Vådan av rubriker

Arkeologerna på UV Öst har med viss skräckblandad förtjusning upptäckt en av sidoeffekterna av att blogga: man blir läst.
Om nu någon har missat det (och vilken sten bor du under i så fall?) så påträffade de ett hornföremål med uppenbar fallosform vid utgrävningarna av en mesolitisk boplats i Motala. Två av arkeologerna skrev ett blogginlägg om betydelsen av fallossymboler i förhistoriska samhällen men skrev även smått skämtsamt att det kanske rörde sig om en sexleksak. Skämtsamt eftersom föremålet ändå är så pass litet och tunt så är det inte särskilt troligt att det haft den användningen.

Men har man en gång skrivit en sak på nätet så tenderar det att få sitt eget liv - särskilt om man använder vissa extremt laddade ord och termer. Jag lät med flit bli att lyfta upp fyndet på den här bloggen eftersom jag kände på mig att det lätt kunde ge upphov till diskussioner jag inte riktigt kände för att moderera så här mitt i semestern. Martin Rundkvist var modigare än mig och efter det så var bollen i rullning på en global skala. Och det som var skrivet halvt på skämt har blivit en närmast etablerad sanning.

Göran Gruber, en av grävledarna, intervjuas nu lite mer ordentligt i Sveriges Radio för de som vill få en mer ofiltrerad version än media ofta rapporterar - fast jag tycker att det första blogginlägget duger bra nog (om man ignorerar rubriken). Vad jag skulle önska både från det och även från Görans intervju är lite tydligare ställningstaganden att det är en milsvid skillnad på fallossymbol och sexleksak.

Om jag skulle rekommendera ett häftigt fynd från Motala för pressen att uppmärksamma (och det finns många att välja ifrån) är det fyndet av vad som onekligen verkar vara en hajtand i lagren. Den tanden måste ha kommit långväga ifrån, allra minst Västkusten och möjligen än längre bort och även om det har påträffats val- och delfinskelett på västkustens mesolitiska lokaler så är vi inte bortskämda med hajar... Tanden är extremt unik i svenskt material och måste onekligen ha setts som speciell när den bars av sin ägare. Otroligt häftigt.

Men jag är inte dummare än att jag förstår vad som säljer lösnummer: sex, droger och ond, bråd död. Men hajen lär ju ha dött i alla fall...


Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, Motala, stenålder, populärvetenskap, mesolitikum