fredag 11 juli 2008

Sådan professor, sådan grav

En av de onekliga fördelarna med att vara verksam i Uppsala är den Gamla Kyrkogården, som numera ligger mitt i smeten, men som när den anlades låg lite i kanten av staden. Efter flytten av samtliga humanister till naturvetarnas gamla lokaler så har jag nu sagda kyrkogård utanför knuten nästintill. För många arkeologistudenter har det ingått en promenad genom gamla och nya delen av kyrkogården , för att diskutera materiell kultur såsom den avspeglas i gravvård genom århundradena. Vad dessa gravlämningar förmedlar som dels är en spegel av sin tids ideologi, dels avslöjar aspekter som de kanske inte var helt medvetna om. I Gamla Kyrkogården finns gravar från åtminstone 1600-talet och framåt bevarade, den ena mer märklig än den andra när borgare, präster och akademiker tävlade om det bästa minnesmärket. Jag rekommenderar kyrkogården framför både domkyrka och museer vid ett besök i Uppsala.



Verelius grav syns till vänster (Foto: Åsa M. Larsson)

I veckan, en tidig kväll när hjärnan var på väg att koka över av att ha suttit inläst i ett unket arbetsrum alltför länge, tog jag mig en promenad genom den lind- och björkbevuxna äldre delen av kyrkogården. Som ett första inlägg i en extremt sporadisk serie presenterar jag nu en av de äldsta och häftigaste gravarna - särskilt ur arkeologisk synvinkel. I ensamt majestät, på en liten uppbyggd jordkulle, står en bred skiva bergart. Den är täckt av lavar, men tittar man nära kan man fortfarande ana den runslinga som köper över hela stenen. Detta är nu inte en "äkta" runsten, utan gravvården över Olof Verelius (1618-1682), professor i fäderneslandets antikviteter och tillika vår femte riksantikvarie, utnämnd 1666. Han skrev bland annat en bok om svearna och göterna och var en av de första att lista ut att platsen för det forntida högsätet i Uppsala som Ansgar nämner, låg i Gamla Uppsala. Vilket resulterade i en extremt bitter konflikt med en annan professor som ville förlägga platsen till det nutida Uppsala.

Minnesstenen restes inte direkt, utan först 1698 av hans tillgivne lärjunge Olof Rudbeck d. ä. som är en av Sveriges mest framstående vetenskapsmän (upptäckte lymfkärlen), som även han hade ett passionerat intresse för forntiden.

Verelius grav, överväxt av lav så att runslingan inte längre syns. (Foto: Åsa M Larsson)

Runslingan säger:
Här ligger under stenarna och lundens rötter,
till mull vorden,
han som mänskor lärde forntids sed, hävd och skaldekonst.

En gravplats värdig en arkeolog-professor hursomhelst.


Andra bloggar om: , , , , , , , ,

9 kommentarer:

Rolf sa...

Synd att runslingan inte syns den borde rengöras anser jag. Jag har inte varit på kyrkogården men då jag är mycket historiskt intresserad förstår jag att den är värd ett eller kanske flera besök.

Lars Lundqvist sa...

Men var ligger vulkanen? :-)

ArchAsa sa...

"täckt av lava"
Men åååååååh!
Så går det när man kastar ihop ett inlägg med andan i halsen innan man tar tåget till Gävle :D

Det är bara antik-professorernas gravstenar som har statlig tillåtelse att täckas av lava...

kai sa...

Du missade bildtexten :-p

ArchAsa sa...

suck.
fixat.
detta bådar inte gott för min avhandlingstext...

Lars L sa...

ÅSa; känner du ett visst obehag nu när det är (minst) två gnet-gubbar som skrutinerar din text!? Snacka om att de är sugna på korrläsning :-D

ArchAsa sa...

Ack, det första en akademiker måste vänja sig vid är att acceptera språkgranskning med gott humör. Skulle vara låååångt jobbigare om mina läsare behövde rätta mig på faktafel.

Är minst lika miljöförstörd själv på den punkten och bävar för mina stackars barns kommande läxgranskning av undertecknad...
;-)

Marco sa...

Känns nästan lite som en arkeologisk grävning att bumpa en sex år gammal kommentarstråd. Men ni som efterlyser en bild med bättre synlig inskrift kan titta på Uppsala runforums Facebooksida. Där är ristningen imålad med krita (han som har gjort det är runforskare och har bett om lov).

Åsa M Larsson sa...

Ja det var väldigt kul att se på arkeologiska institutionens hemsida med info om kommande Verelius-seminarium att runslingan nu är ifylld. Bra jobbat!