onsdag 22 april 2009

Tre problem med SOM-analysen

En visserligen intressant och givande studie av medieforskaren Annika Bergström redogör för det begränsade inflytande bloggar har i allmänhetens liv. Det vinklas som om media överskattar bloggarnas "makt" för att visa att de är med i trenderna. Jag har tre problem med analysen som genomförts.

Problem 1 är att den verkar utgå från en märklig grundtes att inflytande i "vanliga fall" är relaterat till absolut mängd personer som är involverade. Det stämmer knappast, som vilken sociologiskt kunnig person som helst kan upplysa om. Pengar, maktpositioner, kändisskap och politiska nätverk är det som i hög mån avgör vem som har tillgång till både medias och politikers öron. Dessa grupper är minst lika, om inte mer, marginella gentemot resten av väljar-kåren. Bloggosfären är bara en ny spelare på planen. Det fantastiska med de digitala nätverken är att de kräver realtivt begränsad ekonomisk insats, men däremot desto mer av personligt engagemang och aktivism - ni vet, som en hel del mindre organisationer som Greenpeace, Amnesty osv. Det är alltså en i grunden mycket demokratisk företeelse.

Här kommer vi till problem 2: Sören Holmberg poängterar att de flesta medborgare inte sätter integritetsfrågan, som engagerar många bloggare, bland de viktigaste sakfrågorna som istället är sjukvård, sysselsättning, utbildning och miljö. Jag ifrågasätter inte detta, men ta miljö-frågan som är så viktig idag - hur blev den det? Inte tusan brydde sig politiker på 60-talet nåt om miljön. Men tack vare små. engagerade, envetna och aktiva intresse-grupper kom frågan att bli allt mer avgörande. Det hjälpte sätta Centern i regeringsposition och det ledde till att Miljöpartiet under lång tid varit en självklar del av vår riksdag. Integritets-frågan är ny och komplex, men jag betvivlar inte att om 10-20 år kommer den vara en självklar del av det politiska engagemanget hos en stor andel medborgare.

Och här kommer vi till problem 3: Generationsfrågan. Studien nämner, men verkar inte närmare undersöka, generationsaspekten. Jag vet att 40-talisterna varit vana vid att sätta agendan sedan 1967 eller nåt, och alla andra fått rätta sig efter det, men de måste faktiskt börja inse att det kommer nya generationer med nya intressen som kommer bli mer centrala efter hand som de etablerar sig i samhället och tar över jobben (om nu inte pensionsåldern höjs till 87). Det är inte så att alla unga bryr sig om detta, men det är tydligt att en enorm del av de unga lever och verkar via nätet i stor utsträckning. Att en stor klump 60-åringar drar ned den totala statistiken i en undersökning är inte något som nödvändigtvis bevisar att media och politiker lägger för stor vikt vid dessa frågor. Ett samhälles medborgare är inte en homogen grupp, och hjärtefrågor och fokus förändras över tid.

Sen vill jag bara påpeka att jag absolut inte tror att integritets-frågan är helt generationsbunden - jag vet ungdomar som är stock-konservativa och jag vet åtskilliga 40-, 30- och t o m 20-talister som brinner som fyrbåk. Det är nu en gång statistikens förbannelse: man ser inte träden för all skog. Fler analytiker borde räkna in framtidsaspekten i sina projekt - så här ser det ut nu, hur ser det ut om 20 år? Bergström nämner t ex att många unga läser tidningar på nätet, och att det kommer hålla i sig. Personligen ser jag den starka kopplingen mellan traditionell journalistik och bloggosfären som en av Sveriges stora styrkor och hoppas det kommer hålla i sig. Om det är något som kan rädda god journalistik så är det en stor trupp supportrar ute på nätet som lyfter fram och diskuterar deras arbeten.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Problemet som jag ser det emellanåt är att många som försöker driva någon form av politisk agenda via sina bloggar i likhet med pressen då och då visar sig vara långt ifrån opartiska i allt från fildelningsärenden till annan verksamhet som är daglig bland befolkningen där detta naturligtvis varit mer nyanserat och framförallt ett säkerligen mer reko och ärligare vis att fånga upp nya läsare på om man valt en mer opartisk stil med mer än ett tänkande i en som vanligt förutsedd bana beroende på vilka bloggar man nu läser.Det ger sällan ett särskilt förtroendeingivande intryck när svarspostare på en del bloggar klagar över att deras textrader utan en massa svärord mm ändå blir borttagna pga att bloggarens och svarspostarens verklighet inte överensstämmer med varandra där detta ju inte ger en vidare ren klang i denna bloggsfär.Tål man inte andras åsikter i en Demokrati utan att behöva refusera dessa starkt är ju frågan då till sist hur pass mycket förtroende dessa bloggar nu är värda.Inte alla men tillräckligt många ändå.Att sedan bloggar framställs som ett ganska nytt fenomen är ju heller inte särskilt riktigt när en del bedrivit hemsidesverksamhet i tio år och mer ibland oavsett om de nu kallas för bloggar eller inte.

Kan ju inte kännas särskilt kul för dessa hemsidor / bloggar med en allt som oftast avdankad press som ibland dyker upp med än det ena efter det andra mest konstiga påståendet som att nu är minsann bloggandet den senaste och nyaste flugan när dessa ju existerat långt längre än så innan pressen uppmärksammade det hela.Men enligt både press och andra media personer inklusive regeringsrepresentanter skulle ju Internet vara en fluga som snart var övergången där det nu inte blev på detta vis och alla tänkbara bromsar nu sätts in för att stoppa både yttrandefrihet och annan verksamhet på detta Internet.Så är det uppenbarligen i en tid när somliga fick en känsla av att de höll på att mista kontrollen över folks förehavanden och tyckande på detta Internet.

NetRunner

ArchAsa sa...

Man bör inte jämföra äpplen med småfranskor. Nu tror jag visserligen inte att det finns opartisk journalistik, och jag tror egentligen inte heller att det är nåt att sträva efter - däremot mångsidig och ärligt analyserande journalistik. En blogg är å andra sidan oftast en personlig plattform och utger sig inte alls för att vara nåt annat. Så varje bloggare har rätt att göra det han/hon vill och tycker man inte om det kan man starta en egen blogg och påpeka de felaktigheter man ser.

Det är en bedömningsfråga vad som kan kallas nytt. Att bloggar hängt med i snart 10 år är gammalt i ett perspektiv och pinfärskt i ett annat. Det är bara på senaste år som det kommit upp till en kritisk massa i antal bloggare och fått genomslag i den offentliga debatten. Att jämföra bloggar med hemsidor är lite som att jämföra racerbåtar med u-båtar bara för att de förekommer i vatten (på internet). De har helt olika syften och fungerar på helt olika sätt.