tisdag 16 december 2008

Ska vi inte bara skicka en andel av vår lön direkt till Gates

I början av 1500-talet fick Leonardo da Vinci ett uppdrag att måla av hustrun till en förmögen köpman. Han tog dock lite väl lång tid på sig och när den var färdig vägrade köparen betala. I ett senare skede såldes då tavlan till kungen av Frankrike och idag är det världens mest berömda porträtt och kan beskådas i Louvren. Mona Lisa har reproducerats, kopierat, fotograferats, ändrats och förvanskats fler gånger än det är värt att dokumentera. Men från och med nu äger foto agenturen Corbis all rätt till digitala fotografier av den lilla tavlan. Spridningsrätten för den och ett flertal andra kända konstverk, många av dem ägda av statliga museer och institutioner som bekostas av skattebetalarna i stor mån, är numera ägd av Corbis, som i sin tur har Bill Gates som delägare. Jag menar, han är ju en vettig kille som förjänar lite mer i plånboken. Alla bilder som i framtiden tas, all filmning av föremål på museer runtom jorden från Louvren till Smithsonian, ska alltså distribueras via Corbis och de ska få en slant som tack. Om inte det är Pay for Play så vet inte jag. Till och med dokumentärfilmare är smått skräckslagna inför de rättigheter Corbis numera har.

Både Corbis och museerna lär tjäna en bra slant på detta och de stackars museerna slipper allt jobbigt ansvar för spridningen av alstren - bara det borde väl vara värt åtskilliga miljoner som Corbis lär tjäna på sin deal. Men det betyder också att vi samhällsmedborgare ska passa oss j-gt noga för att våga oss på att använda bilder av dessa konstverk som blivit en del av vår kulturella vardag. Det kostar oss om vi har mage att vilja illustrera våra texter på nätet eller i tryck, vetenskaplig analys eller ej, läromedel eller ej. Leonardo må vara död, och varken hans liv eller verk finansierades av några av de institutioner som numera gör grova förtjänster på hans skapelser. Och än mindre gäller detta de marmorstatyer som bortglömda grekiska och romerska mästare för årtusenden sen skapade för gudarnas, ledarnas och sin egen äras skull. Men det betyder väl inte att dagens nyskapade företag inte ska ha rätt att tjäna pengar på dem?

Om Leonardo hade levt idag hade han blivit stämd så det visslade om det när han målade Nattvarden, vilket var ett uppenbart plagiat på äldre målningar och inte minst ägt som koncept av Katolska kyrkan. Andy Warhol hade inte fått lyfta ett finger.

Om ni nu tror att detta avtal bara berör kommersiell publicering, där företag blir skyldiga att betala ersättning till fotografer och museer om de vill tjäna pengar på deras alster så är det höjden av naivitet. Förlag och filmare och publicister följer redan dessa regler i 99,99% av fallen. Dessa avtal medför däremot att forskare måste börja hitta mer finansiering för att ens kunna återge bilder på det de studerar och analyserar, det innebär att den mest oskyldiga postning av en bild på en liten obskyr dagboksblogg kan betyda att du blir skyldig tusentals kronor.

I tyskland finns i nuläget ett fall inför domstol där ett kokboksförlag stämt en bloggare att betala 6.000kr. Varför? I ett litet inlägg på sin blogg skrev han om att han och hans polare hade ätit korv till middag och valde att illustrera detta med ett digitalt foto av sagda maträtt. Hans personliga blogg läses av kanske ett par hundra personer max, men förlaget hade stenkoll på vilka super-kriminella typer som använde sig av deras bilder och skickade en faktura på 500 DM - vilket är kostnaden för att använda sig av en bild ägd av ett förlag. Bloggaren blev naturligtvis upprörd, en varning från förlaget och en begäran om att han skulle plocka bort bilden hade han naturligtvis accepterat och rättat sig efter. Men att begära en sådan avgift för att han använt sig av bilden på en icke-kommersiell liten personlig blogg i detta syfte var bortom rimlighetens gräns. Han tog fajten och riskerar i nuläget 10-dubbla summan för rättegångskostnader om han förlorar.

Akademiska världen är inte känd för att agera snabbt, samlat och effektivt, men det mullrar i leden. En imponerande grupp representanter för tyska forksningsenheter, som drabbats hårt av de oförsonliga lagarna i Tyskland, har nu startat ett upprop:
Berlin Declaration on Open Access to Knowledge in the Sciences and Humanities
Man får hoppas att det inte är för sent att hejda den oförsonliga kommersiella trenden som skapar en nytolkning av begreppet upphovsrätt som vida överskrider all tidigare lagstiftning.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

8 kommentarer:

Terra sa...

Nu hänger jag inte med helt. Äger Corbis rätten till alla officiella foton eller vad menas?

För om jag tar en egen bild av Mona Lisa med min kamera så äger ju inte Corbis den bilden utan jag själv. Nu får jag inte fotografera där av andra skäl, men i teorin ska det vara så iaf vad jag känner till.

ArchAsa sa...

Det beror nog på vad olika museer beslutar - en del kan besluta att du helt sonika inte får ta egna fotografier på deras utställda verk. Då är fotoagenturerna det enda möjliga alternativet. En del antikmuseer har faktiskt beslutat att man inte får fotografera vissa kända skulpturer ur en specifik vinkel, eftersom den typen av bild ska vara upphovsrättsskyddad...

För forskare kan det vara ett problem att man även i de fall man får fotografera själv, hitta pengar att resa runt på alla berörda museer och ta bilder på det man vill skriva om. Lär kosta lika mycket som att ge pengarna direkt till agenturen. Så forskaren får ta statliga forskningsmedel för att betala för en bild av en 2000 år gammal pryl som är relevant för den vetenskapliga texten. Pengarna går inte ens direkt till det statliga museet, utan tar omvägen via en fotofirma som äger rätten att distribuera sagda alster, som du inte får/kan fotografera själv.

Väl använda skattepengar skulle jag vilja säga.

Terra sa...

Aha, jag förstår. Usch vad jag inte känner mig kapitalistisk i sådana här lägen. Äga rätten till att fotografera något... helt vidrigt.

ArchAsa sa...

En kollega till mig försökte nyss få tillstånd att använda sig av en teckning från ett museum i en artikel som skulle tryckas i en vetenskaplig tidskrift utomlands. Inte utan betalning blev svaret.

Allvarligt talat, jag börjar bli fly förbannad på att vetenskapliga texter, som skrivs på egen bekostnad av forskare i sgs samtliga fall, och trycks i obskyra tidskrifter som bara läses av fackfolk, ska falla under samma regelverk som om ett förlag vill tjäna pengar på flådiga flerfärgstryck i en lyxutgåva.

Byråkratisk snikenhet är på väg att fördumma en hel kultursektor.

Johnny sa...

Egentligen skulle en hemsida som har bild på Mona Lisa som jag besöker kunna leda till jag tvingas betala till Corbis. Eftersom det skapas en kopia på min hårddisk. Det räcker inte deleta hemsidan på vanligt sätt, för informationen finns ju kvar tills den blir överskriven på hårddisken.

Pierre sa...

En blogg tjänar man som du vet inte ett öre på att ha, man skriver den för att det är kul och för att man anser att man har något man vill förmedla och förhoppningsvis läser någon det också.

Fråfade för ett par år sedan ett museum om jag kunde få låna en bild att illustrera ett litet inlägg på min egen ganska blygsamma blogg med. För att det blir trevligare med någon bild och för att det var kul att visa upp det föremål den avbildade för allmänheten, då inte många känner till föremålet och än mindre har sett det. Jodå, det gick bra bara jag betalade:

Avgift för bilden och arbetet med att scanna den och skicka den via mail.

Avgift för att publicera den.

Moms.

Fakturaavgift.

Det tyckte jag var en lite tröttsam inställning. Men det kanske bara är mig det är fel på.

ArchAsa sa...

Det är klart att det är dig det är fel på Pierre. tror du verkligen att bara för att du helt gratis och utan tack eller stöd hjälper till att hålla allmänintresset uppe för kulturarvet och museiverksamheten, så ska du kunna komma undan utan att betala de vars avlönade uppgift det är att göra detta? Snälla nån.

Okej om man säger att frågaren i denna situation själv får scanna in bilden (fast allvarligt, det tar max 3 minuter och då tar jag i). men attityder som dessa gör mig väldigt trött. Särskilt som man sedan kan åka på seminarier där personal ondgör sig över att inte fler intresserar sig för deras verksamhet och att det är så svårt att nå ut...

David sa...

Närmare hemma så finns det massor med faktadatabaser som är uppbyggda och förvaltade med offentliga medel men som ligger bakom "betalväggar". De borde släppas till Public domain tycker jag - Open Data för grunddata och Open Access till analyser och sammanställningar i artikelform om data respektive artikel är offentligt finansierade.

När det gäller digitala bilder, ljud eller annat med verkshöjd så är allt högupplöst all rights reserved och ofta också det långupplösta. Det gäller förstås inte bara kulturarvsinformation, men om nu kulturarvet ska vara allas ansvar så kanske alla skulle ha tillgång till det också? I lite större format än frimärken... Så när det gäller bilder så gäller det att lobba på museer, myndigheter och deras politiska ledningar att anamma copyleft, som Creative Commons, snarare än Copyright.