Det är frustrerande när en debattartikel innehåller lika många felslut som... rättslut(?). Matematikern Tanja Bergkvist ondgör sig idag på SvD om genusvetarnas "förödande" inflytande på en del förskolor. Dockor plockas bort, barn förbjuds ha rosa gympakläder, hjältesagor bannlyses. Det låter superidiotiskt och missriktat i de flesta fall, och Tanja påpekar mycket riktigt att läroplanen säger att man ska respektera barns olikheter, samt att det blir mycket märkligt att plocka bort allt som associeras med 'tjejigt och istället framhäva 'killigt'. Okej, så långt håller jag helt med - men det är som arkeolog alltid lika intressant att se hur snabbt argumentet "i tusentals år" (alternativt "ända sen stenåldern") dras fram i dessa debatter - utan att skrivaren oftast har den blekaste aning om sagda förhistoria utöver vad de fick lära sig på mellanstadiet.Som förälder undrar man hur genusvetarna tänkt ställa allt till rätta i det samhälle som mänskligheten utvecklat under tusentals år på ett felaktigt sätt innan genusvetarna kom till vår undsättning.GAH! Rakt in i väggen. För det första: "Det" samhälle? Vilket menar du då? För Jorden har kryllat och fortsätter krylla av olika kulturer och grupper och samhällen under de senaste 100.000 åren och det är minsann ingen stadig marsch uppför en kulturevolutionär stege. Och för 150 år sedan fick jag och Tanja varken rösta eller delta i högre utbildning, eftersom det tydligen krävdes lite mer mellan benen än mellan öronen för att vara kvalificerad, så något har uppenbarligen blivit bättre. Som jag ser det, många andra kulturer skulle avvika om den bedömningen...
(...) Flera studier visar att de olika roller vi tar på oss är genetiskt betingade, ett biologiskt faktum, något naturen sett till att gynna under tusentals år av evolution – troligen för att vi ska överleva.
För det andra borde kulturantropologi ingå som ämne i grundskolan - det kanske skulle kunna motverka dessa extremt ensidiga, förenklade och oftast felaktiga föreställningar om vad som är "allmänmänskligt". Ja, många, många kulturer har könsfördelade uppgifter, men inte ens en så självklar sak som att ta hand om små barn är alltid associerat främst med kvinnor, inte heller matlagning, eller vård eller jakt för den delen. Det finns åtskilliga exempel på kulturer där båda könen utför dessa uppgifter, där män ses som "av naturen" mer empatiska medan kvinnor är aggressiva och farliga. Även om det kan finnas mycket starkare samband mellan ett kön och vissa typer av uppgifter, så finns det alltid den där irriterande lilla gruppen avvikande folk som insisterar på att göra saker precis tvärtom. Och det är utifrån vad vi vet om olika kulturer de senaste få århundradena - efter hård kolonisering och centralmaktsframväxt runtom jorden. Hur saker och ting har sett ut under de 200.000 åren innan dess är mer komplicerat.
När det gäller de första tusentals åren som jägare och samlare i Afrika och runtom i världen vet vi idag ganska lite hur fördelningen gick till. Kanske var ålder viktigare än kön i fördelning av arbetsuppgift, kanske var kärnan i de tidiga grupperna kvinnorna och deras söner och döttrar medan fäderna var mer tillfälliga medlemmar, kanske fanns det mycket starka jämlikhetsideal? Kanske var det extremt patriarkala macho-typer som styrde med järnhand och kvinnor fick lära sig att hålla käft och grilla mammut? Vi debatterar och diskuterar detta ganska friskt inom arkeologin, men den frågan är inte tillnärmelsevis så självklar som Tanja Bergkvist och många med henne gärna tror.
Jag har en son och en dotter själv på förskola. Jag tror att de förskolor Tanja upprörs över (med rätta) är extremt få i jämförelse med den enorma mängd där personalen genom sina mer eller mindre omedvetna preferenser tvingar in den äventyrliga flickan och den dock-lekande pojken i "rätt" beteende. Där barnen plötsligt får lära sig att pojkar minsann ska leka med pojkar och inte flickor. Det är inte heller att respektera barns olikheter. Och det är absolut inte att respektera deras olikheter att påstå att de redan är genetiskt förprogrammerade av sin Y-kromosom eller extra X-kromosom att agera på ett visst sätt. Och det är det som gör mig trött och förbannad på den här debattartikeln, som är hafsigt skriven och troligen fick komma med för att man visste vilken uppmärksamhet den skulle få. Bergkvist utgår från något enstaka fall, utan att visa att detta är mer än ett isolerat problem. Kanske är det en stadigt ökande trend, men som forskare borde hon veta att det krävs lite redovisning isåfall. Hon talar om att respektera skillnader och inte racka ned på det som anses tjejigt, för att i nästa stycke skriva att våra beteenden redan är avgjorda genetiskt och att gå emot detta är att trotsa evolutionen (och riskera utplåning?).
Jag är inget fan av extrem-PK-postmodernism, men jag skulle inte ha något emot lite mer medvetenhet om hur våra bemötanden av barn påverkar dem och påtvingar dem roller från tidig ålder - vilket många vetenskapliga studier visar. Lite mer av Gävlemodellen på våra svenska förskolor skulle inte vara fel - det är genusvetenskap när den fungerar som den bör. Som inom alla vetenskapsinriktningar finns det mer eller mindre lyckade utövare, och man ska akta sig noga för att döma helheten utifrån ett par måndagsexemplar.
Läs Kenta och Barbisarna istället.
Läs även andra bloggares åsikter om genus, förskola, dagis, barn, arkeologi, genusvetenskap






