Veckans arkeologi i media

Det är inte ovanligt att allmänheten förfasar sig över arkeologiska utgrävningar av gravar - i teorin. Men det finns heller inget som väcker samma intresse och fascination som fynd av detsamma. Bilden kommer från artikel om utgrävningarna i DN

I Täby håller Stockholms läns museum på med utgrävningar från sen vikingatid/tidig medeltid (runt 1000 e Kr) igen, vid platsen där man tidigare hittat lämningar av Jarlabanke-ätten - dåtidens Wallenbergare kan man säga. Anledningen till att vi vet lite mer om dem än vanligt, är att de konverterat till kristendomen och Jarlabanke själv rest de troligen mest skrytsamma runstenarna i Sverige över sig själv. Så gott som samtliga runstenar är "kristna", dvs de har begrepp eller symboler kopplade till kristendomen, även om en del försäkrade sig om att smyga in lite asatro-symboler också.
Senaste fyndet i Täby är av en barngrav, ett relativt ungt barn på 2-3 år. När det gäller så små barn kan man komma ganska nära absolut ålder genom att studera tandframbrotten. Vad man däremot inte kan avgöra är kön, eftersom det blir tydligt först i puberteten, om man inte lyckas ta ett bra DNA-prov.
Igår på Hjärnkontoret fick Frida följa med Martin Rundkvist som inventerar järnåldersbygd runt en Tuna-gård med metalldetektor. För arkeologerna är detektorn inget mål i sig, utan endast ett effektivt sätt att avgöra vilka platser som kan vara intressanta att gräva och vilken verksamhet som försiggått. På sin blogg avslöjar Martin lite saker som inte kom i dagen i programmet, av förklarliga anledningar...

Stenåldersarkeologer som undertecknad får dock nöja sig med vanlig okulär inventering av åkrar och vägbankar - fast vi slipper vanligen den vidriga leran järnåldersarkeologer måste klafsa runt i: Stenåldersmänniskor hade oftast vettet att slå sig ned på trevliga sandjordar. Det har bara gått utför sen dess...