min favoritkombination).
Deadline för abstract är den 1:a juni.
Nästa års Nordic TAG anordnas av universitetet i Oulu och har redan en Facebook-sida. Trevligt att se att fler börjar använda sig av sociala medier för att sprida information.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, Kalmar, Nordic TAG, stenålder, materiell kultur
På TAG:en var det i alla fall föredrag om allt möjligt: konstiga keramikkärl från stenåldern, kopparimport från Spanien under bronsålder, textilhantverk under järnåldern, 3D-teknik för kulturarv, spår av invandring i Sydskandinavien och Östeuropa, klimatförändringar under folkvandringstid, järnframställning i Östergötland, sensoriska museiutställningar mm, mm. Och så alla föredrag jag tyvärr missade för att flera sessioner låg parallellt.
Det där med att missa saker och ting är aldrig lätt att förlika sig med, även om jag vid det här laget vet att man ofta får en eller två chanser till att ta del av det. När jag var på TAG:en i Kalmar var Janne Apel i Uppsala och höll seminarium både på institutionen för arkeologi och på SAU som en del av det helt informella lilla stenåldersnätverk några av oss har dragit igång. Han pratade först om de första bosättningarna på Gotland - ett mycket intressant forskningsområde eftersom Östersjö-ön ger oss en unik möjlighet att studera pionjärbosättningar. Efter det berättade han om experiment i inlärning, härmning och reproduktion som han gjort med hjälp av sina studenter vid Högskolan på Gotland. Ett eftersatt område som samtidigt är absolut nödvändigt om vi ska kunna förstå och tolka mänskliga samhällen utifrån materiell kultur.
En annan sak jag kommer missa, men som jag verkligen skulle vilja åka på: Konferensen Things in Culture, Culture in Things som hålls i Tartu, Estland i oktober. Låter jättekul och en av de inbjudna huvudtalarna är Joanna Sofaer som gjort mycket intressant forskning på keramik och ben (min favoritkombination).
Deadline för abstract är den 1:a juni.
Nästa års Nordic TAG anordnas av universitetet i Oulu och har redan en Facebook-sida. Trevligt att se att fler börjar använda sig av sociala medier för att sprida information.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, Kalmar, Nordic TAG, stenålder, materiell kultur
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
