fredag 17 september 2010

Museum, digitalisering och en tokighet

Idag smet jag ned till Upplandsmuseet och infiltrerade ett seminarium (de var snälla o släppte in mig). Lars Lundqvist och Johanna Berg från RAÄ hade heldagsseminarium med en imponerande samling antikvarier från olika museum runtom norra Mellansverige och pratade digitalisering, söktjänster, tillgängliggörande på nätet och social media inom museisektorn. Jag hann tyvärr bara vara med på förmiddagen och lyssna men det var intressant. Digitalisering innebär helt nya möjligheter, utmaningar och problem för museerna vars uppgift i grunden är att vårda, förmedla och utbilda. Men hur mycket ska tillgängliggöras, hur pass fritt kan man släppa det, vilka tekniska problem finns det?

Några saker blev tydliga - alla museer jobbar just nu med olika typer av projekt för att använda sig av nätet på ett eller annat sätt. Ibland samarbetar de, ibland är det rent lokala lösningar. Fördelen med samarbete är att man kan poola resurser, både i termer av människor och medel. Fördelen med egna lokala projekt är att de kan skräddarsys att passa museets inriktning. En annan sak som kom upp är att personal som vill jobba med detta måste ges chansen att få utbildning i sånt som bildbehandling, videoredigering, webbsides-bygge, social media etc. Det är numera allt mer nödvändiga arbetsredskap inom förmedlande yrken.

Jag twittrade lite under seminariet och blev under eftermiddagen indragen i en riktigt intressant mikro-debatt på twitter med bland annat Lars Amreus, Kajsa Hartig, Mats Fagerberg och Lars om vad som behövs för att satsa på digitaliseringen - mer resurser eller bara omprioritering av det vi redan har. Och om det behövs en större insats och intresse från universitetens sida i kulturarvsarbetet. Har ni några åsikter kära läsare? Ska museerna lägga pengar och resurser på digitalisering, nätet och social media eller ska de fokusera på det traditionella med utställningar och publik verksamhet? Om det förra, behövs det större satsningar från staten i reda pengar (och nya anställningar) eller kan vi göra nog med det vi har om vi prioriterar rätt?

Dagen slutade i absurditetens tecken då Martin Rundkvist meddelade att Bob "Ales Stenar tillhör mig" Lind skrivit och berättat att han polisanmält Martin. Fast berättade inte för vad. Jag börjar bli hjärtligt trött på den mannen och på alla som låter honom hållas. Bob alltså.

Free Martin!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

7 kommentarer:

Martin sa...

Jag trodde Bob och jag hade en deal. Han fick fan en tredjedel av mina pengar från helikopterrånet för att hålla tyst!

ArchAsa sa...

Jag tror han inte kommer nöja sig med mindre än hälften. Vad jag hör är att han planerar en kostsam utgrävning... :D

Katty sa...

"Ska museerna lägga pengar och resurser på digitalisering, nätet och social media eller ska de fokusera på det traditionella med utställningar och publik verksamhet?"

Hej Åsa,
jag tror inte att det handlar om att välja. Det viktiga för framtiden är att museerna får samman arbetet i det fysiska rummet med det virtuella/digitala. Nu är det ofta verksamheter som spretar åt olika håll - både olika personer/avdelningar som driver och skilda lärandesyften. De som besöker utställningarna är inte heller nödvändigtvis desamma som de "digitala museibesökarna". Men detta kommer säkerligen att ändras i framtiden. Knäckfrågan är hur museerna kan jobba bättre med att integrera utställningsarbete, pedagogik "på plats" med information på webb och digital social interaktion? Jag tror inte att det till en början behövs särskilda nya resurser. Det handlar mer om att organisera arbetet och att tänka ett steg utanför sin egen box...

ArchAsa sa...

@Katty - tror du träffar några viktiga punkter där, det är fortfarande alltför vanligt att man ser den digitala verksamheten som en sorts "bonus" eller "extra-satsning" istället för en naturlig del av det hela. Jag tror det är viktigt att personer i ledningsposition gör mer än att bara uppmuntra medarbetare som vill förkovra sig inom detta - de måste själva engagera sig och få insyn för annars blir det helt disparata satsningar.

Fick förresten tips av Eva AHl-Waris om ett riktigt intressant blogginlägg där en arkivarie berättar om arbetet inom Finska Litteratursällskapet med att digitalisera samlingarna. Mycket läsvärt om ett projekts utmaningar, problem och lösningar.

Lars L sa...

Jag håller med Katty här.

Närvaron på webben innebär dessutom stora möjligheter att institutioner kan genomföra samordnade insatser. Arenan är global - inte institutionellt avgränsad eller bunden till lokala, regionala eller nationella administrativa gränser.

Genom samordnade insatser med tydliga mandat och ansvar kan systemet inom befintliga ekonomi uträtta en hel del, med nytta för dem som betalar för kalaset.

Detta kräver dock en högre grad av samarbeten med gemensamma ansökningar för utveckling och delade kostnader för drift och förvaltning (som blir låg om man är många).

Idag söker och får enstaka aktörer tillfälliga projektmedel, där produkten inte alltid landar i en hållbar förvaltning. Det är inte ovanligt att flera projekt utvecklar mer eller mindre identiska funktioner.

Leif sa...

Sedan ett tag tillbaka lider kulturarvssvängen av ett grundläggande strukturproblem som stavas projektfinansiering. Det är hart när omöjligt att bygga upp en långsiktighet när allt utgår ifrån projekt, vilka i sin själva definition är tidsbegränsade (jfr vad Lunkan skriver om projekt och hållbar förvaltning ovan). Min åsikt är att man måste fundera än mer över sina prioriteringar. Gör man rätt saker för de medel man har? Näe, där håller jag med Katty, det handlar om organisation och förmåga att tänka utanför ramarna snarare än nya resurser. Och vad det gäller att tänka utanför ramarna så hyser jag fortfarande förhoppningar på Jönköpings länsmuseums chef sedan ett par år, Sergei Muchin.

Varför måste kulturarvsinstitutionerna haka på alla möjliga och omöjliga projekt för att kunna behålla befintlig personal?

ArchAsa sa...

@Leif - håller med att projekt visserligen är ett effektivt arbetssätt, men ofta fallerar när det gäller att genomföra permanenta förändringar. Det ses lätt som något "utanför" verksamheten och det blir lätt så att personer i ledande ställning är utanför arbetsprocessen och därmed känner sig mindre benägna att implementera idéerna. Det är viktigt att det finns en tydlig plan från ledningens sida att projektet ska leda till konkreta ändringar om det verkar lyckat.