Det finns goda föresatser som kan leda väldigt fel. En god föresats är att hjälpa långtidssjukskrivna och utförsäkrade in i arbetslivet igen. En annan god föresats är att försäkra oss om att våra arkiv och samlingar lagras digitalt och får en bredare användning. Men att kombinera de två föresatserna leder inte nödvändigtvis rätt. Tyvärr är det just detta som Regeringen nu föreslår. Det finns i samhället en stor grupp högutbildade och skickliga kulturvetare, med intresse av dylika arbetsuppgifter, och kunskapen som krävs för att förstå vad som behöver göras och varför. Många av dom saknar jobb, eller åtminstone jobb inom sitt fält, och en del faller även in i kategorin långtidssjukskrivna.
Att rikta denna satsning mot dem skulle vara en lysande idé på fler sätt än ett. För det första har dom den utbildning som krävs för att jobbet ska gå bra och effektivt. För det andra behöver flera av dom en chans att komma in på arbetsmarknaden - en sådan här uppgift kombinerat med relevant utbildning kan innebära att fler av dem får framtida anställningar. Men om urvalet inte ska ske på det premisserna (kunskap + potential för framtida etablering på arbetsmarknaden), utan mer som en sorts satsning för att förbättra statistiken över de utförsäkrade i största allmänhet så kommer resultatet bli ett misslyckande på två punkter.
För det första kommer mycket få av dem få jobb efter satsningen. Det kryllar av högutbildade kulturvetare som sagt och arbetsgivare kommer i första hand välja de som åtminstone har kvalifikationerna att ha en framtid inom branschen. För det andra - och det här är viktigt - själva resultatet av digitaliseringen riskerar att bli undermålig. Utredarna borde sätta sig in mer i vad denna typ av uppgift innebär - det är inte själlöst inmatande av ovedersägliga fakta. Tvärtom krävs tolkning, diskussion, justeringar, flexibilitet. Jag känner till tidigare digitaliseringsprojekt vars databaser är i det närmaste oanvändbara för alla forskare vet att det finns enorma källkritiska problem med det som matats in av personer som inte har förstått sig på det.
Den här konstanta nedvärderande synen både på kunskap om kulturarv och den komplexa process som digitalisering faktiskt innebär börjar gå mig på nerverna.
Så JA till satsning på digitalisering av arkiv och kulturarv, och gärna med förtur för de kulturvetare som är utförsäkrade och/eller sjukskrivna på hel- eller deltid. I andra hand till långtidsarbetslösa och nyutexaminerade. Här finns intresset, kunskapen, passionen, potentialen.
Men NEJ till en satsning som är en ren återvändsgränd! Dels för de som tvingas ta jobbet trots bristande utbildning och intresse, och som inte kommer få in en fot på arbetsmarknaden ändå. Dels för de produkter som projektet skapar som riskerar bli både dyra och oanvändbara.
Kulturarv handlar om långsiktighet, detta verkar bara kortsiktigt.
Uppdatering: Andra som bloggar tankar om satsningen är Arkeologgruppen och Unionen. DIKs ordförande Karin Linder kommenterar också. I Epstein i P1 genomfördes en liten debatt kring frågan med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, riksantikvarie Inger Liliequist och Karin Linder.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, kulturarv, politik, arbetslöshet, regeringen, kultur, kulturarvslyftet
tisdag 13 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Som arkeolog utan arkeologiskt arbete sedan ett år, håller jag helt med.
Återigen är det ett förslag från politikerna som verkar bygga på en tanke de inte tänkt fullt ut. De kanske borde fråga någon med insikt i branschen de ska bedöma INNAN de kommer med förslag om ändringar i dem.
Exakt så, på alla punkter. Det är trist att delar av kultur(musei)sektorn tycker det är ett bra initiativ, men kanske naturligt med tanke på hur resurssvultna de är. De är glada även för skulor och smulor. För de som utbildat sig är det en hopplös konkurrens om ingång i arbetsliv, för de som är utförsäkrade blir det ett plikt-göra de kanske inte ens vill ha, kulturarvsarbete nedvärderas till något vem som helst kan göra utan strategier eller långsiktighet.
Mandis, hur kommer det sig då att riksantikvarien är positiv till det hela? Naturligtvis är detta i huvudsak bra, då alternativet hade varit inga pengar alls.
Vidare vet vi inte alls hur detta kommer att bli i slutändan; på P1 verkade det snarare som akademiker skulle kunna bli anställda för att handleda arbetarna.
Daniel - Riksantikvarien är högsta chef på en myndighet som lyder under kulturdepartementet. Som sådan måste hon gå balansgång mellan personliga åsikter och att värna om sin verksamhet. Det är utan tvekan så att det behövs en satsning på digitalisering och om detta är vad som erbjuds så tas det naturligtvis emot.
Det är bra att man åsidosatt medel för kompetenta handledare, men det kommer i realiteten utgöra en minimal andel av antalet nyanställda. I vissa enheter kanske inte en enda, men däremot slipper man avskeda folk.
De som redan är aktiva med att bygga ut digitaliseringen av kulturarvet vet att det stora jobbet inte är att mata in färdigställd information, utan bedöma och prioritera metainformation - tolkningar, värderingar, keywords etc. Den sortens arbete kan inte läras ut på ett par veckor, det kräver grundutbildning allra minst. Annars får man bara en stor databas som är helt oanvändbar. Vi har redan sådana exempel och det är skattepengar i sjön.
Åsa, nu missförsrod du mig. Jag undrade hur det kom sig att RA var positiv om, som Mandis skriver, ingen hade frågat dem i förhand.
I övrigt är vi överens, med den skillnaden att jag tror något bra kan komma av detta om det sköts korrekt.
Daniel - förlåt, lite snurrig av feber igår. Då hänger jag med. Men jag tror ändå att RAÄs positiva inställning grundar sig mer i en lättnad att få några medel alls till satsningen, inte i hur det hela lagts upp. Det hade varit mer logiskt att fortsätta bygga på Access-projektet vars ramverk redan finns på plats men nu nedmonteras.
Satsningen är bra. Men den kunde vara bra mycket bättre. I nuläget är många kulturvetare fast i limbo (arbetslöshet) och de som får delta i projektet kommer troligen inte få in en fot på arbetsmarknaden annat än i undantagsfall.
En sak som arbetsarknadsministerna tar upp är att hon helst vill se färre och rejäla satsningar, hellre än att resurserna smetas ut på många små projekt. Vad tycker ni om det?
Lars - det tycker jag är en vettig inställning i de flesta fall. Särskilt sådana här projekt bör drivas mer på nationell nivå än regional, för annars blir det väldigt spretiga resultat som riskerar att inte bli kompatibla med varandra. Jag tycker i grunden att satsningen på digitalisering är bra och värdefullt, och jag skulle som sagt inte ha något att invända att kulturvetare med sjukskrivning och/eller lång arbetslöshet fick förtur. Men jag tycker att utbildningen borde vara utgångspunkt - inte eftertanke.
När det gäller de som är sjukskrivna eller utförsäkrade så tror jag personligen att det är vettigare att göra individuella bedömningar om resultatet ska bli ett åtminstone delvis återinträde på arbetsmarknaden. Det är ingen god idé att dra alla över en kam.
Som alltid i projekt bör man ställa sig frågan vad syftet är och vilka långsiktiga konsekvenser man vill att det ska ha. Här känns det som om man mer utgått från att man behöver bättra på sysselsättningen över lag på kort sikt och allt annat är sekundärt.
Men jag kan ha fel. Inget skulle göra mig gladare än att motbevisas i detta fall. Det är svårt på ett rent personligt plan att se så många kollegor, både nya och gamla, som så förtvivlat försöker få anställning inom det de utbildat sig till utan att lyckas.
Skicka en kommentar