Bara ben?

Som jag noterade i mitt förra inlägg så hann jag aldrig blogga om paneldebatten jag deltog i kring mänskliga lämningar i samlingarna, som gavs i serien Het Historia på Historiska museet. Nu när det har dykt upp på UR som spelade in det hela och då dammet lagt sig lite, så kändes det värt att ändå ta upp mina intryck.

I panelen satt förutom undertecknad Malin Masterton, bioetiker som skrivit en avhandling om ämnet, Niklas Orrenius, journalist på Sydsvenskan som engagerade sig i återlämnandet av Levin Dombrowskis kvarlevor, Anders Björklind, chef på Etnografiska museet som ansvarat för återlämnandet av en hel del ben och föremål, och Katri Linna som arbetat med frågor kring romer och samer på regeringsnivå. Fredrik Svanberg modererade, han är för närvarande igång med ett forskningsprojekt (Huvudjägarna) kring museers samlingar av människoben - särskilt Uppsala universitet.

Jag tänker inte ge en komplett redovisning av vad vi diskuterade, det finns som sagt inspelat. Det satte även igång en debatt-tråd på Arkeologiforum som intresserade med fördel kan kolla in och bidra till.

Som ofta tycker jag att de mest intressanta diskussionerna sker före och efter. Som när jag, Malin och Niklas innan det drog igång satt och pratade om kontroverserna kring Dombrowskis kvarlevor. Hur en fråga som på ytan kan verka ganska självklar, att återlämna benen från socialt utslagne mannen som begick självmord till den judiska församlingen för återbegravning, visade sig inte vara så enkel. Dels var det ett principbeslut som kan få konsekvenser för forskningen, dels är det inte helt självklart att detta återspeglar vad Dombrowski själv skulle ha velat.

Just detta att besluta vad döda människor skulle finna acceptabelt att göra med deras kvarlevor eller ej är inte helt enkelt. Vilka värderingar ska få styra, vårt nutida samhälles eller den dåtida kulturens? Som egyptologen Geoff Metz i publiken påpekade, en forntida egyptier skulle troligen älska att få sin mumie förevisad om omnämnd, för just omnämnandet var det som säkerställde livet efter döden. Maja Hagerman som också deltog påpekade att vår känslighet inför att förevisa människoskelett är ett delvis nutida fenomen som går på tvärs emot århundraden av protestantisk lära att kroppen är ett tomt kärl för själen och därför inte viktig efter döden (därmed var det ok att kremera de döda, något som mötte stort motstånd hos judar och katoliker). Vi kan inte prata om människoben som om de självklart är helgade och ska begravas - det är en specifik kulturell åsikt som inte delas av många kulturer globalt sett. Det viktiga är kanske hur vi använder dom i samlingar och i forskningen. Är det ett större övergrepp att ställa ut en skalle i en monter, än att göra en genetisk sekvensering av den döde?

Självklart ska rovgrävda och stulna lämningar återbördas, och självklart ska vi inte använda de dödas ben för lyteskomik, eller för att göra förment vetenskapliga studier som syftar till att trycka ned olika grupper. Men att återbörda t ex alla norrländska ben för återbegravning skulle få det paradoxala resultatet att förhistorien för Norrlands befolkning blir ännu mer osynlig i våra museer än den är idag. Jag kan också tycka att det är paradoxalt att arkeologer som omhändertar, vårdar och forskar i människoben ses på som suspekta, medan vår lagstiftning samtidigt medför att gravfriden endast garanteras i 25 år. Efter det är det fritt fram att vräka upp och förstöra (med begränsad vördsamhet) de dödas ben. Vi behöver inte färre ben i våra samlingar, vi behöver fler som försöker förstå de forntida människornas liv och öden - det är min åsikt och den står jag för.

Nästa panlediskussion på Het Historia sker den 22:a november och handlar om Främlingsfientlighet och kulturarv. Medverkar gör journalisten och författaren Lisa Bjurwald, religionshistorikern Mattias Gardell, museichefen Maria Jansén, journalisten Ivar Arpi, samt författaren och enhetschefen på Riksantikvarieämbetet Qaisar Mahmood. Anna Furumark modererar. Det är gratis att gå på, men anmälan krävs och med tanke på hur fullt det var på förra tillfället så skulle jag rekommendera att intresserade anmäler sig omgående. Själv kommer jag nog tyvärr vara för jetlaggad för att släpa mig dit - så jag hoppas verkligen att UR spelar in även denna panel.

Idag är det den 9:e november, dagen då bolivianer firar Skallarnas Dag (Dia de los Natitas). De plockar fram skallar från sina döda, pryder dem med hattar, blommor, solglasögon och firar tillsammans.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, osteologi, kulturarv, människoben, repatriering, museum, Historiska museet, Het Historia