Mynt å sånt

Det är sällan, men det händer att jag får mejl från representanter för nåt företag eller webb-satsning som vill att jag ska nämna och länka till dom. Det rör sig oftast om regelrätta spam-utskick till bloggosfären och de bommar nästan alltid helt min bloggs fokus och syfte. Men nu i veckan fick jag faktiskt en propå som jag tycker är helt okej, så varför inte. Det handlar om att 50-öringen tas ur bruk den 30:e september vilket Riksbanken uppmärksammar med en egen liten hemsida där man kan läsa allt man kan tänkas vilja veta om den lilla slanten.

Om du är så gammal som jag så har du sett åtskilliga öringar försvinna under årens lopp (5- och 10-öringen, samt den stora slivriga 50-öringen). Är det någon bloggläsare som var med på 2-öringens tid också? 1-öringen? Jag kommer ihåg när 50-öringen kunde användas i affären som något annat än ett enkelt REA-trick, när den inte bara var ett irritationsmoment i plånboken. Om jag hittade en 50-öring kunde jag kila in till kiosken och köpa två drakeld eller 10 harpluttar - ett svårt val. Men detta är nu slutet på öringarna helt och hållet. Lite sorgligt, men oundvikligt.

Mynten är en märklig uppfinning faktiskt. Det faller sig så naturligt för oss att vi lätt glömmer att under många årtusenden klarade sig högcivilisationerna med sina städer och långväga handelsnätverk utan detta formaliserade betalningsmedel. Några av de allra första riktiga mynten, som hade en standardiserad vikt och garanterat guldinnehåll, tillverkades av ingen annan än kung Krösus av Lydien (nuvarande Turkiet). Jag kan verkligen rekommendera BBC-podcasten om detta. Det mynt var i början var helt enkelt en klump ädelmetall vars äkthet och värde garanterades av dess stämpel, men de var också förödande effektiva propagandamedel både inom landet och utanför.

Arabiska silvermynt från andra halvan av 800-talet e.Kr. Hittade på den vikingatida boplatsen Gilltuna vid Västerås i somras. Det är ganska vanligt att hitta sönderklippta arabiska mynt på gårdarna från denna tid, eftersom det var vikten i silver som var betalningsmedlet, inte själva myntet. Ibland gjordes de om till hängen i kvinnornas halsband. (Foto: SAU)

Numismatik är namnet på forskning runt mynt, och det finns en numismatisk forskningsgrupp vid Stockholms universitet som är finansierad av en stiftelse. De gör bland annat databaser över myntfynd i Sverige och spridningskartor för olika perioder och landskap som de lagt upp på hemsidan. Som ni kan se finns det viss övervikt av romerska dinarer i ett visst landskap... Nyfiken på fler mynt? Kungliga Myntkabinettet samarbetar med Historiska museet och har lagt ut bilder och sakuppgifter om sina samlingar på deras söksida. Klicka på Föremålsbild, skriv in Mynt under Sakord och kolla in lite fler exempel.

Nu ska jag gå och räkna vad vi äger i 50-öringar.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, mynt, 50-öringen, vikingatid, Gilltuna