En blänkare i UNT häromdagen fångade mitt intresse. I närheten av Vårdsätra Gård, finns en sten som jag med respekt skulle vilja utnämna till Uppsalas - om inte Nordens - nördigaste kulturminne. Och kanske ett av de mest hjärtevärmande.
Stenen ifråga har en inhuggen inskription på sanskrit, en kärleksvers från Mahabharata:
”Så länge min ande dväljes i kroppen,
du ljuvt leende,
så länge ska jag tillhöra dig;
denna sanning förkunnar jag"
Nu är inte detta en rest efter en långväga resenär från Indialand, utan nedhuggaren var en viss Otto Fredrik Tullberg år 1830, som gripen av kärlek till unga fröken Sophia Ridderbjelke (barnbarnsbarn till Linné) förevigade sina känslor på detta unika och - om vi ska vara ärliga - ganska nördiga sätt. Bara en Upsaliensare...
Nu har hembygdsföreningen gett stenen en upp-putsning och fyllt i texten ordentligt, med hjälp av lärde från universitetet. Ett fantastiskt bra initiativ! Ni kan läsa mer om dess historia i UNT. Jag ska försöka svänga förbi den och ta lite foton vid nåt tillfälle.
Läs även andra bloggares åsikter om kulturminne, Vårdsätra, kärleksstenen, sanskrit, Uppsala
fredag 3 augusti 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej,
Jag har varit med restaurering av Sanskript skript. Vi har hittat ytterligare text. Det är lite svårt att tyda nyupptäckta texten, fast vi gissar vad det står. Vet du vilka moderna tekniker kan man använda för att läsa av bokstäver?
Det var ju onekligen ett gulligt (och rätt nördigt) påhitt.
Men jag undrar - kunde Sofia läsa sanskrit?
Vårt land har en mängd sentida inskriptioner i sten, på och i byggnader och på trän, ett tyvärr alltför lite uppmärksammat kulturarv.
Utflykt på söndag?
http://www.raa.se/cms/extern/aktuellt/ehd_2012/evenemang_ehd_2012/uppland/180_arig_fornindisk_inskription_pa_forlovningsberget_vardsatra_i_uppsala.html
Skicka en kommentar