torsdag 13 januari 2011

In vino veritas


Har inte riktigt hunnit blogga något de senaste dagarna, sambon är i Norge och vältrar sig i skifferknivar, så efter det att jag brottat ungarna i säng om kvällarna är jag ganska mosig själv i hjärnan. Roligaste arkeologinyheten nu i veckan var publiceringen av en 6000 år gammal fyndplats i Armenien, med lämningar av systematisk vintillverkning. Det är ett internationellt sammansatt arkeologiskt team från UCLA i USA som grävt ut grottan med välbevarade keramikkärl och rester av vindruvor.

Området platsen ligger i, Armenien nära gränsen mot Iran, är helt rätt utifrån vad arkeologer tidigare identifierat som det troliga tidigaste området för domesticering av Vitis-plantan. De äldsta spåren av regelrätt vintillverkning som funnits hittills har dock varit nästan 1000 år yngre, så detta är ett mycket viktigt fynd om det stämmer. Det finns faktiskt fynd av vindruvskärnor från Mellansverige som är så gammalt som 5500-6000 år, i krukor tillhörande trattbägarkulturen, de första bönderna i Norden. Under denna period var klimatet här ett par grader varmare än idag i genomsnitt, inte helt olikt kontinenten och norra Frankrike. Det är knappast så att plantan växte vild, utan de måste i såfall förts hit och planterats - en del i jordbrukspaketet så att säga.

Att man kunde göra vin är dock inte troligt. För att göra alkohol krävs mer än en framavlad saftig och sockerrik druva - det krävs jäst och kunskap om jäsningsprocessen. Sådan kunskap var länge förbehållen utvalda delar av befolkningen, inte sällan med religiöst och rituellt ansvar. De äldsta någorlunda säkra spåren vi har av att man känner till jäsning i norra Europa dateras till ca 3000-2500 f.Kr. Men druvan var nog uppskattad ändå även utan ruset.

in vi´no ve´ritas
(latin), 'under ruset kommer sanningen fram', uttryck känt från Erasmus av Rotterdam; ett motsvarande grekiskt uttryck finns också. [Nationalencyklopedin]


Hans Barnard, Alek N. Dooley, Gregory Areshian, Boris Gasparyan and Kym F. Faull. 2010: Chemical evidence for wine production around 4000 BCE in the Late Chalcolithic Near Eastern highlands. Journal of Archaeological Science.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

5 kommentarer:

Martin sa...

Påminner om biomarkören för jäst som Sven Isakssons grupp på SU pubbade här om månaden.

Henrik Brändén sa...

Hej Åsa,

Jag som trodde att det flyger omkring jäst lite överallt, och framför allt finns på undersidan av våra fötter, så att man i stort sett inte kan undvika att druvorna börjar jäsa om man exempelvis lägger dem i ett kar och krossar eller trampar lite.

Gun sa...

Här lär man sig alltid något intressant.
Ha en trevlig lördag.:)

ArchAsa sa...

@Henrik - Det behövs rätt sorts jäst, inte helt säker på pm fotsvamp duger... :D
Ett av de mest effektiva sätten att få igång jäsningsprocessen är faktiskt genom att tugga på stärkelseprodukten, för enzymet amylas i vår mun fungerar mycket bra.

@Gun - kul med fler som tycker sånt här är kul. Trevlig helg!

@Martin - svårt att hänga med i allt kul som publiceras. Dygnet behöver fler timmar.

Henrik Brändén sa...

Vet inte om svensk fotsvamp duger, men är säker på att portugisisk och italiensk gör det. Och alla som haft en öppen flaska hemgjord saft (utan konserveringsmedel) stående för länge vet att det finns jäst i den svenska luften som klarar av att jäsa socker till alkohol. Druvor är fulla av druvsocker, som är just det jästsvamparna allra helst utgår från när de gör alkohol. (Utgår man däremot från potatis eller annan stärkelse måste man man först göra socker av det, och det kan amylaset i vår mun göra.) Jag tror snarare det är sockerhalten i eventuella svenska bronsåldersdruvor än brist på lämplig jäst som förklarar eventuell frånvaro av svenskat vin. Eller det faktum att vinet inte smakar så himla gott när den första jästdrivna jäsningen till alkohol är avslutad, utan måste lagras en tid på fat för att få vettig smak. Och den teknologin - kunskapen kanske man inte hade.