onsdag 21 juli 2010

Vetenskapsbloggarna och Pepsigate

Det senaste veckorna har det blåst upp en närmast perfekt storm runt Seed Magazine och deras bloggportal Scienceblogs. Den senare består (eller bestod) av ett drygt 80-tal utvalda vetenskapsbloggare som utan någon yttre inblandning huserar sina bloggar under detta paraply och får en blygsam ersättning utifrån hur stor läsekrets de har. SB har ett antal tunga namn som skriver, mycket välbesökta bloggar och ett gediget rykte i bloggosfären men startades som ett sorts bihang till den "egentliga" populärvetenskapliga publiceringen i det ambitiösa Seed Magazine - som dock upplevt samma kris som de flesta andra tidskrifter och numera existerar bara på nätet. De bloggare som inbjudits i gemenskapen spänner över allt från humaniora till naturvetenskap och de är alla utbildade och dessutom ofta aktiva forskare inom sitt eget fält. De har plockat med sig sina redan etablerade bloggar och läsare till SB och utbytet har därmed varit gynnsamt för alla parter.

Det har alltid funnits en del problem (inte minst i form av bristande teknisk support) men på det hela taget har det varit en livaktig, engagerande och debattvillig miljö. Tills bloggarna ifråga en dag utan förvarning meddelas att Pepsi numera får husera sin vetenskapsblogg på SB. Som alla stora livsmedelsföretag anställer naturligtvis Pepsi en stor grupp forskare och utan tvekan är den forskning som bedrivs där intressant. Det stora problemet är dock att en företagsblogg av naturliga skäl aldrig kan förväntas vara annat än styrd av PR-intressen och bloggen ifråga märktes på inga vis ut som annorlunda än någon av de individuella bloggarna. En läsare som trillade in kunde inte se att denna blogg agerade utifrån andra principer än självständiga forskare som skrev om sin egen och andras forskning. Om man jämför det med vanlig media så skulle det vara som om Pepsi hade sin egen sida garanterad i Vetenskapsdelen utan att det märktes ut att artiklarna inte skrevs av journalister utan av företagets anställda.

Många bloggare blev heligt förbannade, andra var mest undrande och en del brydde sig inte värst. Det som gjorde att allt snabbt eskalerade (i bloggar, på twitter mm) var att Seed inte kommunicerade eller diskuterade frågan med de skribenter som genom sitt hårda och envetna dagliga arbete garanterade att SB hade så hög status. En del började hoppa av och avhoppen bara ökade. I skrivande stund har några av mina absoluta favoriter meddelat att de lägger av. Ilskan handlar bara i andra hand om det etiskt svajiga i att plocka in en företagssponsrad blogg i detta sammanhang. Det mesta handlar om den bristande förståelse och kommunikation som fortfarande finns mellan de som jobbar inom traditionell media, där nätet och bloggar mest ses som amatörmässigt glansverk, och de som ser sig som seriösa vetenskapsförmedlare som råkar använda sig av bloggverktyget för att nå ut.

Martin Rundkvist som huserar sin arkeologblogg på SB har skrivit lite om kontroversen också och förklarar varför han tills vidare håller sig kvar. Men som han noterar handlar det nu om mycket mer än Pepsi. Om ni tror att detta är en storm i ett litet virtuell vattenglas så har ni bara delvis rätt. Scienceblogs är tillräckligt inflytelserikt för att konflikten ska ha vållat viss uppståndelse även i media. I Guardians opinionsdel Comment is Free dök det upp en ganska märklig artikel som anklagade de avhoppade bloggarna för att försöka censurera Pepsi, vilket i sin tur resulterade i ett debattsvar. De som vill läsa mer om Seed och Scienceblogs bakgrund och om fejden samt alla andra bakomliggande problem som bidragit till eskaleringen kan med fördel läsa Bora Zivkovic avskedshälsning. Läs den även om du är intresserad av hur bloggande inom ett nätverk påverkar forskare och mycket mer.

Igår meddelade Scienceblogs obestridda stjärna PZ Myers att han strejkar tills en hel del av dessa strukturella problem ses över och rättas till för framtiden. När Pharyngyla ryter så lyssnar även publicister - han har tydligen inbjudits till ett möte ganska omgående. Annars kanske de riskerar förlora honom och många fler till Discoverblogs, som de tidigare tappade Carl Zimmer och Ed Yong. Vi får hoppas att det kommer något gott ur denna sorgliga soppa...


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

8 kommentarer:

Daniel sa...

Jag har också följt det där. Måste väl säga att jag tycker att de har reagerat lite väl mycket allt avhoppat folk. Har sett en hel del av SBs bloggare som uttryckt irritation över något de kallar en rejält portion överdrift hos sina avhoppade kollegor. Men samtidigt kan jag väl förstå att man inte vill förknippas med något som inte är riktigt lika nobelt som det lät från början. Det värsta verkar ju vara att de ansvariga bara duckar frågor från sina användare.

tingotankar sa...

Som så ofta är det inte "original-brottet" som är det värsta, utan beteendet därefter. Det var inte Pepsi-bloggen som fick folk att tröttna som jag förstår det, utan hur överherrarna betedde sig före, under och efter. Om de hade involverat bloggarna lite mer i beslutet i förväg så att folk inte kände sig överkörda och om de hade kommunicerat bättre under konflikten hade det nog aldrig gått så här långt. Som det är verkar en del se detta som det yttersta beviset på att deras verksamhet behandlas som en variant av reklamintäkter för publicisterna - inte som seriösa forskarbloggare.

Hade allt varit rosigt och trevligt i övrigt hade detta aldrig skapat sådan vrede gissar jag. Det är uppenbart att det hos många funnits en växande frustration över dåliga rutiner, bristande teknisk support och ingen dialog mellan enheterna.

Anonym sa...

Precis. Har en liknande situation på min egen arbetsplats - ingen enskild grej har egentligen varit särskilt mycket att bråka om, men de ackumuleras tills man når en punkt där man inser att ledningen skiter fullkomligt i en. Då är det dags att plocka ihop sina pinaler och gå nån annanstans.

Dr M sa...

Precis som jag kommenterade hos Martin Rundkvist häromdagen konstaterar jag här också att det blir mer och mer uppenbart att Pepsigate egentligen bara blev en katalysator/bekväm ursäkt för folk att gå i taket över saker de nog egentligen varit irriterade på länge. (Vilket givetvis inte innebär att Pespigate inte var ett verkligt problem.) Att stanna eller inte måste vara varje bloggares eget beslut och möjligen är det läge att lämna ett sjunkande skepp. Men det sagt tycker jag också att det är en hel del drama queen-beteende från en del av de avhoppade. Mer smälla igen dörren bakom sig så ljudligt som möjligt än att faktiskt säga något konstruktivt.

tingotankar sa...

Som jag ser det riskerar SB att förlora två kategorier av bloggare: några av de mest populära och några av de som redan tidigare börjat tröttna på att blogga. Jag tror att dramat delvis bottnar i att folk insett att det enda sätt de kan få någon uppmärksamhet är att bete sig högljutt offentligt eftersom det inte förekommer någon dialog bakom kulisserna.

Jag tror nog Sb kommer överleva, men jag hoppas att något bra ska komma ut ur spektaklet.

Dr M sa...

Jag delar nog på det stora hela den bedömningen, ArchAsa. Jag är inte på långa vägar tillräckligt (d.v.s. inte alls) insatt i SB bakom kulisserna för att kunna säga om de som skriker och gapar offentligt gör det för att det är enda sättet att få uppmärksamhet. Det är möjligt, kanske troligt, att det är så. Jag har inga synpunkter på det. För en gångs skulle tycker jag att den annars olidlige gaphalsen PZ Myers intar en rimlig position, givet att hans beskrivning av de underliggande problemen är korrekt.

Däremot tycker jag att det är en hel del "self-righteousness" från somliga av dem som omedelbart lämnar SB utan egentlig diskussion. Vill man lämna skutan så kan man göra det -- och självklart lugnt och sakligt ange sina skäl om man så vill. Att däremot storma ut genom dörren med ett "dessutom är du ful och luktar illa" är mest tonårsaktigt, även om man hade rätt i sak från början.

Kurt sa...

Om Scienceblogs är ett kommersiellt företag? Så verkar det ju mycket naivt om de som bloggar där inte förstår att företagets enda intresse är att tjäna maximalt med pengar.

tingotankar sa...

Kurt - jag tror inte de är naiva på den punkten. Men även vanliga tidningar är vinstdrivande företag och det betyder inte att journalisterna där skulle acceptera att plötsligt få en kollega vars hela lön betalades av ett multinationellt företag och vars bidrag inte gick att skilja layoutmässigt från de övrigas.

Sen tror jag bloggarna där måste vara öppna för att Seed behöver hitta nya sätt att få in intäkter. Om de hade skött detta bättre hade Pepsi-idén inte behövt vara så dum.