Underbara ting, i vatten och jord

Arkeologer hittar spår och rester efter allehanda vardagligt och konstigt beteende. Förutom de avtryck vi gör på vår omgivning genom att bara helt enkelt leva våra liv så har människor i alla tider även tagit beslut att medvetet proppa ner saker i jord och vatten lite extra. Varför man gjort detta kan variera. Det kan vara individuellt eller kollektivt, öppet eller undangömt, menat att vara för evigt eller tänkt att återhämtas inom en nära framtid. Krukor, mat, vapen, smycken, djur och människor har utsatts för denna sorts behandling under olika tidevarv. En del har förstörts annat har lagts ned precis efter tillverkning, aldrig menat för mänskligt bruk - enbart gudomligt. Ibland har man bara tappat nåt. Deponeringar föredrar arkeologer att kalla dessa medvetna nedläggelser, och de kan sätta griller i huvudet på oss - ordentligt. Varför gör di på detta viset?

Åsa Berggren som är arkeolog i Skåne sedan många år, med några avstickare till Catal Höyuk när andan föll på, har arbetat med offerkärret Hindbygården som ligger alldeles invid Hindby Mosse. I denna våtmark har människor deponerat föremål i årtusenden, ända från äldsta stenåldern till bronsålderns början. För några år sedan kom hon ut med en rejäl materialpublikation av fynden som gjorts i kärret - Till och från ett kärr. Den arkeologiska undersökningen av Hindbygården.

Nu har avhandlingen dimpt ned: Med kärret som källa. Om begreppen offer och ritual inom arkeologin. Till skillnad från den stora och omfångsrika materialpublikationen är den en liten och nätt bok, med inbjudande layout och ser nästan populärvetenskaplig ut (dvs inte avskräckande för icke-arkeologer). Avhandlingen handlar inte så mycket om Hindby och fynden som om offerbegreppet och andra snarlika kategorier och begrepp inom arkeologin, hur det har använts, förändrats och komplicerats under åren. Det är en bok som försöker gå till botten med människors rituella handlingar och vad vi som saknar alla former av skriftliga källor möjligen kan utläsa ur en sådan plats som Hindbygården.
Åsa disputerar den 1:a oktober kl 10 vid Lunds universitet.

Fyra av de sex folkvandringstida praktspännen som hittats vid Sandby borg, Öland. Att hitta en enda sådan skulle en arkeolog räkna som en unik ynnest, de är extremt ovanliga. (Foto: Max Jahrehorn, Kalmar läns museum)

En del saker stoppas i vatten - annat i jord. Länsstyrelsen i Kalmar har nu offentliggjort de verkligt otroliga fynd som gjorts på östra Öland under sensommaren. Det började med att man upptäckte plundringsförsök i Sandby borg och beslutade sig att göra en förebyggande insats. Ingen hade kunnat ana vad utfallet blev: sex stycken folkvandringstida praktspännen (ca 500 e.Kr) och en hel del andra smycken och guldföremål som hade grävts ned på flera olika platser. Det har varit locket på i arkeologkretsar i flera veckor för att låta undersökarna beta av hela ytan innan något blev offentligt, av förklarliga skäl. Kolla in på Kalmars arkeologiska blogg för att läsa hela pressmeddelandet av Helena Victor.


Läs även andra bloggares åsikter om Öland, arkeologi. järnålder, Lunds universitet, stenålder, våtmarksoffer, Åsa Berggren