Lewis R Binford är det inte så många utanför arkeologi/antropologi känner till, men som utan tvekan var en av de tre viktigaste arkeologerna under 1900-talet enligt min (och många andras) mening. Han var en förgrundsgestalt som förespråkade antropologisk bredd och vetenskaplig tyngd i ämnet, en på många sätt mycket amerikansk arkeologi, som blev en nytändning på 1960-talet efter efterkrigstidens kranka blekhet. Han kom att bli lika kritiserad som hyllad, vilket är ofrånkomligt för de som går i bräschen för nya inriktningar. Men hans forskargärning var alltid mer komplex och problematiserande än många av hans kritiker velat erkänna. Med alla sina brister så medförde Middle Range Theory ändå att arkeologin började lyfta sig över provinsiella kulturhistoriska detaljstudier. Och New Archaeology-skolans krav på medveten teoretisk utgångspunkt i all tolkning är något vi fortfarande bär med oss.Vila i frid.
Johan Normark och Magnus Reuterdahl har också bloggat om Binfords bortgång.
Läs även andra bloggares åsikter om Lewis Binford
3 kommentarer:
Titt som tätt stöter jag på uppfattningen how folk att jag skulle vara stor fan av Lewis Binford eftersom jag tycker så illa om Christopher Tilley. I själva verket ser jag dem båda två som representanter för fienden, nämligen det teoretiserande bluddret.
Att en del arkeologer tror att du och Binford har samma angreppssätt på arkeologin visar verkligen hur benägna folk är att dela upp världen i dikotomier.
Binford var inte helt lättläst, och jag håller inte med om flera av hans grundläggande modeller, men vad jag personligen gillar är hans ansats att integrera antropologiska analogier på ett genomtänkt sätt - dvs inte bara rycka roliga anekdoter som passar en specifik fornlämning. Det är dock viktigare för oss som håller på med stenålder än för järnåldersarkeologer. Men om du nu planerar att grotta ned dig i bronsåldern bör du nog börja fundera i de banorna... ;)
Och jag tycker han hade rätt i att alla applicerar sin förförståelse på sina tolkningar - det viktiga är att vara medveten om sin egen teoretiska utgångspunkt och även vara ärlig med den mot andra.
På gott och ont så är han en av de mest inflytelserika arkeologerna på 1900-talet.
Ja, jag håller med om att man skall redovisa sina grundantaganden uttryckligen. Men man skall göra det på ett kortfattat och jargongfritt sätt, och om man inte kommer längre än till att diskutera sina och andras grundantaganden så bidrar man inte till ämnets kunskapsuppbyggnad.
Arkeologisk teori är endast värdefull som ett redskap, inte som ett mål i sig själv.
Skicka en kommentar