Det finns stunder då byråkrat-Sverige får det att flimra och svartna för mina ögon, då blodtrycket stiger i en sådan hast att jag endast kan höra ett dån i öronen. När jag först hörde talas om arbetslöse metallaren Jenz Kellberg som riskerade att förlora en del av sin a-kassa för att han skrev en dagboksblogg körde jag huvudet i väggen ett par gånger och fösökte förtränga vreden. Ärendet är inte avklarat än, utan fortfarande under utredning då arbetsförmedlingens paragrafryttare vägrar backa från beslutet. DN berättar även om en kvinna i Eskilstuna som fick avdrag eftersom hon spelade korp-fotboll och tränade 4-5 kvällar i veckan. Tydligen står man inte till arbetsmarknadens förfogan då, om man tränar kvällstid och spelar matcher på helgerna.
Nu ska jag förklara de två anledningar som gör mig fullständigt vansinnig med båda dessa situationer:
För det första är det tydligen arbetsförmedlingens inställning att det enda sättet som man kan skaffa sig jobb är genom att sitta på sina två händer framför telefonen och vänta på ett samtal. Man får inte engagera sig, nätverka, vidareutveckla sig, göra sig känd som en engagerad och kunnig person, eller på något vis utmärka sig mot mängden. Du ska vara en passiv och tacksam mottagare av Arbetsförmedlingens Goda Vilja, skriva ansökningar till de jobb de föreslår - som du inte har en chans i världen att få - och i övrigt inte röra dig ur fläcken. Istället för att se detta som bevis på att den sökande är aktiv, engagerad, villig att prova nya vägar eller hålla sig i god kondition, hitta nya kontakter och göra sig synlig för potentiella arbetsgivare så ska man straffas!
Nu kommer vi till det värsta. För om inställningen var som ovan hela tiden skulle den åtminstone vara konsekvent. Vansinnig - men konsekvent. Men alla dessa högflygande ord betyder inget alls om du har barn. Om du har barn på dagis och blir abetslös så förlorar de sin plats utom ca 3 tim om dagen - eller 15 timmar i veckan. Så din aktiva jobbsökartid ska ske under tiden det tar dig att komma hem från dagis till dess du måste gå tillbaka och hämta dem. Har du barn på fritids förlorar de också sin plats, så det är bara att återvända till skolan lite efter lunch och hämta upp det barnet. Resten av dagen ska du söka jobb med ett eller flera små barn som klättrar på väggarna av leda och undrar varför de inte får umgås med sina kompisar.
Hur i helvete kan det vara logiskt konsekvent att påstå att man inte är aktivt arbetssökande för att man tar 30 minuter om dagen att skriva ett blogginlägg, men att det är helt okej att försöka skriva ansökningar, läsa litteratur, skriva artiklar, ringa till arbetsgivare och vidareutbilda sig själv i datorkunskap medan man har två små barn hemmavid!!? Allra värst blir det när man inser att dessa regler varierar från kommun till kommun. Så i min bransch har forskare i Stockholms innerstad med små barn en klar konkurrensfördel gentemot forskare i stora delar av landet i övrigt, för de förlorar inte rätten till dagis och fritids (än så länge).
Den här regeringen slog sig för bröstet inför valet med att de minsann skulle sluta straffa ut de som jobbade deltid, tog tillfälliga uppdrag och som gjorde ett aktivt försök att vidareutbilda sig själva för en föränderlig arbetsmarknad. Om något har det blivit sämre - samma gamla straffa-mentalitet i ny förpackning. Samma Kafka-artade brist på logik och vett.
Läs även andra bloggares åsikter om blogga, arbetsförmedlingen, a-kassa, barn, forskning
tisdag 14 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
När jag söker akademiska jobb brukar jag se till att få en lista på de sökande. Ibland finns där ett antal helt okända Nisse i Bandhagen som inte har några tryckta skrifter registrerade vare sig i VITALIS eller i LIBRIS. Då anar jag Arbetsförmedlingens inflytande...
Allt kretsar kring begreppet självständighet.
Detta är ett begrepp som inte ens arbetsförmedlingens personal känner till ibland.
Det vore bra om vilken regering som helst, men helst den sittande idag då det brådskar, kunde se över dessa lagar/regler från 40-talet.
http://emergenceofhumantouch.blogspot.com/2009/04/sjalvstandighetsprincipen-2.html
Om begreppet självständighet - http://www.iaf.se/iaftemplates/Page.aspx?id=647
Har man inte ett akut behov av pengar kan man alltid kryssa i rutan "förhindrad" på kassakortet ett par dagar i veckan.... Det kan inte arbetsförmedlingen säga speciellt mycket om, a-kassan jublar och individen kan dra ut på sin ersättningstid. Precis på samma sätt som man kan hantera sina föräldradagar (åtminstone under barnets första levnadsår) om man är lite sparsam.
Leif - tyvärr är många i ganska akut behov av pengar och de där små hundralapparna kan avgöra om man har råd att gå till tandläkaren eller köpa nya skor till barnen. Dessutom är det av princip förbannat fel att man ska tvingas få mindre ersättning när man gör något pro-aktivt som kan hjälpa en att få jobb, medan de som inte gör ett smack kasserar in sina pengar utan problem.
Försäkringskassan är ju en annan kul myndighet att ha och göra med. Jag blev nyligen förälder och tänkte vara ledig under våren men när föräldrapenningen ska beräknas görs det utifrån vad man gjorde åtta månader innan förlossning (eller adoption i mitt fall). Vid detta tillfälle var jag utan arbete och levde på stipendier/forskningsmedel. Detta är ju inte skattepliktigt och sålunda föll jag utanför systemet. Jag hade frivilligt hoppat av a-kassan för att forska och inte ”ligga samhället till last”, men på försäkringskassan informerade de mig att det hade varit bättre om jag varit arbetslös för då hade föräldrapenningen beräknats på min förra lön. Som det är nu får jag 180 kr/dag (trots att min lön från VR skulle ge betydligt mer). Följaktligen är det min fru som är ledig i stället (så mycket för jämställdheten men i denna familj är det kvinnan som tjänar bäst). Vet inte om detta är alliansens syfte – hellre arbetslös än skattefria forskningsmedel.
Humanistiska forskare är nog för få och originella för att någon skall ha funnit det värt att optimera systemet med tanke på oss.
Nej arbetsförmedlingen kan inte rikta in sig på en perifer grupp. Men exemplen som förorsakade min härdsmälta var inte humanistiska forskare. Vad som framgår som gemensamt tema i många av dessa exempel är just hur extremt stelbent och byråkratiskt systemet är. Istället för att ge de som kan en chans att bredda och fördjupa sig utan att det kostar dem något, så straffas dessa människor för att de inte beter sig som en statistiskt homogen grupp.
Har en bekant som inte blev färdig med avhandlingen under utsatt tid och efter det bara fick deltidsjobb. Han slet som ett djur med att färdigställa den, bara för att få beskedet att det var föbjudet att forska på a-kassa. Om han ville disputera så måste han betala tillbaka all sin a-kassseersättning. Totalt omöjligt. Så nu är han i ett absurdt moment 22. Ta ett jättelån för att kunna disputera, eller låta bli att disputera trots att det kan hjälpa honom få mer permanenta eller heltidsanställningar.
(Och nej Martin, jag vet att en avhandling inte är en gyllene biljett, men faktum är att det kan vara avgörande vid många anställningar och han kan inte söka nya forskningsprojekt utan en doktorstitel).
Systemet är uubyggd för arbetslösa industriarbetare på 70-talet. Och det är totalt inkapabelt att ta itu med dagens utmaningar.
Visst, man kan inte rätta sig efter en liten grupp akademiker men "stelbentheten" på försäkringskassan är ju tydlig den med. Hade jag arbetat i 239 dagar innan adoptionen hade det inte spelat någon roll om jag varit arbetslös 240 dagar innan. Däremot om jag arbetat dagen innan. Så tydligen när någon arbetslös får reda på att han/hon ska få barn så ska vederbörande först skaffa sig ett jobb för att garantera föräldrapenningen. Det kanske inte
är det första man tänker på då (än värre är det med adoption eftersom man inte vet när den sker).
Ny version:
Åsa - mitt personliga intryck är att många när de har pengar samlar på sig en ganska hög utgiftsbörda. Man kanske tar precis så höga lån banken beviljar för att köpa en viss bostad etc istället för att utgå från ett worst case scenario där man i princip saknar medel och gör sig redo för detta.
Jag och min hustru valde när vi köpte bostad att inte gå högre i pris än att vi även om vi båda skulle gå på a-kassa skulle kunna behålla både bostad och bilar. Man har alltid ett val, bara man gör det i tid.
Med detta menar jag inte på något sätt att jag sympatiserar med en del paragrafryttare på arbetsförmedlingen, eller i vissa fall a-kassan. Jag är väl medveten om vilken kamp det periodvis är att handskas med dem samt att de sällan är speciellt insatta i hur det går till att skapa sociala nätverk och utnyttja dessa. Det är bara formella jobbansökningar till utannonserade jobb man skall redovisa...
En annan sak som jag (och säkert många handläggare på arbetsförmedlingen) är lite oklar över är rollfördelningen mellan a-kassan och arbetsförmedlingen. Man kan få VÄLDIGT olika besked när man ställer frågor om samma sak till dessa olika instanser...
Leif - jag håller med om att man inte ska utgå från "bästa möjliga" scenario och ta ansvar för sin ekonomi. Men vad du inledningsvis föreslog var att man frivilligt skulle gå ner i a-kasse-ersättning om man "roade" sig med annat, som att blogga eller spela fotboll. Vilket är totalt vansinnigt. Om man har arbetat ihop rätt till a-kassa, som är en ganska usel ersättning jmf med ett riktigt arbete, så ska man inte tvingas ge upp den lilla biten när man gör något som i det långa loppet snarast kan ses som något positivt och kompetensutvecklande. Det är det jag menar med vansinne, när den som är passiv gynnas och den som är aktiv missgynnas.
Personligen har vi det senaste året levt på 1 lön + stipendiepengar som vi dragit ut på genom att leva så billigt som möjligt + på senaste tiden givmildhet från familj. Jag kommer inte börja stämpla förrän mitt manus är färdigt. Och då kommer jag tvingas sitta och skriva forskningsansökningar och hålla mig ajour med vad som händer samtidigt som jag har två små uttråkade barn hemma.
Om arbetsförmedlingens linje går igenom måste jag uppenbarligen sluta blogga också och ge upp det kontaktnät jag har fått genom detta. Om jag däremot vill sitta och spela dataspel hela dagarna så kan a-förmedlingen inte lägga sig i det...
@Normark - jag förstår precis vad du menar, liknande saker har hänt vänner till mig som har fått barn. Jag hoppas det löser sig framöver och att du får möjlighet att vara hemma med ditt barn. Lycka till - och grattis!
En ingång till hur man hanterar en ev kommande arbetslöshetsperiod är att se över vilken a-kassa man är ansluten till. De olika a-kassorna har rätt olika tillämpning av reglerna. De har även rätt olika attityd till sina medlemmar.... Vissa arbetar aktivt för sina medlemmars bästa för andra a-kassor är detta inte lika uppenbart.
Min hustru har fått många kreativa ingångar till hur hon skall hantera sin situation från just a-kassan. De har föreslagit/godtagit lösningar som inte arbetsförmedlingen kunde förstå, men eftersom a-kassan var införstådd och godtar det hela så var det väl inga problem... Hon har givetvis inte AEA utan SAAK. När man ser deras bemötande av sina medlemmar är det inte utan att man själv funderar på att byta...
Ergo: a-kassan är en upparbetad rättighet som kan hanteras på många sätt, ibland riktigt kreativt. Det kan man utnyttja om man vill och samtidigt för en (dokumenterad) dialog med handläggarna. Då brukar inte arbetsförmedlingen ha några större invändningar.
Jag gick ur DIK i protest (och vredesmod) för snart 10 år sedan och har varit med i SAAK sedan dess. Det är alltid en förhandlingsfråga mellan arbetsförmedling och a-kassa så klart. Har ännu inte behövt utnyttja någondera på ungefär 10 år heller, så vi får väl se vad som händer till hösten.
Skicka en kommentar