Vägar till järnåldern

Den här veckan passade jag på att ta mig ut till ett par av SAU:s grävningar för att få lite koll på platserna. Jag började med att åka 288:an norrut mot Östhammar där det denna sommar går att se varselväst-klädda arkeologer klättra runt på impediment lite varstans. Arbetet med att bredda vägen innebär att ett mycket intressant brons- och järnålderslandskap kommer i dagen, i områden som under denna tid hade en ännu närmare anknytning till kusten. UV har hand om flertalet av de undersökningarna som man kan följa på deras projektblogg: hus, gravar och arabiska silvermynt.

Båtformad stensättning på Rasbo-gravfältet, sedd från aktern...eller fören. (Foto: Åsa M Larsson)

Men jag begav mig till Rasbo Raä 659 där SAU gräver ut ett litet gravfält med stensättningar från järnåldern. Framförallt finns där en rejält snygg båtformad stensättning. Båtar och gravar har ett långt och komplicerat förhållande i Skandinavien. Om enbart konturerna till båten är markerad med stora stenar kan den tillhöra antingen bronsålder eller yngre järnålder, men kompakta stensättningar som denna tillhör den senare perioden. Dessutom förekommer "riktiga" båtgravar där de döda lagts ned i riktiga träskepp och begravts under en liten jordhög. De tillhör genomgående Vendeltid, så benämnt efter den kanske bästa kända fyndplatsen som ligger här i Uppland.

Framrensning av gravarna. Elisabet Pettersson, Sanna Eklund (grävledare) och Malin Lucas som är inlånad från Upplandsmuseet. Skeppssättningen syns i bakgrunden bakom grävskopan. (Foto: Åsa M Larsson)

Stensättningar från yngre järnåldern kan ha en hel del olika former: runda, kvadratiska, rektangulära, treuddar, skepp. Det vanligaste var att de döda begravdes kremerade, men en del skelettgravar finns också. Inte sällan visar det sig när man börjar rensa av ett gravfält att det dyker upp små tillskott, sekundärgravar och delvis utbyggda gravar vilket gör det svårt att bedöma i förväg hur pass stora insatser som behövs.

Delvis framrensad stensättning, troligen kvadratisk. Förutom den primärt gravlagda måste man vara beredd på att det kan finnas sekundära gravar i eller intill packningen. Formen på gravarna hade troligen någon sorts betydelse, men det är inte lätt att avgöra i vilken mån det beror på kön, ålder, social ställning eller alla tre eftersom benen är brända och fragmenterade och gravgåvorna ofta ganska få - de som bevaras i alla fall. (Foto: Åsa M Larsson)

På torsdagen tog jag istället mig västerut till Gilltuna vid Västra Aros, eller Västerås som staden numera kallas. Här är det istället en enormt stor boplatsyta som ska undersökas, med lämningar som möjligen kan spänna från förromersk tid till folkvandingstid, dvs århundradena före och efter Kristi födelse. Platsen ligger inte långt från Skälby som SAU undersökt tidigare. Hela landskapet runtom Västerås är fullkomligt pepprat med järnålder. Kombinationen av Mälaranknytning, Svartån som leder upp i Bergslagen och den stora rullstensåsen gjorde platsen till en knutpunkt för många under förhistorien - ända bak i stenåldern.

Gilltuna, Västerås. Tuna-namnen brukar i sig vara en tydlig vink om att det finns järnåldersbosättningar. Det är ett gammalt germanskt begrepp som betyder gård men som levt kvar i olika betydelser därefter. Som tun i svenskan och town i engelskan. Tuna-namnen verkar ha etablerats främst under äldre järnåldern då de ofta förekommer med de äldre gudanamnen Frö (Frej), Ull och När - även om finns några Tortuna också. (Foto: Åsa M Larsson)

Gilltuna-undersökningen har bara hunnit inledas, men det finns tydliga platåer i den gamla åkermarken som borde komma från huskonstruktioner, en hel del härdar och malstenar har grävts upp och när jag var ute höll de precis på att rensa fram en välbevarad stensträng.

Frands Herschend, professor i arkeologi och styrelseordförande i SAU rensar fram en stensträng i leran. Tony Engström (grävledare) och Fredrik Andersson håller ett öga på honom. Stensträngar förekommer i de gamla jordbrukslandskapen och utgjorde troligen del av större ägosystem. En till stensträng kan anas bortanför Tony. (Foto: Åsa M Larsson)

Apropå Tuna ska jag nu ta en sväng förbi Helena Hulth som håller koll på schaktgrävningar ute i Ultuna alldeles intill där jag bor i Ulleråker. Järnåldern är inget som man lätt undkommer när man bor i Uppland...

Uppdatering: tryckfels-Martin har vart framme igen och påpekade att jag råkade skriva båtformad skeppssättning - vilket är lite överdrivet. Stensättning ska det va' så klart, har ändrat.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, järnålder, utgrävning, Gilltuna, Västerås, Rasbo, gravfält