Båda är mitt i bittra och infekterade strider om var gränsen för copyright går.
Sedan DNA-sekvenseringen tog fart på 90-talet började de multinationella företagen töja på gränserna för sunt förnuft och etik genom att helt sonika ta patent på "upptäckta" gener i människors DNA, för att på så sätt få ensamrätt på att bota allehanda sjukdomar som möjligen kunde kopplas till dessa. Det har gått så långt att driftiga affärsmän har fått regeringarna i t ex Island och Tonga att gå med på att ge dem ensamrätt på DNA och information om släktled i dessa relativt isolerade ösamhällen, mot att deras befolkning får de mediciner som utvecklas ur detta gratis. En hel del nationella och internationella kontroverser har följt på detta, som man kan förstå. På Island har flera valt att utnyttja sin rätt att inte delta i programmet. En smårolig konsekvens av de genetiska studier som utförts är att de visar att islänningarna inte är tillnärmelsevis så isolerade och ensidigt genetiska som traditionen gör gällande. Framförallt på kvinnosidan (såsom det ses i mitokondrie-DNA) så finns det en hel del brittiskt/iriskt. Sen förekommer naturligtvis också en hel del "speciella" gener som främst förekommer hos andra grupper, från samer till turkar. Vilket visar att alla populationer har en bredd och spridning på sin genetiska uppsättning, som går flera tusentals år tillbaka i tiden och inte bara till medeltiden. Inte heller var världens folk helt isolerade och endogama (= gifta sig inom gruppen) under förhistorien som vissa genetiker verkar tro (se inlägget om Alpmannen i Stonehenge).
Så vem har copyright på en gen?
Vidare till pyramiderna, möjligen världens mest kända byggmonument. Reproducerad i otaliga bilder, fotografier, leksaker, new age-prylar, casinon osv, osv. Zahi Hawass, ordförande i Egyptens "Supreme Council of Antiquities", även känd som mannen bakom den nuvarande pråliga världsturnerande Tutankhamon-utställningen, genomdriver nu att pyramiderna ska copyright-skyddas (även i DN). Skyddet ska dels gälla exakta kopior av nationalklenoderna från Egyptens förhistoria, dels exakta avbildningar av pyramiderna. Skyddet ska inte förhindra att man kan rita av pyramiderna mer impressionistiskt tydligen. Att göra en exakt kopia i naturlig storlek av pyramiderna ska däremot vara olagligt...
Men Luxor hotell och casino i Las Vegas i form av en pyramid behöver inte oroa sig - interiören skiljer sig nämligen från originalet.
Nej, detta är inte ett nyårsskämt. Tydligen har bland annat hotellet i Vegas väckt en hel del ont blod, eftersom det får mer besökare än det riktiga Luxor (nån kanske borde berätta för antikvarierna i Egypten att det kan ha nåt att göra med att 1. det finns fler enarmade banditer där, 2. det är närmare resväg för de flesta amerikanare). För de som vill veta lite mer om Dr. Hawass rekommenderas varmt hans officiella hemsida där man kan beskåda honom i Indiana Jones hatt framför... ja, ni vet vad.
Man kan läsa de senaste nyheterna (Dr. Hawass' Son Gets Married!) och klicka sig in till hans fan club.
Egen fan club. Vadå jag avis...?
Så vill ni reproducera en riktig pyramid i skala 1:2 i er trädgård föreslår jag att ni sätter fart!
Luxor hotell och casino i Las Vegas, Nevada, USA. Vad i hela fridens namn ska framtidens arkeologer tro...?
Andra bloggar om: arkeologi, pyramider, Egypten, DNA, Island, genetik, copyright
3 kommentarer:
”Exakt” kopia? Av hur pyramiderna såg ut när de var nya eller som de ser ut nu? Det verkar ju som pyramiden i Vegas är säker, den är ju svart och det har ju inte de egyptiska blivit än.
Diesel Sweeties var också kvicka (haha) med en kommentar.
Nej det är väl en av anledningarna till att Vegas går säkert för en stämning... ;-)
Tror lagen egentligen främst ska gälla sådana kända fynd som Tutankhamons dödsmask och liknande. Tydligen finns det utställningar med "exakta" repliker av dessa och egyptiska myndigheterna vill ha sin beskärda del av detta.
Som den underbara stripen du länkade till poängterade - det är lite märkligt att kräva copyright på något man inte ens varit med om att göra/beställa. Och som dessutom är tusentals år gammalt.
det är lite märkligt att kräva copyright på något man inte ens varit med om att göra/beställa.
Fast det är ju så copyright-lagstiftningen fungerar idag, varje gång rättigheterna för Musse Pigg håller på att gå ut lobbar Walt Disney Corporation för att upphovsrättstiden ska förlängas. Gränsen just nu är 75 år efter upphovspersonens död, vilket ju torde säkerställa att inte en käft på WDC var ens påtänkt när de filmer de får royalties på skapades. Jag är säker på att de gärna skulle utsträcka det till tusentals år, om de bara lyckades mut…äh, övertala tillräckligt många kongressledamöter.
Skicka en kommentar