Den mörka sidan av vetenskapen

Sedan 1990-talet pågår en omfattande inventering av mänskligt skelettmaterial som finns på både museer och universitet. Det rör sig om mer eller mindre lagligt införskaffade kroppsdelar, som främst samlades in under 1800-talet och tidigt 1900-tal. Anledningarna spänner från genuint intresse att lära sig mer om kroppar, anatomi och mänsklig variation, till rasbiologi och den värsta formen av vulgär-darwinism. Under senare halvan av 1900-talet föll samlingarna för det mesta i glömska, förvarades på allt dammigare magasin och i allt mer bortglömda källare. När det sedan var dags att ta itu med att rensa upp i det hela - moraliskt såväl som praktiskt - saknades ofta information om var benen kom ifrån och hur de införskaffats.

I smärre moralpanik dumpade Anatomen i Uppsala sina imponerande samlingar på arkeologer och osteologer, i förhoppningen att de skulle kunna göra något åt saken. Att de även hamnade i skottgluggen för de med rätta upprörda efterlevande var nog bara en bonus... Inte så att vi inte förtjänar att klä skott för en hel del av övergreppen, tidiga arkeologer var också insyltade i smutsgörat - om än inte i riktigt lika stor omfattning som anatomerna. De senaste 15 åren har ett flertal antikvarier och osteologer slitit hårt med att gräva i arkiv och gå igenom lådor med ben för att försöka avgöra proveniens. Det har för det mesta varit ett beklämmande arbete, inte minst för oss som är intresserade av historia och förhistoria. Ben från gamla stadsbegravningar i Uppsala har också blandats ihop huller om buller, benslag för benslag eftersom det var detta anatomerna var intresserade av. Möjligheten att studera dessa människors levnadsbetingelser är därmed nästintill obefintlig.

På museum Gustavianum håller man just nu på med en ny samling ben anatomen upptäckt att de glömt bort att de hade... Geoffrey Metz berättar för Vetenskapsradion om dessa lämningar efter samer som man nu lyckats gå igenom.

De som vill läsa vidare om repatriering (återförande-debatten), vetenskapshistoriskt om samer resp svenskar, den etiska diskussionen kring vad man kan och får göra med mänskliga lämningar nu i genetikens era, samt museer och samlande kan få dessa lästips att börja med:

Nilsson Stutz, Liv (2008). Caught in the middle: an archaeological perspective on repatriation and reburial. Utimut: past heritage - future partnerships. Discussions on repatriation in the 21st century. S. 84-98

Hagström Yamamoto, Sara (2010). I gränslandet mellan svenskt och samiskt: identitetsdiskurser och förhistorien i Norrland från 1870-tal till 2000-tal. Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2010

Masterton, Malin (2010). Duties to past persons: moral standing and posthumous interests of old human remains. Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2010

Svanberg, Fredrik (2009). Museer och samlande. Stockholm: Statens historiska museum

Nån som har fler lästips att rekommendera?


Läs även andra bloggares åsikter om anatomi, arkeologi, rasbiologi, samer, museer, samlingar, etik, reaptriering