Linné fyllde 300 år onsdagen den 23/5 - vilket har firats i Uppsala med sedvanlig känsla för vad som är viktigt: Högtidliga konserter och middagar för högdjur, dignitärer och andra viktiga personer. Att Linné var en forskare av sällan skådad rang har mest märkts i officiella pressbrev till medier och mindre i evenemang för Uppsalas studenter, forskare och allmänna befolkning. Universitet tog tillfället i akt att skrapa ihop några riktigt hedervärda hedersdoktorer - Jane Goodall, James Watson, Kofi Annan, David Attenborough m.m. som förutom sina helt ärligt förtjänstfulla insatser för både forskning, samtid och kunskapsförmedling också kunde ha bidragit med en ordentlig skjuts för värdet av vetenskap och lärdom. Om man nu bara de ansvariga faktiskt visat något genuint intresse för detta.
Istället för att fylla hela jubileumsveckan med Linnéföreläsningar där hedersdoktorer och andra namnkunniga forskare hållt allmänna och djuplodande föreläsningar kring aktuella ämnen, blev det en synnerligen förvirrad och halvdan hopskrapning av kortare föreläsningar på fredagen den 25/5, vilket knappt nådde ut i information till Uppsala-studenterna, om det nu inte var så att man aktivt sökte information på nätet i dagar - vilket jag gjorde. Det var synd, för det var en underbar upplevelse att se och höra dem, den korta tid de fick till sitt förfogande, utan möjlighet till debatt eller frågor efteråt.
Extra absurdt blev det när humanistiska fakulteten anordnade ett intressant halvdags-symposium med sin hedersdoktor Lisbet Rausing exakt samtidigt som mini-föreläsningarna med de övriga hedersdoktorerna. En konspiratoriskt lagd person tror kanske att detta beror på interna stridigheter mellan fakulteten, men de som arbetat på ett universitet vet att detta är det vanliga förfarandet av organisatorisk oförmåga. Den högra handen vet inte vad den vänstra gör och är inte särskilt intresserad av att ta reda på det heller...
De enda som kommer ur detta bortdribblade guldläge med hedern i behåll är arrangörerna av paneldebatten med Kofi Annan - men så var den delorganiserad av Utrikespolitiska Föreningen, som är en fenomenal samling eldsjälar. De valde också att organisera det som en diskussion mellan en magisterstudent, Kofi Annan och Jan Eliasson. Guldstjärna!
Det viktiga ur Konsistoriets synvinkel var helt klart det kejserliga besöket från Japan (all heder åt den gode taxonomen Akihito) och tjusiga festligheter på slottet på lördagen. De som märkte minst av att det var nåt sorts jubileum var nog studentena och forskarna. Vem behöver visioner när man har lagrar att sova gott på..?
Istället för att fylla hela jubileumsveckan med Linnéföreläsningar där hedersdoktorer och andra namnkunniga forskare hållt allmänna och djuplodande föreläsningar kring aktuella ämnen, blev det en synnerligen förvirrad och halvdan hopskrapning av kortare föreläsningar på fredagen den 25/5, vilket knappt nådde ut i information till Uppsala-studenterna, om det nu inte var så att man aktivt sökte information på nätet i dagar - vilket jag gjorde. Det var synd, för det var en underbar upplevelse att se och höra dem, den korta tid de fick till sitt förfogande, utan möjlighet till debatt eller frågor efteråt.
Extra absurdt blev det när humanistiska fakulteten anordnade ett intressant halvdags-symposium med sin hedersdoktor Lisbet Rausing exakt samtidigt som mini-föreläsningarna med de övriga hedersdoktorerna. En konspiratoriskt lagd person tror kanske att detta beror på interna stridigheter mellan fakulteten, men de som arbetat på ett universitet vet att detta är det vanliga förfarandet av organisatorisk oförmåga. Den högra handen vet inte vad den vänstra gör och är inte särskilt intresserad av att ta reda på det heller...
De enda som kommer ur detta bortdribblade guldläge med hedern i behåll är arrangörerna av paneldebatten med Kofi Annan - men så var den delorganiserad av Utrikespolitiska Föreningen, som är en fenomenal samling eldsjälar. De valde också att organisera det som en diskussion mellan en magisterstudent, Kofi Annan och Jan Eliasson. Guldstjärna!
Det viktiga ur Konsistoriets synvinkel var helt klart det kejserliga besöket från Japan (all heder åt den gode taxonomen Akihito) och tjusiga festligheter på slottet på lördagen. De som märkte minst av att det var nåt sorts jubileum var nog studentena och forskarna. Vem behöver visioner när man har lagrar att sova gott på..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar