De får mothugg av lektorn Mikael Sundström som noterar att ersättningen författarna får är extremt låg och inte täcker den tid som läggs ned på författandet. Samira Ariadad, f.d. studiemedelsövervakare vid Stockholms universitet, bidrar med ett studentperspektiv på frågan. Hon förespråkar mer e-publikationer över lag och att mindre behöver tryckas eftersom mycken universitetsutbildning ändå är en färskvara där läromedel lätt blir otidsenliga efter ett par år.
Samtliga inlägg är definitivt läsvärda för akademiker och studenter. Jag förstår och sympatiserar med Sundström, men är ändå benägen att hålla med de övriga i större grad. En viktig aspekt i frågan är att studiemedels-produktion är valuta i en annan bemärkelse än reda pengar (som aldrig kan vara mycket). Det är för det första en rejäl merit på sin CV när man söker nya jobb att ha författat läromedel - hårdvaluta faktiskt. Så författandet kan delvis läggas i samma kategori som vetenskaplig publicering i tidskrifter och antologier. Forskare får inte något betalt av spridning och läsning av deras alster inom den genren - tvärtom är spridning och mångtaligt refererande det absolut bästa som kan ske. Att bli befäst i sinnet hos studenter som en auktoritet är dessutom ett enormt plus för de som går vidare till avancerade studier och forskning och därmed tenderar att fortsätta leta upp texter man har skrivit.
Det vore bra om universiteten kunde avsätta en större pott som forskare kan söka för att just jobba med kurslitteratur - mot att de avsäger sig upphovsrätten och öppnar för fri spridning. Det tjänar faktiskt alla mest på i längden. E-publicering i större utsträckning är också bra, för det gör det enklare att rätta till felaktigheter och utöka nya upplagor mer effektivt med ny forskning. Universitet är ganska väsensskild från grundskolan och allt vetande är färskvara. Problemet rör främst illustrationer och bilder som det redan finns allt för lite av och som blir allt svårare att inkludera pga rättigheter och ersättningskrav. Det måste till ny lagstiftning som ser till att särskilja läromedelslitteratur från kommersiell publicering så att informationsspridandet inte stöter på en ekonomisk flaskhals i vad som kan och inte kan förmedlas.
Roger Wallis väger in med sina åsikter om studentbay.se på DN Kulturdebatt och förklarar varför han tycker tjänsten borde göras fullt laglig. Också mycket läsvärt.
Politikerna borde agera snabbt innan detta vansinne tar död på
innovationskraften inom IT-Sverige. Hur många kreatörer som söker enkla
lösningar på svåra frågor kommer nu att lägga av, förstöra servrar, med mera i
rädsla för vargarna?
Läs även andra bloggares åsikter om universitet, upphovsrätt, läromedel, litteratur, kurslitteratur, författare, högskola
6 kommentarer:
Speciellt för grundskolan skulle jag väldigt gärna se att man börjar låta eleverna själva utveckla läroböcker enligt samma principer som för fri programvara. Lämpligt då skulle vara att använda t.ex. samma programvara som Wikipedia använder, eller något liknande. Man skulle då få levande och ständigt uppdaterade läroböcker till en bråkdel av kostnaden och samtidigt kunna släppa dem enligt en fri licens.
Med dagens billiga netbookdatorer skulle det dessutom innebära en stor besparing att alla elever får en egen dator i stället för alla böcker.
Samtidigt får man då på ett naturligt sätt in källkritik i skolarbetet vilket jag anser borde vara ett av kärnämnena.
Det borde fungera utmärkt från mellanstadiet och ända upp till universiteten.
Kenneth - Tveksamt om det skulle fungera så bra. Orsaken till att Wikipedia fungerar är att det är många användare som är väldigt inlästa på sina ämnen som rättar felaktigheter och raderar spam. En genomsnittlig grundskoleklass innehåller ju sällan någon med "expertkunskap".
Men nätbaserad litteratur som uppdateras av forskare / lärare borde inte vara något större problem :)
Jag tror delvis att det är bra att ha specifika författare till texter, så att det är tydligt vems/vilkas ansvaret är för det som står skrivet där. Däremot finns det helt klar många kreativa sätt att lägga upp undervisning på så att studenterna verkligen sätter sig in i materialet och inte bara "tenta-pluggar".
Jag tycker det är problematiskt inom mitt ämne att det finns så lite svensk grundkurs-litteratur som är uppdaterad med allt som skett de senaste 20 åren. Blir lätt så att studenterna tvingas läsa antingen föråldrade och faktamässigt felaktiga böcker, resp. att för avancerade och detaljerade special-artiklar.
Problemet inom mitt och Åsas ämne är kanske att det är så litet att en lärobok som tar upp det som hänt i sverige de senaste 20 åren skjuter över den breda allmänhetens intresse samtidigt som den inte kan tryckas i ens 1000 ex utan att få stora restupplagor som ingen vill dras med. Print on demand är givetvis en möjlighet, då kan boken lätt uppdateras - kanske så ofta som årligen. Men det löser inte ersättningsproblemet....
Min kusin har det lättare, hans lärobok i statistik har funnit en översatt marknad på såväl engelska som tyska. Farsans 25 år gamla bok i hydralik kommer nu i ny reviderad upplaga, och efersom farsgubben är pensis så ges den ut på förlag med ersättning istället för som tidigare genm högskolans försorg.... Så för vissa löser det sig, men de sysslar med ämnen som inte är nationsberoende.
Personligen skulle jag gärna se ett nytryck av den bästa arkeologiläroboken genom tiderna, Carl-Axel Mobergs "Introduktion till arkeologi". För trots 40 år på nacken är den till största delen ständigt aktuell och tankeväckande.
Det skulle ju även med mitt förslag vara lämpligt med ett mindre antal kompetenta ämneslärare som faktagranskar det eleverna skriver, och kanske även hjälper till med att få det bra upplagt ur pedagogisk synvinkel. Och som lämpligen även markerar vissa versioner av artiklarna som "granskade" och "officiella". Sedan är det ju precis som med Wikipedia väldigt viktigt med sidorna som finns för alla artiklar med redigeringshistoria och diskussion, i många fall kan dessa vara precis lika viktiga som huvudartikeln.
Men just att samla ihop och värdera fakta är ett väldigt bra sätt att lära sig, och att faktiskt förstår vad man lär sig. Rättar man fel i den officiella versionen eller uppdaterar den, och får det godkänt, kan det ju vara ett väldigt bra redskap för betygssättningen.
Man kan naturligtvis inte bara planka Wikipedia rakt av, men det är en bra utgångspunkt för att utveckla något bra. Jag kan tänka mig att man i många fall som elev skriver sin egen lärobok, sedan skriver klassen en gemensam utifrån de olika elevernas, dessa jämkas ihop till en gemensam för skolan som jämkas ihop till en nationell.
Jag har inget färdigt koncept, men idén borde vara intressant som diskussionsunderlag.
Kenneth - metoden du förespråkar är ett ev de mest effektiva sätten att lära in ny kunskap hos studenter. Genom att inte bara plugga in fakta utantill, utan få dem att tänka, sammanställa, berätta och fundera kring vad de läser så både lär de sig det bättre och förstår kritiken mot det bättre. Så inom många högskole-ämnen skulle det gå bra att bara utgå till liten del från läroböcker och bygga upp kunskap efter hand.
Sen tycker jag att om examensuppsatser ska bli mer än formövningar måste de börja ge något konkret till kommande generationer, inklusive databaser och sammanställningar. Om studenterna känner att de gör något som faktiskt kan komma till användning och uppskattas får de ett helt annat engagemang dessutom.
Skicka en kommentar