fredag 19 december 2008

Konsten att generera en folkstorm i ett vattenglas

Det är frustrerande när en debattartikel innehåller lika många felslut som... rättslut(?). Matematikern Tanja Bergkvist ondgör sig idag på SvD om genusvetarnas "förödande" inflytande på en del förskolor. Dockor plockas bort, barn förbjuds ha rosa gympakläder, hjältesagor bannlyses. Det låter superidiotiskt och missriktat i de flesta fall, och Tanja påpekar mycket riktigt att läroplanen säger att man ska respektera barns olikheter, samt att det blir mycket märkligt att plocka bort allt som associeras med 'tjejigt och istället framhäva 'killigt'. Okej, så långt håller jag helt med - men det är som arkeolog alltid lika intressant att se hur snabbt argumentet "i tusentals år" (alternativt "ända sen stenåldern") dras fram i dessa debatter - utan att skrivaren oftast har den blekaste aning om sagda förhistoria utöver vad de fick lära sig på mellanstadiet.
Som förälder undrar man hur genusvetarna tänkt ställa allt till rätta i det samhälle som mänskligheten utvecklat under tusentals år på ett felaktigt sätt innan genusvetarna kom till vår undsättning.
(...)
Flera studier visar att de olika roller vi tar på oss är genetiskt betingade, ett biologiskt faktum, något naturen sett till att gynna under tusentals år av evolution – troligen för att vi ska överleva.
GAH! Rakt in i väggen. För det första: "Det" samhälle? Vilket menar du då? För Jorden har kryllat och fortsätter krylla av olika kulturer och grupper och samhällen under de senaste 100.000 åren och det är minsann ingen stadig marsch uppför en kulturevolutionär stege. Och för 150 år sedan fick jag och Tanja varken rösta eller delta i högre utbildning, eftersom det tydligen krävdes lite mer mellan benen än mellan öronen för att vara kvalificerad, så något har uppenbarligen blivit bättre. Som jag ser det, många andra kulturer skulle avvika om den bedömningen...

För det andra borde kulturantropologi ingå som ämne i grundskolan - det kanske skulle kunna motverka dessa extremt ensidiga, förenklade och oftast felaktiga föreställningar om vad som är "allmänmänskligt". Ja, många, många kulturer har könsfördelade uppgifter, men inte ens en så självklar sak som att ta hand om små barn är alltid associerat främst med kvinnor, inte heller matlagning, eller vård eller jakt för den delen. Det finns åtskilliga exempel på kulturer där båda könen utför dessa uppgifter, där män ses som "av naturen" mer empatiska medan kvinnor är aggressiva och farliga. Även om det kan finnas mycket starkare samband mellan ett kön och vissa typer av uppgifter, så finns det alltid den där irriterande lilla gruppen avvikande folk som insisterar på att göra saker precis tvärtom. Och det är utifrån vad vi vet om olika kulturer de senaste få århundradena - efter hård kolonisering och centralmaktsframväxt runtom jorden. Hur saker och ting har sett ut under de 200.000 åren innan dess är mer komplicerat.

När det gäller de första tusentals åren som jägare och samlare i Afrika och runtom i världen vet vi idag ganska lite hur fördelningen gick till. Kanske var ålder viktigare än kön i fördelning av arbetsuppgift, kanske var kärnan i de tidiga grupperna kvinnorna och deras söner och döttrar medan fäderna var mer tillfälliga medlemmar, kanske fanns det mycket starka jämlikhetsideal? Kanske var det extremt patriarkala macho-typer som styrde med järnhand och kvinnor fick lära sig att hålla käft och grilla mammut? Vi debatterar och diskuterar detta ganska friskt inom arkeologin, men den frågan är inte tillnärmelsevis så självklar som Tanja Bergkvist och många med henne gärna tror.

Jag har en son och en dotter själv på förskola. Jag tror att de förskolor Tanja upprörs över (med rätta) är extremt få i jämförelse med den enorma mängd där personalen genom sina mer eller mindre omedvetna preferenser tvingar in den äventyrliga flickan och den dock-lekande pojken i "rätt" beteende. Där barnen plötsligt får lära sig att pojkar minsann ska leka med pojkar och inte flickor. Det är inte heller att respektera barns olikheter. Och det är absolut inte att respektera deras olikheter att påstå att de redan är genetiskt förprogrammerade av sin Y-kromosom eller extra X-kromosom att agera på ett visst sätt. Och det är det som gör mig trött och förbannad på den här debattartikeln, som är hafsigt skriven och troligen fick komma med för att man visste vilken uppmärksamhet den skulle få. Bergkvist utgår från något enstaka fall, utan att visa att detta är mer än ett isolerat problem. Kanske är det en stadigt ökande trend, men som forskare borde hon veta att det krävs lite redovisning isåfall. Hon talar om att respektera skillnader och inte racka ned på det som anses tjejigt, för att i nästa stycke skriva att våra beteenden redan är avgjorda genetiskt och att gå emot detta är att trotsa evolutionen (och riskera utplåning?).

Jag är inget fan av extrem-PK-postmodernism, men jag skulle inte ha något emot lite mer medvetenhet om hur våra bemötanden av barn påverkar dem och påtvingar dem roller från tidig ålder - vilket många vetenskapliga studier visar. Lite mer av Gävlemodellen på våra svenska förskolor skulle inte vara fel - det är genusvetenskap när den fungerar som den bör. Som inom alla vetenskapsinriktningar finns det mer eller mindre lyckade utövare, och man ska akta sig noga för att döma helheten utifrån ett par måndagsexemplar.
Läs Kenta och Barbisarna istället.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

9 kommentarer:

Rolf sa...

Jag ser det som att vi har lätt för att bedöma samhället och historien utefter de värderingar som just nu är aktuella. Genusforskning ligger i tiden men ingen vet hur länge och hur denna forskning kommer att förändras, värderas och omtolkas i framtiden. Det enda vi vet är att all vetenskap omtolkas med tiden. Nya paradigm avlöser varandra och så får utefter detta värderingar och historien omtolkas för att passa in.

annannan sa...

Det här var bra rutet. Ryter du i ursprungsmedia också?

Apropå¨den pågående debatten var det här ett bra exempel på en forskare som inte är så noga med integriteten.

Jag vill sätta ett litet frågetecken för det du skriver - eller snarare, jag skulle vilja nyansera det. "Jag tror att de förskolor Tanja upprörs över (med rätta) är extremt få i jämförelse med den enorma mängd där personalen genom sina mer eller mindre omedvetna preferenser tvingar in den äventyrliga flickan och den dock-lekande pojken i "rätt" beteende." Är det inte snarare så att det stora trycket för att få in flickorna i flickfållan och pojkarna i pojkfållan kommer från de normer som tränger sig in i gruppen från de andra miljöer barnen vistas i? Alltså, lille Petter säger att flickor inte kan leka med dockor för att det är vad han har hört hemma eller på lekplatsen. Nog finns det väl någon form av genusmedvetenhet bland gemene förskolepersonal?

Nu är inte det här mitt specialområde, så med aktning om min integritet ska jag härmed hålla käft. Bra rutet av dig, som sagt.

Mikael Hiort af Ornäs sa...

Jag kan känna mig uppgiven över det faktum att både "biologister" och genus-/queerteoretiker reducerar människan (och andra organismer) till antingen en cellklump, oförmögen att ändra vad naturen med lödkolv har bränt in i våra genom, eller ett tabula rasa, vars tillhörande målarlåda enkom och endast innehåller samhällets förtryckande färger.

Det kommer för tillfället mer och mer forskningsresultat som visar att arv och miljö inte är två skilda storheter, utan fastmer påverkar varandra. Jag vägrar att bli förenklad, att bli reducerad till en ondsint "patriark" eller en moraliskt oskyldig genuppsättning. Det är skrämmande att synbarligen inkompetenta kretiner som fru Bergkvist och fru Schyman, som inte verkar förstå den underbara komplexiteten hos jordens organismer, är de som tillåts uttala sig i de här frågorna.

Min mormor, min mor och mina mostrar har livet igenom varit djupt engagerade i jämställdhetsrörelsen. Mormor föddes som rösträttslös kvinna 1909, skaffade sig en fil. kand., var under nästan hela livet en ensamstående mor. Detta i ett samhälle som såg med skeptiska ögon på allmän rösträtt, och kvinnans rätt till ett självständigt arbete och ett självständigt liv. Hon slutade sina dagar nu i våras i ett samhälle där allt detta ses som en självklarhet. Det smärtar mig att allt hon har kämpat och för skall behöva överskuggas av trams som "kön är endast en social konstruktion" eller "kön är endast genetiskt betingat", när varje människa med någon slags självinsikt borde inse att det är både och.

För övrigt kan jag irritera mig över att genusvetenskapen verkar ha övergivit studierna av utrum/neutrum och reale.

medundersåte sa...

Tyckte Bergkvists artikel hade en del goda poänger, men jag reagerade också på artikelns påstående om att de roller vi tar på oss skulle vara genetiskt betingade. Visst påverkar människans egenskaper som biologisk varelse hur samhället utformas, men det utgör liksom klimatet och geografin yttre begränsningar. Sett till hur olika kulturer utformat sina samhällen genom historien så lämnar dessa begränsningar enormt mycket öppet för människans kreativitet (eller destruktivitet om man vill uttrycka sig mer negativt).

Genusvetenskapen har mycket att säga om människor, problemet ligger väl i att många genusvetare verkar anse att de i sina studier kommer fram till det enda rätta mänskliga beteendet. Att kulturella och sociala konstruktioner ska avskaffas för att de är "konstruktioner" - som om ett samhälle skulle kunna skapa ett alternativ som inte skulle vara konstruerat. Glädjande nog verkar denna inställning bli allt ovanligare bland dagens genusvetare. Exempelvis har jag fått intrycket att historikern Yvonne Hirdman i sin genusinriktade forskning gått från en något politiserad tolkning till en mer objektiv i linje med vad som är normalt inom andra delar av människovetenskaperna.

Kenneth Ekdahl sa...

Jag undrar ifall det inte i dag är ett större problem att traditionellt kvinnliga arbetsuppgifter värderas lägre än traditionellt manliga?

Kan man jämna ut den värderingen kommer jämnlikheten mellan könen att lösa sig själv genom att folk tar på sig arbetsuppgifter för att de är bättre på dem snarare än för att de har högre status.

Mycket av kvinnoförtrycket uppkom ju när vi blev jordbrukare och därmed måste ha fast egendom på så lång sikt att man skulle ärva sina föräldrar och att man då valde det ologiska att arvet skulle gå på fädernet.

Hade arvet i stället gått på mödernet hade problemet att vara säker på att det är ens genetiskt egna barn som ärver minskat radikalt, en kvinna kan inte bli gravid av att hennes man hoppar över skaklarna med en annan kvinna.

Annars har jag fått intrycket att vikingarnas kvinnor hade betydligt mer makt än de haft senare i landets historia, kvinnan har ju efter vad jag förstått varit den som härskat helt över hemmet och verksamheten där medan mannen ansvarat för kontakterna utåt i form av handel, erövring m.m.

Nu har jag inte läst så mycket inom området utöver Röde Orm och liknande, men jag hittar sällan vetenskapliga fakta som talar emot de slutsatser man drar från den, så han verkar ju ha byggt på en välgrundad kunskap och gissat väldigt bra för att fylla i till en historia som håller ihop. :-)

ArchAsa sa...

Annannan: Jag tror du har helt rätt i att hemförhållanden hos olika barn bidrar mycket till grupptryck från barnens sida oavsett vad lärarna vill. Särskilt de barn som har äldre syskon "vet vad som är rätt". Nutida barnforskare vet att barn är betingade att efterapa särskilt snäppet äldre barn - långt mer än vuxna.

Ch. sa...

Så det är en storm i ett vattenglas att en politisk riktning försöker programmera om våra barn mitt framför näsan på oss, inte redovisar det öppet, inte har mandat för det och sedan uppträder dumdrygt så det förslår?

Mikael Hiort af Ornäs sa...

Käre Ch.,

Med tanke på hur du har valt att formulera dig, så tvivlar jag på att du bemödade dig att läsa något annat än rubriken. Inlägget som sådant tar upp problemen med den s.k. genuspedagogiken och håller i stort med Bergkvist om hennes slutsatser, men pekar samtidigt på de svepande generaliseringar och den allom fördömande tonen i hennes debattartikel. Den förenklade och missledande användningen av begreppet "samhälle" synas. Som grund anför ArchAsa kunskaper i antropologi, etnologi och arkeologi.

Vidare konstateras det att kunskaperna från den sociologiska, psykologiska och biologiska forskning som samsas under beteckningen genusvetenskap kan användas för att stärka medmänskligheten och jämställdheten i samhället. Men att de inte skall användas för att på ett förenklande sätt tvinga in barn i ett beteende som egentligen inte har något med jämställdhet att göra; t.ex. förbjuda pojkar att leka med bilar och flickor att leka med dockor.

Avslutningsvis pekar ArchAsa på de goda exempel som ändå finns och manar till en mindre aggressiv och mindre dogmatisk debatt kring samspelet biologi, kultur och könsroller.

ArchAsa sa...

Käre Ch - Mikael har visserligen besvarat dina kommentarer på ett eminent sätt, och jag misstänker att du inte riktigt är beredd att reflektera över frågan på ett nyanserat sätt. Jag vill ändå tillägga att du måste fråga dig om din grundpremiss verkligen är vettig. Förekommer det verkligen en stor aktiv organisation som på ett konsekvent sätt försöker införa en och samma extrema könsregim på våra förskolor? Debattartikeln som satte igång allt tar endast upp något enstaka exempel och jag har inte stött på något liknande i Uppsala med omnejd. Inte heller tror jag många genusvetare skulle skriva under på att plocka bort dockor på förskolor. Så innan du bygger bunker och kallar in hemvärnet kanske det är läge att genomföra en studie över hur många genusvetare som förespråkar detta, hur många förskolor som inför det hela och om detta verkligen är mer än en storm genererad av en eller ett par enstaka mindre lyckade försök till genusmedvetenhet.

Samtidigt kan man notera att det finns en uppsjö religiösa och pseudovetenskapliga fria förskolor som orsakar barnen en hel del skadlig påverkan i min mening, liksom än fler "vanliga" förskolor där flickor får lära sig bli hjälpredor och pojkar bara uppmärksammas om de lever rövare.