måndag 8 juni 2009

Nyupptäckt: bronsålderssvärd och hällristningar

Michael Dahlin fick genom lokalnyheterna i helgen nys om ett upphittat bronssvärd i Oskarshamn. Hittades på en tomt mellan två bergsskrevor och det är i makalöst gott skick: 57 cm långt från period IV (vilket är ung. 1000 f.Kr.). Foton på underverket finns att beskåda på Michaels blogg. Kalmar länsmuseum och Högskolan i Kalmar rycker ut gemensamt nu under veckan för att undersöka platsen ordentligt.

På Jocke Goldhahns blogg kan man dessutom läsa om en drös nyupptäckta vackra hällristningar från bronsåldern som hittats av arkeologins eget Team Duracell: Sven-Gunnar Broström, Roger Wikell och Kenneth Ihrestam. Jättesnygga foton - och ett roligt skrivet inlägg.

Själv har jag spenderat dagen med att mixtra med fonter och flytta på kapitel...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

3 kommentarer:

Leif sa...

"Det mörka småland" döljer allt en hel del smått och gott från förr. Från att ha varit väldigt mycket ett bakvatten så tycker jag att kunskapsbilden för Småland har repat sig ordentligt från typ andra halvan av 1990-taldet och frammåt. Synd bara att framför allt Kronoberg har en så märklig uppdragsarkeologisk situation som man har, det är ju inte så att det är en brist på potentiella eploateringsgrävningar (de kommer bara inte in i hanteringen).

tingotankar sa...

Låt mig inte sätta igång om Kronoberg... Scarred for life efter ett par säsonger i fält med (den dåvarande) länsstyrelsen.

Småland hamnar lite mellan stolarna inte bara pga att det fram tills nyligen inte funnits en högskola där, utan minst lika mycket för att det är lite mittemellan geologiskt också. Ett helt annat landskap och historia efter isavsmältningen än både Skåne och Mellansverige. Man måste delvis leta på andra ställen och i andra sammanhang vilket kan vara lite förvirrande. Man måste dkilja på kusten och inlandet också - delvis helt olika regioner under vissa perioder.

Inte tu tal om att det finns enormt intressanta lämningar som bör undersökas.

Leif sa...

Eller för den delen undersökta lämningar som är värda att åter rota fram ur arkivens gömmor, där tidigare omtalade Jocke Guldtupp utgår ett strålande exempel.

Sedan bör Påvel Nicklasson nämnas i sammanhanget. Inte för att jag gillar allt han skriver, speciellt inte i hans böcker om Småland, men han lyfter fram mer eller mindre okända material ur arkivens gömmor och sätter dem i ny belysning. Det skall han definitivt ha all heder av.