Som en liten uppföljare på diskussionen tidigare i veckan om genetisk variation inom människolsläktet (yttepyttelitet) kan vi fortsätta med inavel. Det har varit en del diskussioner kring kulturella incestregler och risker med kusinäktenskap den senaste tiden - delvis som ett resultat av uppmärksamheten kring Darwin. Han gifte sig nämligen med sin kusin och drabbades av viss ångest över detta när en del av deras barn blev sjuka. Hur mycket som nu berodde på genetiska defekter är en annan fråga, och vissa studier i USA har visat att det inte nödvändigtvis behöver vara menligt för efterkomman om kusiner får barn. Det utgår dock från att det inte varit omfattande inavel innan dess. Om så är fallet blir risken mångfalt högre. Det visar bland annat en ny studie av den mest ökända av Europeiska kejsarsläkter: Habsburg.
Vetenskapsradion tar upp den idag och det går bra att lyssna i efterskott. För en mycket bra bloggpost-genomgång av artikeln rekommenderas Ed Yong på ScienceBlogs. Artikeln handlar bland annat om Spaniens kung Carlos II vars tragiska livsöde visar vad som händer om alltför många av ens farmödrar och morfäder också är ens mostrar och farbröder. Vi talar seriöst långvarig inavel här. Men som sagt, enstaka kusingifte är sällan ett problem.
Om något borde väl detta sätta stopp på veklagan över att Victoria gifter sig med en simpel ofrälse... Om vårt kungahus klarat sig relativt bra så var det kanske tack vare en enkel fransk general som tog över i början av 1800-talet, lite hjälpt på senare år av en halv-brasiliansk drottning.
Läs även andra bloggares åsikter om genetik, avel, inavel, historia, Habsburg, DNA, forskning
5 kommentarer:
En förklaring jag sett till ursprunget till uttrycket "blått blod" är att de rika förr, alltså huvudsakligen adeln, förvarade mycket av sin mat i silverkärl. Det innebär att man fick i sig avsevärda mängder silver vilet bl.a. gör att blodet kan anta en blåaktig färg. Man lade också gärna en silversked i vattencisternen vilket höll nere bakterienivåerna mycket effektivt. Även i dag används ju silver för sina bakteriedödande egenskaper, inte minst inom sjukvården.
Ett effektivare sätt att skämta med t.ex. labbpersonal som skall ta blodprov är annars att stoppa i sig en mycket liten mängd metylenblått som är ett mycket starkt blått färgämne, blodet blir då tydligt blått. Man kommer för övrigt även att pinka blått vilket kan leda till en viss munterhet men kanske kan upplevas som skrämmande, ett sådant skämt bör alltså genomföras på ett ansvarsfullt sätt. :-)
Vilken underbar källa till ett practical joke! Var köper man metylenblått? Hur mycket ska man ta?
En annan förklaring till blåblodighet är förresten att goterna hade ljusare hy än spanjorerna och att deras blodkärl därför syntes bättre. Sannolikt nonsens.
Jag kan inte garantera säkerheten med metylenblått till sådant, kan vara värt att ta reda på först. Förr kunde man köpa det på apoteket men i dag vet jag inte. Ett tips jag såg vara att skära ett geléhallon i två halvor, lägg på några korn metylenblått och sätta ihop dem igen för att bjuda någon på. Dock bör man vara mycket försiktig med vem man gör det med, offret kan bli väldigt rädd och då har ju skämtet gått väldigt snett.
Ett bra skämt är ett som även den som utsatts för det kan skratta åt efteråt! Och det skiljer ju i allra högsta grad från person till person.
Enligt wikipedia (som vi alla förlitar oss på - erkänn) så är faktiskt termen blåblodig en översättning av den spanska frasen sangre azul. Förutom legenden om att visigoterna gillade att visa sina blå vener genom den tunna huden vid vristerna (mina är vansinnigt blå vill jag påpeka *ho hum*), så finns det också en teori om att termen härstammar från just inavel som kan ge upphov till methemoglobinemia. Methemoglobin är en typ av hemoglobin som finns naturligt i blodet, men som inte binder syre. Man kan få för stor andel av detta om man ärver vissa recessiva gener. Blodet blir mer choklad-färgat tydligen, men skinnet kan få en blåton.
En av substanserna man behandlar sjukdomen med är...metylenblått!
Ska tipsa min bror kemisten om det där skämtet.. ;-D
I övrigt kan man faktiskt betrakta de Europeiska kungahusens historia som ett intressant experiment för att försöka avla fram bra ledare. Den som först lyckats ta makten, ofta med våld, och sedan även lyckas hålla befolkningen såpass nöjd att de inte gör revolution bör ju kunna betraktas som en relativt bra ledare. Man hade även adelssystemet för att möjliggöra för dugliga personer att klättra i rang och till och med på några generationer kunna komma ifråga att para sig med kungligheter.
Det som gjorde att det misslyckades var väl främst ett för litet avelsmaterial vilket ledde till inavel, och tillflödet av nytt material via adelssystemet var uppenbarligen allt för litet för att motverka det.
Ett sätt att se historien på som kanske tyder på att jag läst lite för många fantasyböcker. ;-)
I övrigt tycker jag faktiskt att envåldshärskare verkar vara det överlägset bästa styrelseskicket människa hittills hittat på, under förutsättning att man hittar rätt envåldshärskare, och även hittar ett system som säkerställer att kommande generationer av envåldshärskare blir lika bra, och det är det som vi ännu inte löst.
Alla system som möjliggör att klättra i en makthierarki premierar ju den som är duktig på att intrigera och klättra på andra, vilket ju är den stora bristen i både demokrati och andra styrelseskick, har tyvärr ingen lyckats hitta någon lösning på. Syndikalisterna och Miljöpartiet har ju provat modellen där man bara får sitta en viss tid på en förtoendepost som är en bra tanke men som tyvärr inte visat sig fungera så bra, se bara på MP's nuvarande ledarpar. Dessutom är ett sådant system slöseri med talang genom att man gör sig av med även riktigt kompetenta och bra ledare.
Hittar man en bra lösning på det så har man löst många av jordens problem, det borde vara av absolut högsta prioritet för alla politiska tänkare.
En grundtes jag kommit fram till är att en bra ledare alltid är en motvillig ledare, den som vill ha makt är automatiskt diskvalificerad. Det är bara att studera fantasylitteraturen så der man det väldigt tydligt. När man väl sett mönstret där och sedan tittar på omvärlden så ser man tydligt att samma sak gäller i verkligheten.
Skicka en kommentar