Märta Strömberg 1921-2012

Har nåtts av nyheten att ännu en av de stora inom svensk arkeologi har gått bort: Märta Strömberg gick ur tiden för en vecka sedan vid en ärevördig ålder av 90 år.
Jag träffade bara Märta några få gånger och bytte inte många ord med henne, men hon har följt med mig ända sedan min första termin som arkeologistudent. Om man var det minsta intresserad av neolitikum gick det knappast att missa henne. Hon deltog i ett antal stora undersökningar och projekt nere i Skåne, som t ex Hagestadprojektet, och hon skrev om megalitgravar, stridsyxegravar och senneolitiska gravar. Hon skrev intressant dessutom. Det ska heller inte underskattas vilket intryck det gjorde på mig som ung student utan några egentliga traditioner av universitetsstudier i familjen, att få uppleva annat än gubbar som förebilder i forskningen. Inget ont om gubbar, jag gillar många arkeologgubbar, men det var trevligt att få lite exempel på kvinnor som gjort namn av sig.

Märtas insatser för svensk arkeologi (och hon höll på med mer än stenålder faktiskt) uppmärksammades av Svenska Fornminnesföreningen som tilldelade henne Monteliusmedaljen 2002, med motiveringen "Hon tillhör den unika kategori forskare som behärskar detaljerad kunskap om en mängd olika forskningsfält, alltifrån stenålderns grav- och bosättningsmönster till medeltidens bondesamhälle."
 Trevligt nog uppmärksammade de även hennes pedagogiska insatser:
"Med sina populärvetenskapliga artiklar och via media har hon också som få lyckats förmedla sin kunskap till en bredare publik. Som lärare och föreläsare har Märtas mentorskap haft en stor betydelse för otaliga studenter genom åren och hennes generositet och öppenhet har inte bara omfattat den egna institutionens elever utan studenter från landets alla hörn."

 Vila i frid Märta.

Läs även andra bloggares åsikter om Märta Strömberg, arkeologi, Skåne, stenålder