Galen i ting och galna män

Om det finns en stor nackdel med vår globala, uppkopplade värld så är det frustrationen att vänta på något som andra åtnjutit månader innan. Ikväll är det äntligen dags för svensk premiär av Mad Men säsong 4. För de som har kanal 9 i alla fall. Risken finns att jag måste vänta till reprisen på söndag då jag ska Stockholm ikväll. Men har jag väntat så här länge så... Under månader har jag tvingats ignorera floder av bloggar och kolumner och krönikor och artiklar och forum där varje avsnitt diskuteras och dissekeras i detalj. Det tråkigaste med detta är att ingen upplevelse är så rolig som en delad upplevelse, och TV-bolagens beslut att dra ut på visningar på detta sätt i slutändan bara skadar. När Game of Thrones kommer i vår är jag beredd att göra något drastiskt för att inte behöva vänta till vintern...

Det finns många anledningar till att älska Mad Men, och de tidstypiska rekonstruktionerna är faktiskt inte det främsta. Istället är det den ganska osentimentala synen på tidigt 60-tal med sina hårda sociala normer och vad dessa gör med människorna, kombinerat med fantastisk dialog och rollbesättning. Men för mig personligen är det också den metadiskussion den för kring människans förhållande till ting och produkter, och hur konsumtionssamhället byggt vidare på detta till i nuläget absurda nivåer. Och i detta tempel är reklammakarna våra överstepräster - i högre grad än vi ofta inser. Hur många böcker över sociala förändringar i andra halvan av 1900-talet har med reklam och konsumtion som huvudkapitel?

Om ni vill få en snabbkurs i hur reklamkonsten utvecklades under denna period, och en inblick i de personer och interna konflikter som inspirerat skaparna av Mad Men, så rekommenderar jag varmt detta blogginlägg av Adam Curtis. Inte nog med att han belyser bakgrunden till en hel del incidenter i serien (vilket visar hur otroligt genomtänkt Matthew Weiners verk är), han har dessutom ett gäng underbara filmklipp från dåtidens reklambyråer. Särskilt intressant är hur han belyser några av pionjärkvinnorna i branschen och diskuterar hur vår växande önskan att utmärka oss individuellt är konsumtionssamshällets kanske främsta drivkraft. Vi letar hela tiden efter de där tingen som får oss att stå ut från mängden, eller smälta in i den grupp vi vill tillhöra.

Framväxt och utveckling av prestigeproduktion är ett ämne som fascinerar många arkeologer. Ting är aldrig bara ting, särskilt inte i samhällen där det mesta produceras för hand. Det är tydligt hur objekt och material spelar en viktig roll i många högstatusgravar. Det som är värdefullt tillhör ofta vissa kategorier: Ovanligt, exotiskt, svårt att tillverka och/eller långväga import. I slutet av bronsåldern dök det t ex upp smycken tillverkade i ett för skandinaverna mycket exklusivt och exotiskt material: järn.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, Mad Men, reklam, konsumtion