måndag 20 juli 2009

Döda människors sopor

"It takes very special qualities to devote one's life to problems with no attainable solutions and to poking around in dead people's garbage." Paul Bahn

Har blivit lite tunnsått med inlägg den senaste veckan eftersom jag varit helt överöst med hysteriskt mycket skrivande på avhandlingen. Det är ju tänkt att den ska bli färdig typ...nu. Nästan. Har väl 95% av texten klar nu, men måste gå igenom det som redan skrivits, lägga till och ändra, föra in språkgranskning, fixa bilder och tabeller och figurtexter. Känns som att springa maraton i Himalaya... Tack o lov har jag Endnote som tar hand om min referenslista ganska automatiskt. Seriöst - alla akademiker borde skaffa sig en bibliografidatabas och spara in månaders frustrerande arbete. Endnote är svindyrt tyvärr, men Zotero ska vara ett fullgott gratisalternativ som jag ska gå över till när jag blir utsparkad från min arbetsplats i höst.

Det finns stunder, som när man är i slutfasen med en avhandling och dessutom känner sig totalt oönskad av arbetsmarknaden, som man seriöst kontemplerar varför man i hela fridens namn valde det här yrket arkeologi till att börja med. Jag har ett vagt minne av att det var givande en gång i tiden, men i nuläget försöker jag bara släpa mig över mållinjen med något som kan godkännas vid en disputation så att jag kan få återkomma till något som kan kallas vardag. Jag får se om kväljningskänslorna mattar av när allt är över.

Men det finns faktiskt de som uppskattar arkeologi utan att själva vara del av det. Guardians lilla ledarkrönika "In praise of..." valde i fredags ut Brittisk arkeologi för lite lovord. Tydligen startade i helgen Festival of British Archaeology som pågår inte mindre än 14 dagar, så om nån är på väg över till öarna så finns det diverse begivenheter med förhistoriskt tema. Durham University har tydligen en föreläsningsserie för allmänheten Unlocking the Secrets of the Skeleton. Man talar skelett, skallar och etik. En fråga som är aktuell även här hemma i Sverige med anledningen av diskussionerna kring de norrländska skelett som finns i Hisotriska museets samlingar.

Jag gillar att britterna är så bra på att lyfta fram fornlämningsmiljöerna och förhistorien för allmänheten under sommaren. Det är något vi alla kan bli lite bättre på. Tyvärr gäller det att inse att det finns en del mörkare ideologiska undertoner inom en del verksamhet, det gäller att inte vara naivt godtrogen i mötet med en del forntidsentusiaster eftersom några av dem kan ha en helt egen agenda. Magnus Alkarp skriver om Glima-brottning på sin blogg (som tyvärr är stängd för kommentarer på förekommen anledning). Han har också skickat ett mejl till Riksantikvarieämbetet apropå en del evenemang vid Gamla Uppsala högar, med kopia till flera personer, mig inkluderat. Han har fått svar från RAÄ också där de lovar att studera saken närmare och de meddelar att det inte finns några planer för museet att starta sin egen Glima-klubb. Jag är inte mer insatt i frågan än så, men jag har träffat flertal arkeologer under åren som stött på problemen att det finns otrevliga och ljusskygga individer som medvetet organiserar och infiltrerar verksamheter rörande forntiden, vilket förstör och svärtar ned det goda arbete entusiaster bland allmänheten gör.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

10 kommentarer:

mjn sa...

Annars kan du ju alltid gå över till LaTeX och BibTeX så är det inte bara gratis utan plattformsoberoende och enkelt konfigurerbart också. Visst krävs det en viss aktiveringsenergi för att komma igång. Men efter det funkar det utmärkt.

Men jag håller helt med att en referenshanterare är ovärderligt. Jag lyckades övertala chefen här att köpa in Endnote sedan jag misslyckats med att sälja in LaTeX - som jag fortfarande föredrar över wysiwyg-editorer. Nu har jag ju tyvärr hamnat som gruppens allmänna Endnote-helpdesk...

ArchAsa sa...

Tack för tipsen. Gillar visserligen plattformsoberoende produkter, men har märkt att jag numera också är en fanatisk anhängare av "minimal energiåtgång". Minsta möjliga motståndets lag...

Björn sa...

Weoh! Jag blev verkligen tagen av Alkarps text om Glimabrottning. (Men tyvärr kunde jag ju inte lämna en kommentar.)

Och det som fascinerade mig mest var att jag först läste annonsen om evenemanget (lite slarvigt, som man gör) utan att reagera nämnvärt. Visst, det kändes lite fånigt och högtravande, men det ligger väl i sakens natur; i kulturinstitioners flåshurtiga och klämkäcka självberättigande och överdrivet ambitiösa och kanske ibland naiva nit. Inget att fästa sig vid.

Och sedan läste jag Alkarps text.

Och sedan läste jag annonsen igen. Och nackhåren reste sig. Det var som f-n! Är det sant? Kan det vara sant. Ja, det är ju sant! Jösses...

Du skriver att RAÄ har lovat att "studera saken närmare". Det ska bli kul att se vad det blir av det. Kanske skyfflas det under mattan. Troligtvis händer ingenting. Kanske något symboliskt.

I bästa fall tar man tillfället i akt; utreder noga, redovisar tydligt och går aktivt ut och "blåser upp" hela fenomenet, med detta (och andra) exempel som utgångspunkt. Kanske med hjälp av andra institutioner.

Är det något - konkret - som statliga kulturinstitutioner kan använda som existensberättigande (även under borgerliga regeringsperioder) så är det väl bildning, i bemärkelsen upplysning och erfarenheter som kan bidra till att alla medborgare kan skapa sig ett sunt förhållningssätt till samhällets grundvärden. I det här fallet ett varnande exempel på hur lätt det är att gå vilse...

(Jag minns att jag som verksam inom STF för några år sedan också reagerade över "mossig nationalromantik". De flesta - både medlemmar och ledning - rynkade oförstående på pannan.)

ArchAsa sa...

Jag vill inte misstänkliggöra alla som hållt på med den här typen av brottning, jag tror säkert att de flesta som fastnat för det helt enkelt gillar forntidsrekonstruktioner o dyl. Men det visar vikten av att studera bakgrunden till vissa företeelser och fundera lite på hur verksamheten ifråga sköts. Tyvärr drar just vikingatiden till sig inte bara glada entusiaster utan även de som vill sprida propagandistisk dynga.

Kenneth Ekdahl sa...

Bibus är fri, någorlunda plattformsoberoende och funkar tydligen ihop med både Word och Open Office. Har just installerat den själv för att testa. Den tillåter även att flera personer har en gemensam databas där man för varje användare kan ställa in ifall de även skall få lägga till och ändra eller inte.

Verkar även kunna importera och exportera i en massa olika format.

ArchAsa sa...

Det där med en gemensam databas låter som en intressant idé för forskargrupper. Deltagarna kan lägga in intressant litteratur man hittar med keywords som alla kan söka på.

Kenneth Ekdahl sa...

Det kan även vara intressant med en gemensam databas för en hel institution, eller för t.ex. alla arkeologer i hela landet.

mjn sa...

Kenneth: Att skapa en gemensam databas i en grupp är ungefär vad som är praktiskt hanterbart. Man jobbar inom (mer eller mindre) samma område och borde vara intresserade av ungefär samma artiklar. Men en större grupp, då blir databasen ohanterligt stor.

Alla arkeologer i Sverige, eller alla fysiker eller kemister... för de senare iaf finns en sådan databas, den kallas Web of Science... Ok, jag ironiserar lite, men när gruppen som delar databas blir för stor är det inte mer hjälpsamt än en som omfattar alla artiklar...

Ett verkligt hjälpsamt tips för den som inte har tillgång till WoS eller liknande är att i inställningarna till Google Scholar kan man ställa i så att det går att exportera hittade referenser till t.ex. Endnote eller BibTeX.

ArchAsa sa...

Uppsala universitet har gjort ett halvhjärtat försök med en stor endnote-databas, där forskare kan slå ihop sina olika databaser. Eftersom man inte backat upp detta direkt med att pusha för endnote bland forskarna så är den knappt använd alls. Jag har dessutom skrivit så pass många kommentarer och använt så speciella keywords i min att den knappast går att lämna över oredigerad till andra tyvärr.

Det vore bra om institutioner kunde skapa liknande databaser som andra forskare kunde använda sig av för litteraturtips, men det är nog svårt att genomföra i praktiken tyvärr.

Kenneth Ekdahl sa...

Jag skulle inte bli förvånad ifall Endnote kostar mer för version där man kan ha gemensamma databaser? Har jag fel när jag antar att många forskare inte har jättehöga inkomster?

Ett fritt program bör även ur den aspekten vara ett bättre alternativ eftersom då ingen har ekonomiska skäl att inte vara med.