ArkeOPEda Dag 2

Igår var vi på Nationalmuseet för den avslutande dagen om pedagogik och förmedling av förhistoria. Förmiddagen var föredrag från olika museer och föreningar. Bland annat Kierikki Stone Age Center i norra Finland nära Uleåborg (Uolu). Området har en hel del fantastiska lämningar från stenåldern, inklusive husgrunder i sten. Vid utgrävningar har man hittat bevis på långväga kontakter, t ex bärnstenssmycken från områden i NÖ Polen och Baltikum, samt flinta från Ryssland.

Anna Wessman presenterar pedagogiska verksamheten på Esbo stadsmuseum

Ett kärt återseende för mig på dessa dagar var Anna Wessman, som jag kände som Anna Wickholm för 4 år sedan då hon hjälpte till med att göra vår doktorandexkursion till Finland en strålande upplevelse. Nu jobbar hon som museilektor på Esbo (Espoo) stadsmuseum där de jobbar omfattande med att nå ut till bland annat barn och ungdomar. Hon hjälpte till under ArkeOPEda-dagarna med information och presentationer.

Professor Mika Lavento beundrar ett rekonstrurat svärd

Efter lunch fick vi uppleva en Tidsresa till järnåldern som Nationalmuseet har börjat ge till 5:e klassare. Den har satts ihop av Föreningen för Drama och Teater (DOT). Den imponerade på mig, inte minst för att den fick upplevas i ett "riktigt" hus och för att den hade en ganska mörk anklang (även om den slutade positivt). Lite väl ofta är forntidsresorna fokuserade på att vara roliga och positiva, men den här kunde säkert leda till en hel del diskussioner bland eleverna om gammalt och nytt, tradition och förändring, manligt och kvinnligt. Men det visar också hur viktigt det är att dessa upplevelser föregås av förberedelser av lärare och klassen, samt att det finns en ordentlig uppföljning. Då kan det verkligen ge nåt.

Mervi Suhonen kunde inte låta bli att prova...

Vi fick även titta på den lilla låstas-utgrävningen på bakgården där elever får pröva att gräva fram konstruktioner och föremål (kopior). Det är naturligtvis svårt att förmedla hur kunskap tas fram av arkeologer, men det kan i alla fall väcka tankar och funderingar kring vad som blir kvar av en tidsålder och hur det lappas ihop av utgrävarna.

Dagen avslutades med en paneldiskussion kring arkeologi och pedagogik där jag satt med. I den mån det gick pratade vi svenska, i övrigt översatte snälla människor för mig vad som sades.
Det har varit en mycket trevlig vistelse och jag är förtjust i hur dynamisk och vital förmedlingen av förhistoria är i Finland. Flera deltagare uttryckte en vilja av att lära mer av Sverige, jag tycker svenskar också har en del att lära av vårt grannland.



Läs även andra bloggares åsikter om ArkeOPEda, arkeologi, förmedling, Finland, förhistoria, museum, pedagogik