Kulturarv på nätet

Det är intressant att se att allt fler organisationer väljer att utgå från ett bloggverktyg som huvudsaklig webbplats, istället för att som förr i tiden (typ 12-24 månader sedan) ha en central statisk hemsida med en blogg knuten till sig (mer eller mindre otydligt). Det avspeglar en tydlig förändring i hur man använder nätet och vilken roll man tänker sig att det ska spela i organisationen. En glidning från att se publicering som den självklara förebilden, till att se mötesplatsen och nyhetskanaler som förebilder. Nu senast är det Riksförbundet Sveriges Museer som lanserat sin nya wordpress-sida. Snygg och lockande är mitt intryck, men jag blev också nöjd att de inte i upphetsningen glömde bort att tillhandahålla ordentlig information om vilka de är och hu man kan kontakta dem. Det har jag ibland sett på andra ställen. Sociala medier är lysande i min mening, men dialogen kan och bör inte helt ersätta nätet som informationsplattform.

Riksantikvarieämbetet meddelar att årets anslag för kulturmiljön uppgår till en kvarts miljard. Vilket kan låta som en hisnande summa men som i sig inbegriper att från landskap, till fornlämningsvård till byggnader. Det inkluderar även K-Samsök som är ett brett samarbete för att tillgängliggöra kulturarvsinformation som samlats i flera olika databaser på museer och institut. Riksantikvarieämbetet fördelar det mesta av medlen till länsstyrelserna, som i sin tur beslutar vad inom länet som ska få bidrag.

Själv var jag i eftermiddags med på en träff arrangerad av CAA-SE på Historiska museet. En ren intresseklubb för arkeologer och informationstekniker som funderar kring hur vi kan göra utgrävningsdata mer tillgängligt och användbart för myndigheter, forskare, studenter, företag och allmänhet. Jag väljer dock att blogga om det på SAU-bloggen, så det kommer nåt där imorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, kulturarv, internet