tisdag 13 januari 2009
Att blogga och forska och forska om bloggar
Bloggosfären är skrivande stund mitt uppe i att avstämma 2008 utifrån blog-perspektivet. Vem skrev vad bäst, mest och intressantast? Tidigare denna månad utsågs via nät-röstning årets 20 mest inflytelserika politiska bloggare vilket gav upphov till en hel del debatt så klart, inte minst bland sosse-bloggarna, vilket i sin tur genererade några mycket intressanta inlägg från Ann Catrin Brockman om hur man bloggar, till vem och varför.
Det finns tydligen också något som kallas "Det Stora Bloggpriset", vilket samorganiseras av Aftonbladet och Bloggportalen. Som jury för att avgöra vilka av de nominerande som ska få ingå i de slutgiltiga valbara kandidaterna finns något hundratal bloggare. Inom sju huvudkategorier anges 5 st slutnominerade, och sedan ska det stå alla med en internetuppkoppling fritt fram att rösta på sina favoriter i vecka 4 om jag har förstått rätt. De sju kategorierna inbegriper bl.a. livsstil, sport, teknik, politik och vardag, men inte vetenskap. Jag måste erkänna att jag tycker det är skönt, med tanke på upplägget. Jag tycker forskningsbloggar i Sverige ännu är lite i sin linda, även om det verkligen exploderat de senaste par åren. Jämfört med det internationella utbudet är det dock tämligen klent med bloggande studenter, forskare och allmänna entusiaster - jag tror det kan bli långt fler bara under kommande året.
Det skulle kunna vara bra för att ge skjuts och status åt populariserad vetenskap om det om några år instiftades lite utmärkelser i den genren av några av de stora popvetenskaps-tidningarna inom teknik, naturvetenskap och humaniora t.ex. I nuläget tror jag det är bra att vi slipper den sortens hets från Aftonbladet.
Men det finns så klart andra priser och utmärkelser för vetenskapliga bloggar internationellt. Se bland annat denna lista över "Best of Anthro Blogs 2008" - kolla särskilt in utmärkelserna för Best Reflection on Scientific Frustration och Best Fieldtrip. Fast den bästa belöning en akademiker kan få är en stadig inkomst så ett varmt GRATTIS till Martin Rundkvist som idag meddelar att han nu fått fast deltidsanställning på Vitterhetsakademin. Sen förtjänar alla som aktivt hållit igång med seriöst bloggande en uppmuntrande klapp på axeln. Martins Aardvarchaeology firade 2-årsjubileum precis innan nyår tex, och Peter Englund firar idag imponerande 5-årsjubileum med sin blogg! Hans första inlägg för fem år sen var en blänkare om ett besök på universitetsbibban Carolina här i Uppsala. Vi är många som hoppas att han ska orka i 5 år till och inte lägga bloggen på is när han snart tar över som sekreterare i den där lilla bokklubben han är invald i, vad den nu heter...
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, bloggar, antropologi, bloggosfären, stora bloggpriset, vetenskap, Peter Englund, kultur
måndag 12 januari 2009
RAÄ + Konstrådet = Sant?
I nuläget lider arkeologin ganska svårt av att sakna en fristående kontrollerande myndighet som kan säkerställa kvaliteten på utgrävningar, i uppdragsarkeologins tidevarv. Dessutom behövs det en organisation som på ett seriöst och långsiktigt sätt kan värna om information, databaser och fornlämningsuppgifter för studenter, forskare och en intresserad allmänhet. I nuläget flyter det uppdraget lite mellan RAÄ, Vitterhetens bibliotek, ATA och Historiska museet - det enda som är gemensamt är underfinansiering för en långsiktig strategi som bör inbegripa digitalisering och tillgängliggörande av arkiven och samlingarna i större utsträckning än idag. Jag hoppas att utredningen inte kommer föreslå en vision av RAÄ som främst inriktad på att putsa runstenar och piffa upp fäbodar.
Kulturutredningen kommer den 12/2 och Museiutredningen den 16/2.
Läs även andra bloggares åsikter om Riksantikvarieämbetet, RAÄ, Konstrådet, politik, kulturutredningen, alliansen
lördag 10 januari 2009
Tintin och mysteriet med den uteblivna populariteten
Jag köper resonemanget till en del, men inte helt. Jag tror det finns flera orsaker. För det första är det få av de europeiska serierna över huvud taget som slår i USA efter 2:a VK. På 50- och 60-talet var amerikanerna besatta av myten om sig själva. Det Andra var mest en spegelbild för att framhäva vad som var exceptionellt med det amerikanska, antingen som hemska skurkar, eller mesiga européer som kunde klä sig piffigt men knappast klara sig över gatan utan en amerikan. Fantomen, Den Vandrande Vålnaden, i sin grotta i Afrika slog t.ex. inte heller i USA, trots sin superhjälte-status. Spandex och dubbla pistoler och en häftig grotta räckte inte. Om grottan hade varit belägen i Klippiga Bergen å andra sidan... Engelsmännen försökte emulera allt amerikanskt under denna tid också - man importerade deras hjältar och skapade få egna (James Bond är undantaget som bekräftar regeln). Tintin är omisskännligt bosatt i en annan värld än den amerikanska, inga skyskrapor, inga milsvida sädesfält. Carp har nog rätt i att tintin var för tydligt 'europé'.
Men det är intressant att den intellektuelle, globetrottande Tintin inte blev lika poppis i England som i t.ex. Skandinavien - ett avhandlingsämne bara det. Jag kan inte helt acceptera att Tintins unga androgyna status, närmast en anti-tes mot de muskulösa superhjältarna, heller förklarar motvilligheten - många brittiska och amerikanska serier och äventyrsberättelser hade unga tonårspojkar som hellre dök undan kulsprutor än hade något att göra med det (o)täcka könet.
Jag tror Carp sätter fingret på en öm punkt att det delvis saknas en tydlig ideologisk motståndare för Tintin. Ärkefienden Rastapopoulos knark-organisation är ganska flytande och komplicerad (jag var som ung tintin-läsare ganska oförstående inför en del handlingspartier). Kapitalister som skurkar blev heller inte poppis bland amerikanska serieskapare förrän i slutet av 60-talet. De skulle vara nazister/kommunister/galna vetenskapsmän. Kung Ottokars spira och Det Hemliga Vapnet hade visserligen en del lömska östeuropeer, men det räckte liksom inte. Och visst är det påfallande fritt från avdankade nazister i Hergés alster... Att ett sameuropeiskt projekt skickar upp den första raketen till månen kan bara ha varit provocerande för amerikanska läsare (och de engelsmän som under 1000 år betraktat Kontinenten som ett getingbo av potentiella fiender).
Man undrar verkligen vad Spielberg tänker hitta på för att få honom att slå i USA. Själv har jag lite svårt att acceptera mentalt att Haddock ska spelas av Gollum!
Vi har redan börjat prägla ungarna på Tintin, men De sju kristallkulorna och Den mystiska stjärnan får vänta några år - de skrämde vettet ur mig som liten...
Grattis Tintin!
Läs även andra bloggares åsikter om Tintin, serier, film, kultur
fredag 9 januari 2009
Hur pratade man på stenåldern?
Den Gode Kai tipsade mig om en mycket intressant blog, Language Log, specifikt ett långt gäst-inlägg av Don Ringe som diskuterar och förklarar en del om den aktuella debatten kring indo-europeiskans uppkomst. Långt som sagt, men mycket intressant, med en hel del bra lästips.
It has to be remembered that those [Indo-European] languages spread not as trade
languages for some specialized use, but as native languages; and all our
contemporary experience shows that a language can acquire new populations of
native speakers only if already existing native speakers are in intimate contact
with communities speaking other languages.
(...)
On the other hand, it seems impossible that the populations speaking [Indo-European] languages could suddenly have become large enough to overrun vast territories and crowd out the earlier inhabitants (...). But we do not need to posit vast folk migrations to explain the spread of [Indo-European] languages. History shows that comparatively small groups of immigrants can induce their new neighbors to adopt their language — gradually over several generations, of course — if (1) they have enough economic or political power, and (2) they can offer some important advantage to those who are willing to adopt their language.
(...)
The result should be that, while most Europeans’ linguistic ancestors were speakers of [Proto-Indo-European] , many or even most of their biological ancestors at the same time depth were speakers of non-IE languages already residing in Europe. (fetstil ej i original)
Det här är extremt viktiga poänger, inte minst med tanke på den tyvärr ofta mycket enkla folkförflyttningsmodell som genetiker använder sig av. I verkligheten rör det sig varken om genetiskt isolerade folk som adopterade nya språk, eller om massiva folkmigrationer som driver en gammal population ut i Atlanten. Det är minst lika viktigt att komma ihåg att dessa kontakter fanns etablerade långt innan språket spred sig, med allt vad det innebär av giftemål, enskilda nya bosättare, konflikter och långväga resor.
Ringe diskuterar även på vilket sätt dagens globala värld, eller t o m den historiska världen dominerad av statstater och hierarkiska samhällen inte kan användas som en grund för att förstå lingvistisk variation och förändring i en avlägsen forntid med mycket annorlunda förhållanden. En hel del justeringar måste till för att få fram teoretiska modeller som gäller för mer lågtekniska kulturer med längre populationsdensitet - men med många, långvariga och komplexa interaktioner mellan olika grupper.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, språk, lingvistik, indo-europeiska, invandring
torsdag 8 januari 2009
Insiktsfullt om media
Läs sedan Ingrid Elams intressanta artikel i samma tidning om det offentliga europeiska samtalet som faktiskt dragit igång - på nätet. Några intressanta länktips till de som vill delta i det samtalet ges också.
Jag kan i det här temat återigen tipsa om Anders Mildners krönika om behovet för journalister att ta till sig det nya sociala mediet, och se det som en tillgång istället för ett hot.
Läs även andra bloggares åsikter om media, bloggosfären, internet, journalistik
Hugget i sten
Roland Burris något för tidiga mausoleum på Chicaco Oak Woods Cemetery
Som arkeolog kan jag inte annat än uttrycka min och mina framtida kollegors eviga tacksamhet.

Uppdatering: Apropå den där med den döda kroppen som monument. Nu har tydligen Descartes skola från ungdomsåren, Prytanée, formellt begärt att få hans kranium som ska ställas ut till allmänhetens beskådande och begrundande i den lokala kyrkan. Stor upprördhet hos vissa har varit resultatet. Kraniet i fråga finns för närvarande på Musée de l'Homme, fast inte i den formella utställningen (ditförd av Berzelius på 1800-talet). Till saken hör dock att det inte alls är säkert att detta är den stackars Renés kranium, minst fyra andra har med visst fog hävdats vara hans cerebrala och celebra huvud...
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, grav, religion, politik, USA, Descartes, filosofi, kranium
måndag 5 januari 2009
Läskigt, läskigare, läskigast





