Bara ben? Skallar med en mörk historia

Benbiten - Osteologiska föreningens tidskrift - damp ned i min brevlåda nu i veckan. Den är ett trevligt exempel på hur man med stort engagemang men små medel kan lyfta något som snarast var ett fanzine när jag läste benlära, till en helt okej tidskrift. Ambitionerna är begränsade men genuina, så artiklar i Benbiten skrivs ofta utifrån nyligen avslutade uppsatsprojekt och har ett engelskt abstract. Ett bra sätt att få ut information om vad osteologerna håller på med eftersom fokus ligger på förmedling snarare än vetenskaligt fikonspråk. Ett utmärkt sätt för studenterna att öva sig på att skriva utanför sitt eget fält desutom, som borde genomföras inom fler ämnen och institutioner.

Benbiten kommer numera ut ungefär två gånger om året, vilket är alldeles lagom. Nuvarande nummer (2009/1) är lite av ett specialnummer med artiklar av kultur- och socialantropologer som varit verksamma inom de senaste årens genomgångar av samlingar av människoben från olika folkslag som finns på våra museer och magasin.

Ulrika Persson-Fischier skriver en mycket tankeväckande artikel om repatrierings-problematiken. Hon utgår från Vega-expeditionen och de skallar som Nordenskiöld tog med sig hem därifrån. Det som följer är dels en intressant inblick i hur det är att verka utifrån ett politiskt uppdrag att undersöka vad som ska repatrieras och isåfall till vem, samt omständigheterna och tankegångarna hos de som ledde Vega-expeditionen.

Anna Sofia Hedberg berättar vidare om Nordenskiölds insamlingsstrategi av mänskliga lämningar i Sydamerika, med hans egna dagboksanteckningar som en ganska beklämmande inblick i en tyvärr alltför vanlig inställning till andra folks döda kroppar och lämningar och hans rätt som vit och forskare att ta det han ville ha.

Kristina Helgesson Kjellin beskriver det svenska missinärsparet Lamans samling av kranier från Kongo där de bedrivit sin verksamhet att lära efterblivna afrikaner om moral och etik... Det är också ett talande exempel på problemen med repatriering, dels då staten Kongo numera är delad och dels då olika folk där har olika inställningar till resterna av de döda.

Claes Hallgren diskuterar Eric Mjöbergs härjningar i Australien - en man som framstår som synnerligen osympatisk även i relation till övriga etiskt tveksamma individer som samlat skallar. Han stal och plundrade med full vetskap om att aboriginerna var helt emot detta beteende, och med starkt rasbiologiska motiv dessutom. Men Hallgren (ingen släkting till min sambo) diskuterar även begreppet "vetenskaplighet" såsom det uppfattats både då och nu.

Slutligen är det dessutom en liten debatt i tidskriften, initierad av Magnus Reuterdahl, ordförande i Osteologiska föreningen, med anledning av den utredning HSV nyligen gjorde av osteologiämnet som visade på att samtliga tre enheter lever under "existensminimum". Kommentarer till detta har skrivits av Leif Jonsson osteolog vid Göteborgs Naturhistoriska Museum, Martin Rundkvist arkeolog och redaktör för Fornvännen, samt av undertecknad i egenskap av arkeolog/osteolog och doktorandrepresentant i ett par av HSV:s bedömargrupper i ärendet. Jag går in mer på detta i nästa vecka för nu har jag skrivit långt nog.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, osteologi, antropologi, Etnografiska museet, Uppsala universitet, repatriering