Jag undrar om det är allmän-mänskligt att hajpa? Det är iallafall allmänmänskligt att dissa - det kan jag satsa min skärslev och min bensamling på. Ofta går de två hand i hand, och samhällstrenderna pendlar mellan de båda. I nuläget verkar dissningen av bloggar och bloggare hamna i kölvattnet (enstaka rabiata statsvetare utan koll må vara undantaget), medan hajpen nog bara har börjat i efterdyningarna av FRA-skandalen.
Emma på bloggen Opassande skriver ett lysande inlägg om vad internet faktiskt går ut på för många av oss som spenderar timtals online, men som inte i första hand besöker sajter med lättklädda personer i ekivoka ställningar. Om den sociala aspekten, om samtalet och mötet med människor med olika bakgrund, olika åsikter och olika information att bidra med. Personer vi aldrig annars skulle ha mött eller samtalat med. Information som vi aldrig själva kunde ha fått tag på utan månaders enträget arbete.
En del har förutspått gammelmedias död i och med detta, och i min mening kunde inget vara mer fel. Om något så har bloggar, portaler, forum och interaktiva artiklar gett nytt blod till de engagerade medborgarna runtom globen - inklusive en cyniker som mig själv. Den makt som funnits i ett fåtal magnatfamiljers händer, som vinklats via en ökande politisk homogenitet, som offrat djuplodande, undersökande reportage på marknadens och kommersialismens altare under löpsedlarnas regim - den makten har nu fått en seriös utmanare. Bloggosfären handlar om att bygga upp en plattform och understödja den med relationer som baseras på tvåvägskommunikation. Att ta ett personligt ansvar för det som skrivs och hur det uppfattas - inte skylla på en uppdragsgivare. En pappersartikel väljer ut åt oss vad vi ska få veta, men en elektronisk publicering är bara startskottet på kommentarer, debatter, extramaterial, avvikande meningar, stödjande inlägg etc. De journalister som förstår att inte ta detta engagemang som ett hot utan som en vitamininjektion kommer kunna få en fanatiskt lojal skara läsare, och kommer ha långt mer att säga till om än hela ledarredaktionen.
Om vi försöker se bortom den hajp som onekligen kommer att drabba (har drabbat?) även bloggosfären så är det denna förändring som är den mest omvälvande och troligen varaktiga bidraget: att media inte längre är statisk envägskommunikation utan istället befinner sig mitt i ett offentligt samtal. Seriösa debattörer med väl underhållna bloggar kan ha ett ord med i laget, utan att behöva ta omvägen via tidningsutgivarnas godtycke. Vad jag hoppas på, min nyårsönskning inför 2009, är att detta blir en energidryck för gedigen journalistik. Att det framgår med all önskvärd tydlighet för mediekoncernerna att det finns gratisreklam att få av en engagerad läsarkår online för journalister som ges tid, medel och möjlighet att bygga upp ett gott rykte och en bra publicering. I denna PR/lobby/spin-styrda/propaganda-stinna tid är detta värt mer än all olja i Mellanöstern.
I Medierna på P1 diskuterades lite av detta idag, med bland annat PO Yrsa Stenius men tyvärr också en viss blond bloggare vid namn Bella - fanns det verkligen ingen bättre till hands än en skamlöst produktfinansierad vulgärhöger modebloggare som representant för det nya mediet!?
Nå, Rom byggders inte på en dag och det tar nog lite längre tid innan online-journalistik och bloggosfären synkat ihop sig lite bättre.
Läs även andra bloggares åsikter om blogga, bloggosfären, media, internet, journalistik
lördag 27 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar