Under det senaste året har vi tvingats höra en hel del gnäll och allmän veklagan från "kulturskapare" om hur elaka människor är som tar deras skapade verk och utnyttjar dem för eget syfte och nöje utan att betala för sig. "Stöld, stöld" ropar de. "Hur ska vi kunna överleva om ni inte betalar för er!?" klagar de. "Ska det verkligen vara så svårt att förstå?" förundras de.
Nu har Konstfacks jurister stoppat en students verk för att den utnyttjar musik från ett TV-spel i ett flagrant brott mot upphovsrätten.
Så plötsligt befinner sig konstnärerna på andra sidan muren och skriker i högan sky om frihet och tillgänglighet och kreativitet. Personligen är jag extremt kluven över detta beslut. Å ena sidan är jag överlycklig att kampen mot hystieriskt upphovsrättskyddande nu troligen fått ytterligare tillskott av förkämpar. Välkomna kära vänner.
Å andra sidan så är det tydligt att för många så har egentligen inget ändrats, och det som är mest upprörande är att de inte får tillhöra en priviligierad grupp i samhället för att de tagit ett par konstkurser. Anna Odell, som själv begick brott mot upphovsrätten när hon plagierade det journalisten Nellie Bly gjorde redan 1887 (och som gjorde det bättre och för bättre anledning dessutom), ondgör sig nu på Newsmill. Konsten och konstnärerna måste få vara fria skriver hon. Kan man möjligen hålla med om, men jag undrar vilket sorts kast-samhälle hon drömmer om? Ett där alla som fått ett fint diplom och efter rätt sorts utbildning får kalla sig konstnärer därmed också får carte blanche att göra vad de vill, med vad de så önskar? Ska vi utfärda certifikat kanske?
Medan alla andra kreativa människor som fyller nätet och sina liv med omtolkningar, kompilationer, kreativa skapelser ska tvingas betala och betala dyrt för privilegiet.
Ledsen Anna och alla andra på Konstfack. Ni kan inte ha kakan och äta den dessutom - inte ens som ett konstprojekt. Antingen sällar ni er till de som kämpar för rätten till "fair use" av det andra har skapat och tillverkat, eller så får ni hosta upp med pengarna som alla andra simpla medborgare i detta land. Faktum är att eftersom er konst ofta är tänkt till försäljning kan ni inte ens hävda "fair use" - tjänar ni själva pengar på det måste ni betala till ursprungsskaparna, såvida inte tillräckligt lång tid gått efter deras död. Vill ni undvika det scenariot finns inget annat val än att ställa er på barrikaderna för en helt fri delning av kultur - inklusive av det ni själva tillverkat.
Läs även andra bloggares åsikter om konstfack, konst, upphovsrätt, anna odell, opinion
tisdag 21 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Haha, bra argumenterat!
Jag tycker att man skall få använda vilket upphovsrättskyddat material som helst i konsten helt fritt. Lars Wilks definierar konst så här: Allt man kallar för konst är konst. Med full frihet för konstnärer att använda upphovsrättskyddat material tillsammans med Lars Wilks konstdefinition har vi kommit långt ;)
Om Konstfack nu bara producerar egoister och elitister, så förstår jag inte vad vi ska med denna institution till. En lärarhögskola, vilken det nu var, blev av med sin rätt att examinera därför att utbildningen var för dålig. Konstfack kan kräva mer av de sökande än att de kan doppa en begagnad tampong i en tekopp och de kan kräva mer av ett examensprov än att det ger uttryck för exklusiva rättigheter på andras bekostnad. Och vi kan kräva att Konstfack mister rätten att examinera.
Jag tycker ocskå att konstnärer borde ha rätt att fritt få använda sig av alla andra möjliga material. Genom att ge saker en ny kontext och mening så främjas det kreativa tänkandet hos alla människor. Men med tanke på att konstnärer idag så gärna talar om att "allt är konst" och "alla kan vara konstnärer" så borde de därmed logiskt sett stödja alla som lägger ut hopklippta sekvenser av favoritshower med lånad musik på youtube t ex.
Jag blir vansinnigt frustrerad på människor som anser att de tillhör en priviligierad klass (journalister, politiker, konstnärer, eller ja - akademiker) och att de ska ha allmänna rättigheter som inte får delas av pöbeln.
Jag har en avlägsen släkting som gör underbara verk i olika material som hon både hittar i skogen och i böcker på bilder. Hon har ett gediget hantverkskunnande som hon tillbringat decennier med att bygga upp. Hon bryr sig om att skapa - inte provocera, att leka med kreativiteten - inte kidnappa andra för sina egna syften.
Rättshistoriskt sett är dagens debatt aningen märklig, eftersom syftet med den ursprungliga copyrightlagstiftningen (i England) var att gynna allmänheten, inte konstnären. Man bedömde att det behövdes en kortare copyrightperiod som incitament för konstnärer att fortsätta skapa grejor som allmänheten hade glädje av. Att denna period skulle sträcka sig 70 år efter upphovsmannens död hade man uppfattat som absurt.
"Nu har Konstfacks jurister stoppat en students verk för att den utnyttjar musik från ett TV-spel i ett flagrant brott mot upphovsrätten."
Fel. Det är inte säkert att det utgör ett "flagrant" brott mot upphovsrätten. Man har stoppat det OM det skulle göra det. Se t.ex. http://sv.wikipedia.org/wiki/Verksh%C3%B6jd
Och jag är själv väldigt frustrerad på dömande människor som i sin egoism och elitism vill belägga alla andra med lek-förbud.
Skicka en kommentar