Att vårda relationer

Stackars lilla bloggen, alldeles övergiven. Den är ändå inte lika vanvårdad som vår stackars odlingslott som jag inte tittat till på över en månad nu. Undrar om pumporna överlevde första frosten som drabbade oss denna morgon...? Fredrik har flängt till Norge för att klappa på skifferknivar och själv ska jag iväg en kortare tur till Finland imorgon för att delta i ArkeOPEda, ett par temadagar kring pedagogik och arkeologi. Jag är inbjuden att prata om hur sociala medier kan användas för att förmedla arkeologi och hålla igång dialoger med intresserad allmänhet. Ska försöka dra på erfarenheter både som forskare och hur vi har börjat arbeta med detta på SAU. 

Få som är verksamma inom kulturminnessektorn kommer i så direkt kontakt med ett brett skikt av samhället som just grävande arkeologer. Vi dyker upp på folks bakgårdar, i dikesgrenar och i deras strövområden. Det är inte alltid mottagandet är positivt, ibland kan det vara extremt negativt, men i de flesta fall finns det få bättre diplomatiska sändebud inför ett större bygge än just arkeologer. Intresset finns där bland människor vi möter, ibland redan innan, ibland väcks det i samtal och under visningar.

Tyvärr har vi varit dåliga på att följa upp detta när vi väl kommer in från fältet. Det finns sällan någon förmedlingsbudget under rapportfasen, trots att det är då vi kan börja bena upp vad vi verkligen hittat, få dateringar och analysresultat. Rapporten som till slut kommer 2-3 år senare är sällan läsbar för icke-arkeologer (och det ska heller inte vara dess syfte i min mening). Ett mer kontinuerligt arbete med bland annat bloggverktyg är ett sätt att motverka detta svarta hål. Bloggar kan faktiskt vara till stor hjälp även för arkeologerna. Som när docent Ingmar Jansson skrev en kommentar på ett inlägg och gav oss utmärkta uppslag på litteratur kring ett intressant bältesbeslag vi hittat som troligen härstammar från Sydosteuropa.

Sociala medier när de är som bäst minskar avstånden mellan oss och ger oss nya nätverk. Min inbjudan till ArkeOPEda kom helt av att jag över Twitter och bloggande fick kontakt med den finska forskaren Eva Ahl-Waris (låt inte titeln på hennes blogg lura er, så särskilt avdankad är hon inte). Första gången vi träffades på riktigt var i somras då hon satt på universitetsbiblioteket i Uppsala en dag och vi hann ta en fika. Men det är inte mötet som har skapat vår relation, det är det kontinuerliga - om än utdragna - samtal vi för över nätet.


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, ArkeOPEda, Finland, förmedling, kulturarv, social media