måndag 9 juli 2007

Ur-svensk, Ur-same, Ur-dumt

Jag skulle bli idéhistoriker, inte arkeolog. Skulle bara inleda mina studier på universitetet grundligt med mänsklighetens förhistoria (eller Sveriges iallafall). Det var Planen. Planen sprack efter två veckor - arkeologi blev mitt liv, min passion, min bittra härskarinna... Det där gapet som lämnades av grundskolan hade alltid irriterat mig: Ena stunden tvåbent apa i Afrika, andra stunden städer, lärosäten och statsmakt. Vad f-n hände däremellan!? Hur gick det till? Vilka orsaker ligger bakom att det blev som det blev? Var det oundvikligt, eller en slump av en slump av en slump?
Arkeologi är ett sökande av svaret på de frågorna, för mig och många andra arkeologer. Vilket är en av anledningarna till att svaren vi finner kan skilja sig så oerhört mycket åt, och varför debatten kan bli så hätsk. För det handlar inte bara om att bedriva forskning, utan i grund och botten handlar det om vad vi anser att mänsklig kultur och människan själv - är. Det betyder inte att alla tolkningar är godtyckliga och likvärdiga. Men det är viktigt att inse att det är grundläggande filosofiska frågeställningar som berörs och att insatsen därmed är hög, långt högre än ett enstaka forskningsanslag.

Själv har jag fastnat för neolitikum, en oerhört intressant period i vår förhistoria, då jordbruk och tamdjur introduceras, metaller dyker upp, keramik börjar användas i stor skala och allt från boplatslägen till stora stenkammargravar och jättelika pålinhägnader konstrueras. Jag studerar Sveriges förhistoria, men det är inte samma sak som svenskarnas förhistoria. Som vilken historiker värd sin kandidatexamen kan redogöra för, så är begreppet Svensk en mycket sentida idé och definition, och har dessutom ändrats åtskilligt under århundradenas lopp, beroende på vilka landskap som erövrades, 
resp förlorades till grannstaterna. Så varje gång det blir en diskussion om vem var först, svenskarna eller samerna, får jag en mindre hjärnblödning!
Varför är det så otroligt svårt att inse att det inte går att tala i sådana termer när det gäller 2000 - 4000 - 8000 år sedan? 
Men den största fallgropen är inte att okritiskt behandla nationsgrupper och etniska grupper 
som vore de evigvarande - det mest fatala misstaget består i att se på "folk" som isolerade biologiska 
enheter - som vore de likställda med blomarter som aldrig polleneras med andra arter annat än 
i fall av onaturlig odling i växthus. Den här inställningen finns även hos allt för många arkeologer.
Trots överväldigande bevis från både de arkeologiska materialen och antropologiska studier av traditionella, lågtekniska samhällen från de senaste 200 åren, så verkar många fortfarande ha svårt att tänka sig att människor reste och gifte sig över riktigt betydande sträckor. Särskilt under stenåldern när befolkningen var begränsad och utspridd så var det biologiskt omöjligt att hålla på och gifta sig endast inom ett litet område - resultatet hade blivit förödande. Men det är också tydligt att människans sociala drivkraft alltid resulterat i ett betydande inslag av giftemål mellan inte bara grannbyar, utan mellan helt skilda kulturella och språkliga grupper.

DNA-studier är extremt intressant, men tar inte tillräckligt i beaktande att man kanske inte kan skala ned nu levande grupper till "äkta" och "mindre äkta" - som om det någonsin funnits en enhetlig biologisk grupp som urvattnats från punkt 0 till dags dato. Urgruppen existerar inte - inte biologiskt! Vilket inte betyder att kulturell identitet inte varit viktigt och meningsfullt under hela mänsklighetens existens. Att försöka avgöra om neolitikerna var "samer" eller "svenskar" är att hävda att de uppstått ur jorden som fullskapta enheter nån gång i tidernas begynnelse. Och ska man tro på det, då måste man kalla saker vid dess rätta namn - raser!
Skit är skit och snus är snus, om än i gyllene dosor som Fröding skrev (eller snarlikt). Ska vi börja gentesta oss för att avgöra hur mycket svenska/samiska/främmande vi är? Vad jag minns var den senaste statsmakten som var inne på de spåren en av de värsta i världshistorien. Hur slank rasbiologin in genom köksdörren in i finsalongerna?

När ska vi börja inse att vår förhistoria är fyllda av folk, grupper, kulturer och etniciteter som ändras, förändras och försvinner genom årtusendena. Vad vi vet är  - vid isens försvinnande kom folk inflyttande i de landområden som idag kallas Sverige från syd, öst och t o m väst (Norge) ungefär samtidigt. Efter detta har människorna fortsatt att flytta på sig, resa, hitta giftemålspartners, handlat, bytt intryck och idéer, språk och religion genom nätverk som nått från kust till kust över alla kontinenter. Det har aldrig funnits ursprungliga svenskar, ursprungliga samer, ursprungliga albaner, nepaleser, thailändare etc, etc. Bara människogrupper som genom historiska förlopp och skeenden numera bär den identiteten med mer eller mindre övertygelse. Att förneka en människa rätten till sin kulturella identitet är lika
mycket av ett övergrepp som att förneka att mänskligheten är1 art, 1 ras.

Som avslutning - låt inte det råttblonda håret, gråblå ögonen och svenskklingande namnet lura er. 
Inte heller att jag är emotionellt hämmad, extremt privat, trivs ordning och reda, svär vid jante-lagen, kan bilda kö men expertis, och älskar snö:
Utifrån min faderslinjes genetiska make-up är jag spanska, möjligen med baskiska inslag (tre generationer bakåt).

4 kommentarer:

kai sa...

Nåt jag läste nyss och associerade till ditt inlägg: The spoils of linguistic piracy.

Arkeologen sa...

Jag känner igen mig så totalt i din beskrivning om varför du blev arkeolog. Det är nog det som driver oss, just frågan "När/varför f-n händer det och det?"

Du skriver rätt bra ;) Tänkte länka dig på min sida. Feel free to do the same ;)

ArchAsa sa...

Vådligt snygg bloggsida.
Länk uppe

Tack

Lars sa...

I Göteborg håller Karl Göran Sjögren och andra på med intressanta isotopstudier av ben från neolitiska gravar. Studierna antyder att folk flyttade långa vägar för att gifta sig.

Så du har nog helt rätt i att stenåldersmänniskornas grupper inte var biologiskt isolerade enklaver.