lördagen den 26:e september 2009

Förfäder och munväder

I torsdags och fredags gick DNA-enheten vid Uppsala universitet ut med nyheten om en nyligen publicerad artikel med DNA-analyser av svenska stenåldersskelett från tiden innan och efter jordbrukets införande i Sverige - vilket skedde för 6000 år sedan. Det mesta som presenterades här är ingen nyhet för oss som följt dessa intressanta projekt, och mycket har presenterats tidigare i artiklar och avhandlingar. I dagens hårt pressade läge för finansiering för forskning är det extremt viktigt att bli sedd och läst även utanför strikt vetenskapliga kretsar, jag förstår och accepterar att det behövs lite PR-blitz och förenklingar för att nå ut. Få ämnen ligger mig lika varmt om hjärtat som tredje uppgiften. Men det finns också problem, inte minst etiska sådana, kring hur forskare presenterar och "säljer in" resultat. Jag har redan tidigare orerat oredigt runt detta både på bloggen och i en Under Strecket. Jag tänkter inte dra hela den härvan igen, men jag känner mig påkallad att kommentera en del uttalanden såsom de framställts i pressen.

Jag vill bara inleda med att påpeka en viktig sak - jag ifrågasätter inte alls att själva genetiska analysen är korrekt, tvärtom har jag stort förtroende för forskarteamet i fråga. Vad som skrämmer mig är deras mer eller mindre omedvetna felrepresentation av vad de studerat, vad resultaten kan och inte kan utvisa i nuläget, och ett i vissa stunder rent skrämmande språkbruk i en extremt känslig fråga som rör "svenskhet", invandring och mänsklig utveckling.

Genom att studera ett ytterst litet antal individers mitokondrie-DNA som ärvs uteslutande på mödernet (faderns genetiska profil syns inte alls) har teamet kommit fram till att det finns påtagliga skillnader mellan vissa jägar-samlargrupper under stenåldern och dagens svenska population, men mer påtagliga likheter mellan oss och de tidiga jordbrukarna. Vi återkommer till frågan om den "svenska" genprofilen på slutet, men den viktiga poäng som görs är att något sker vid införandet av jordbruk i Sverige under denna tid. Anders Götherström hävdar att detta visar att det sker nånting i populationens sammansättning:

Antingen en hel befolkningsersättning eller ett genflöde, säger Anders Götherström, docent i evolutionär genetik vid Uppsala universitet. TT: En uppblandning, helt enkelt?
-Ja, precis. Vi har inte kvantifierat så vi vet inte hur mycket, men spontant låter det mest troligt att det är en uppblandning. (1)

Okej, i denna UNT-artikel låter det först ganska sansat. En extremt viktig aspekt är att förhistorien inte består av grupper som är helt isolerade från varandra, vi vet att det förekom en hel del ingifte mellan grupper och genspridning kan ske lika väl om man byter äktenskapsnätverk som om det dyker upp helt ny befolkning. Att måla upp förhistorien i extrema dualiteter som antingen bara idéer eller antingen bara mänskliga förflyttningar är i grunden felaktigt. Men i artikel nummer två i UNT går Götherström ett steg längre:

- Vår studie talar starkt för att immigranter tog med sig jordbruket när de flyttade till Skandinavien, snarare än att det var nya idéer som fick redan bofasta jägare-samlare att börja odla grödor och hålla djur, säger Anders Götherström. (2)

Bruket av ordet immigranter skapar direkt idén om att det måste röra sig om en helt ny population, inte bara en viss inflyttning av individer i samband med giftemål och adoption och dylikt, något som vi vet är mycket vanligt inom traditionella samhällen runtom i världen. Problemet är att deras studie inbegriper extremt få jordbrukande individer (tre stycken för att vara exakt) och INGEN av dessa är faktiskt från den första fasen av jordbrukets införande. De är genomgående minst 400-500 år yngre, dvs 12-17 generationer senare. Inte heller finns det någon individ analyserad från tiden innan jordbrukets införande. Inte en enda mesolitiker. Vilket gör följande uttalande av Helena Malmström i Vetenskapsradion P1 extremt märkligt:

– Våra resultat tyder på att det är mer sannolikt att bondekulturen kom med människor som vandrade in i Skandinavien, snarare än att de lokala jägar-samlarna som fanns här fick idén om jordbruk och började anamma den typen av levnadsstil (3)

Om man inte funnit DNA hos mesolitikerna hur kan man veta att de första neolitikerna representerar något annat? Ska det verkligen till att arkeologerna behöver upplysa naturvetarna om att de begrepp vi hittat på kring olika samlingar av 6000 år gamla kärldekorationer är extremt godtyckliga och inte acceptabla att använda som vore de biologiska begrepp typ kärrsnäppa eller vårtbitare? Det driver mig tokig att naturvetenskapliga forskare verkar tro att man inte behöver vara lika stringent när det kommer till humaniora som man är inom sitt eget fält:

Enligt forskningen levde gruppen med jägare och samlare under ett par tusen år sida vid sida med en grupp som börjat bruka jorden. (1)'

Arkeologiska fynd visar att den gropkeramiska och den trattkeramiska kulturen existerade parallellt under så lång tid som 1000 år och att människorna som byggde upp dem ibland levt bara någon mil från varandra. (2)

NEJ! För det första förekommer inte den gropkeramiska kulturen, den jägar-samlargrupp de har studerat, förrän flera århundraden efter jordbrukets införande. De flesta "rena" jägar-samlarkulturer försvinner i södra Sverige runt 4000 f.Kr. och hela regionen utmärks av en påtagligt homogen trattbägarkultur (och inte trattkeramisk kultur som den kallas i artikeln). Övergången till gropkeramisk kultur sker först i Mellansverige och den är en gradvis utveckling, men med starkt inflytande av östliga jägarkulturer. Sen försvinner trattbägarkulturen runt 2900 f.Kr., ungefär då gropkeramisk kultur tar fart ordentligt, och istället ser vi stridsyxekulturen bre ut sig. Dessa två samexisterar under ca 500 år och sedan försvinner båda och kvar finns bara senneolitisk kultur. Notera att jag här pratar om materiell kultur, krukor och yxor, inget om graden av ingifte och biologi. 

Man brukar ofta vara snar med att anklaga vetenskapsjournalister för att vulgarisera forskningsresultat, och visst stämmer det ibland, men i det här fallet ligger ansvaret tydligt på forskarna i fråga som inte skräder med orden precis:

- Våra analyser visar att dessa tidiga "skandinaver" inte bara levde i två skilda kulturer. Även de genetiska skillnaderna mellan dem var så stora att man kan faktiskt på sätt och vis kan beteckna dem som två olika folkslag, säger Anders Götherström. (2)

Allt detta från mitokondrie-DNA som ärvs helt och hållet från mödernet. Allt detta från tre - 3! - jordbrukande individer jämförda med visserligen ett flertal gropkeramiker, men dessa uteslutande från Öland och Gotland, inga från fastlandet. 

Sen har vi den typen av slentrianmässiga kommentarer från journalister som ger mig eksem:

Det finns flera teorier om hur Skandinavien befolkades och kopplingen mellan de tidiga jägarna-samlarna och den tekniskt mer avancerade första jordbrukskulturen. (2)

Just det, att odla är tekniskt avancerat medan vilken efterbliven grottmänniska som helst kan ge sig ut på öppet hav och jaga säl och tumlare. Jordbruket innebär ny kunskap, men det är tveksamt om det ska kallas mer avancerat för samma grundredskap och organisation kan krävas av både jägarsamhällen som småskaliga jordbruk. På sätt och vis var det enklare eftersom man kunde bli mer bosatt och inte behövde leta upp sin föda på samma sätt.

Det som jag berörde inledningsvis som är elefanten i vardagsrummet i denna typ av studier är det nutida jämförelsematerialet. För att veta om någon person i förhistorien är lik eller olik måste vi först besluta oss för vad som är normen. Man måste paradoxalt nog utgå från att det finns en viss "typisk" genuppsättning som definierar "svensk". Det har man gjort genom att göra ett litet urval ur den nutida befolkningen, i Norge och i Uppland om ni vill veta, som har rätt efternamn, bor på rätt ställe och som inte har något konstigt efternamn i släkten 3-4 generationer bakåt. Man utgår från att den äkta svensken är en isolerad population. Man utgår från att giftemål mellan regioner och språkgrupper är onormalt. Istället för att inleda med att i god vetenskaplig tradition testa om ens kategorier är gilitga till att börja med. 

Ni må tycka att jag är överdrivet kritisk och negativ, men den här förblindade förälskelsen i en ny testmetod kan oerhört lätt leda in i mycket problematiska generaliseringar. Götherström avslutar en intervju på följande sätt:

Syftet är bland annat att utröna varifrån invandringen till Skandinavien kan ha skett, säger Götherström.
-Nu vill vi ha reda på mera exakt varifrån vi kommer. (1)

Varifrån vi kommer. Vi. Eftersom vi alla är en enda enhetlig grupp, vi är de riktiga svenskarna och de som av någon anledning har avvikande haplogrupper är.... vadå?

Jag kan inte för mitt liv tycka att det är befogat eller berättigat med den här typen av vulgär-PR ens i krasst forskningsfinansierings-syfte. Vi har ett ansvar inför vetenskapen, inför allmänheten och inför oss själva. Riv upp, gör om, gör rätt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,



34 kommentarer:

Micke sa...

Jag kan inte annat än hålla med rakt av...

/Micke

Terra sa...

Du vet att jag är en stor vän av naturvetenskap och tämligen less på humaniora - men i det här fallet är det tveklöst så att du har alla korten på din sida. Inte nog med att biologerna/medicinarna (eller vad deras fält är) drar enorma slutsatser utifrån tre prov och saknar referensmaterial att jämföra med - att de sen inte har bättre koll på vad arkeologin har kommit fram till förövrigt om kulturerna är beklämmande.

Riktigt förbannat dålig vetenskap är vad det är. Hatten av för en underbart välformulerad sågning - sånt gillar jag.

Martin sa...

Du har helt rätt, Åsa, Djävla skandal är vad det är! "Var vi kommer ifrån..." Min fru kommer från Hangzhou och min grabb är ättling till en judisk trädgårdsmästare från Bayern.

Kullenmannen sa...

Bra rutet!

Jasaw sa...

Det kanske hade varit på sin plats att konsultera en arkeolog någon gång under arbetets gång?

mans_sjoberg sa...

Kloka ord, Åsa! Jag trillar nästan av stolen när det går upp för mig vilken fatal brist på kommunikation som råder mellan arkeologer och genetiker i den här saken.

Björn Nilsson sa...

En finsk historiker skulle kanske hävda att Sverige uppkom först 1809 när det gamla svenskfinska östersjöväldet klövs och Sverige som nationalstat uppstod. En del av min släkt kommer för övrigt från det hållet. En annan del kommer från Blekinge och dessa har jag spår av ända ner till dansktiden. Mina upplänningar och dalfolk på 1500-talet definierade sig nog mer efter landskap och socken än efter en knappt existerande svensk statsapparat. Och så finns det tyska inslag ... är jag riktigt svensk då? En förfader har påståtts vara tattare (från Borås till råga på allt). Det ser lite illa ut om man skall ingå i en klart definierad "vi"grupp. Räcker det inte att definiera sig som stockholmare, fårskalle och bloggare?

ArchAsa sa...

Njaaa, stockholmare.... Vet inte om det är specifikt nog som grupp. Vilken stadsdel och vilket kvarter inom den stadsdelen härstammar du ifrån egentligen?

Fårskallar är vi allihopa! :D

Björn Nilsson sa...

Jag är född i Maria församling men bor numera i Högalid. Fast Högalid är en "avknoppning" av Maria, så egentligen har jag inte kommit så långt i livet.

Det finurliga med att vara stockholmare kan dock vara att man förmodligen har släkt spridd över hela östersjöområdet, bara man lyckas forska fram dem. Inklusive tattaren från Borås.

Anonym sa...

"naturvetenskapliga forskare verkar tro att man inte behöver vara lika stringent när det kommer till humaniora som man är inom sitt eget fält:"

Du drar alltså en slutsats om "naturvetenskapliga forskare" genom att granska vad en *handfull* forskare från *en* forskargrupp säger till media :-)

ArchAsa sa...

Touché! :D

Björn - älskar din släkt. Själv kan jag inte heller göra anspråk på att vara äkta svensk, då min farfar var fransman med spanskt påbrå. Min mors familj härstammar från Jämtland, så de är extremt suspekta. Mormor har i släkten haft både oäktingar och landlösa kringdrivande västmanländska jordbruksarbetare - gu' vet vad de haft för sig i höstackarna...

Kenneth Ekdahl sa...

Tyvärr ligger det ju i den mänskliga naturen, även bland forskare, att tolka vad man ser utifrån de förutfattade meningar man har och vad man önskar se.

För övrigt, jägare/samlare som levt parallellt med jordbrukar behöver man inte ens gå 100 år tillbaka i tiden för att hitta här i landet, tydligast är kanske Samerna, men det fanns enstaka familjer och individer som levde ett mer eller mindre nomadiserande jägarliv även utanför Norrland.

Det kan vara intressant att se ifall de förändringar de sett sammanfaller med att individer från jordbrukssamhällen kan ge sig ut på handelsresor och då ta med sig kvinnor hem från sina resor, nomader som gjorde liknande resor hade ju inte samma motivation att ta med sig kvinnorna hem igen.

Studerar man primitiva jaktvapen tror jag inte man håller med om att jordbrukarna var mer tekniskt avancerade heller.

Men jag blir inte på något sätt förvånad över hur vittgående slutsatser man drar utifrån ett minst sagt magert material, inte efter att ha läst igenom ett antal studier inom kost och nutrition, t.ex. Ancel Keys klassiska fuskstudie, den avslöjades som grovt forskningsfusk redan 1957, som gjorde att många även med professorstitel eller liknande fortfarande tror att animaliskt fett är farligt.

Jag har inte själv några som helst akademiska meriter, och ju mer jag ser av den akademiska världen desto mindre imponerad av den blir jag, med mycket få undantag, t.ex. en viss bloggande doktor i arkeologi. :-)

Björn Nilsson sa...

Man kanske kan komplettera Kenneths fundering med att det levde icke-samer i områden som huvudsakligen befolkades av samer. En del samer var inte ens nomadiserande för övrigt, utan höll sig ganska fast på ett ställe. Och de inflyttade nybyggarna måste anpassa sig till det lokala (samiska) sättet att leva för att överleva. I och med den anpassningen måste det vara svårt att i efterhand se om resterna av en bosättning var samisk eller något annat. Ännu värre skulle det bli när ingifte förekom mellan grupperna. SKulle tala om var jag läst detta om jag mindes, men det gör jag inte. Det verkar i alla fall ha viss betydelse för inlägget som orsakade den här diskussionen.

Surjämtar ... suck. De hör nog inte till gruppen "vi" ... suck.

ArchAsa sa...

Kenneth - jag förstår inte riktigt varför nomader skulle vara mindre intresserade av att skaffa sig fruar från andra platser än vad jordbrukarna var. Var man söker makar/makor, hos vilka grupper man sökte sig för giftemål, brukar ofta vara extremt kulturellt betingat. Till det kommer mer unika och individuella händelser som visserligen är få men som kan få oanade konsekvenser i ett långt perspektiv.

Same-frågan är extremt komplex, men där kan man definitivt tala om ett hisotriskt skeende över årtusenden som inbegriper både märkbara folkförflyttningar och långvariga giftemålsallianser mellan olika grupper - inom och utom den egna språkgruppen.

Kenneth Ekdahl sa...

Nomader är mindre benägna att ta med sin främmande fru tillbaks till samma plats än en man med fast egendom att komma tillbaks till.

Jan Wiklund sa...

Jag begriper vare sig vad som är så kontroversiellt i den här frågan eller vad som är så nytt. Såvitt jag förstår - men jag är inte fackman så jag kan ha missat något - säger ingen något annat än vad Cavalli-Sforza sa för tretti år sen. Dvs att europeerna i allmänhet och till större delen har invandrat med jordbruket, medan den jagande och samlande urbefolkningen så småningom har assimilerats. Detta helt enkelt för att jordbrukarna var fler. Jordbruk försörjer tio gånger så många på ett givet område som jakt och insamling.

Samma sak har iakttagits i Afrika för övrigt. Jordbrukskultur och jordbrukande människor har spritts över hela central-och-sydafrika från nuvarande Nigeria genom att de har assimilerat tidigare jägar-och-samlarbefolkning.

Teoretiskt kan man förstås tänka sig att jägar- och samlarfolk i Europa har utvecklat jordbruk parallellt, när de har blivit så många att traditionella näringar inte har räckt till. Cavalli-Sforza pekar ju också på sådana genflöden. Men det mesta kommer, enligt honom, från jordbrukets ursprungsområden i Mindre Asien.

ArchAsa sa...

Ja för det första så är "nyheten" att "jordbruket kom söderifrån" närmast skrattretande för en arkeolog. Arkeologer har haft koll på den generella spridningsvägen av jordbruket till Skandinavien i över hundra år, med hjälp av materialstudier, paleoekologi och osteologi. Stöttestenen har rört människornas förflyttningar eller ej i samband med detta.

Cavalli-Sforza är inte helt okontroversiell, och hans modeller har baserat sig på ganska grova biologiska studier i metodens ungdom, samt teoretiska modeller kring språkens förändring som kan ifrågasättas. Men det är ingen som ifrågasätter att de grödor och de tamdjur som kom med jordbruket i Europa ursprungligen domesticerades i Mellanöstern/Anatolien.

En långt roligare DNA-studie i min mening från Uppsala-teamet visar att befolkningen i Nordeuropa medvetet lät korsa de redan tama kossorna med uroxar. Inslaget var inte stort, men signifikant.

En fråga som också bör tas itu med är i vilken utsträckning de första tamgrisarna i Skandinavien var bara delvis eller till större delen domesticerade vildsvin. Till skillnad från får/get som inte alls fanns naturligt här uppe och nötkreatur där uroxen avviker rejält, så är skillnaden mellan tama och vilda grisar ganska svår att urskilja osteologiskt ibland.

Mörkerman sa...

Du menar givetvis att du själv inte är påverkad av dina egna ideologiska glasögon?

Hälsa gärna Rundkvist och Nordin från mig.

ArchAsa sa...

Ja naturligtvis - jag är fullständigt objektiv och helt ofelbar. Jag kan bara förutsätta att det framgår med all önskvärd tydlighet i alla mina snustorrt korrekta inlägg. ;-)

Erik sa...

Jag har lagt ner ett x antal timmar den senaste tiden å jämfört bl.a. den materiella kulturen och de lämningar som finns efter Trattbägarkulturen och den Gropkeramiska kulturen på Gotland. jag har även tittat på hur den kamkeramiska kulturen såg ut och de tre kulturernas utbredningsområde. jag måste säga att jag finenr det sannolikt att de Gotländska gropkeramikerna var migranter från Baltikum. Likheterna med kamkeramikerna är väldigt stora, rödockragravar på Gotland, de små figurinerna m.m.

ArchAsa sa...

Erik - Lik är ordet. Lik - men inte identisk. Kamkeramisk kultur och gropkeramisk kultur har påtagliga skillnader också, i hur kärlen ser ut, dekorelement, stenredskap osv. Även i gravskicket. Det är ingen tvekan om saken att den gropkeramiska kulturen är mycket starkt påverkad av den kamkeramiska - det har arkeologer sett sedan länge. Men det som sker är en gradvis förändring, vilket du ser om kollar in de något tidigare lämningarna i Mellansverige där gropkeramisk kultur dyker upp tidigare än på Gotland. Stenhantverk, bosättningar, även aspekter av keramiken visar på stark kontinuitet från trattbägarkulturen. Det finns inga abrupta brott, tvärtom.

Det finns fler förklaringsmodeller än regelrätt folkvandring. Jag ser utan tvekan ett starkt kontaktnät över Östersjön där det säkerligen förekom en hel del giftermål mellan grupperna åt båda hållen. Så det kom säkerligen en hel del personer till "Sverige" från östra sidan Östersjön under denna period, men de ersatte inte de som redan bodde här, de blev en del av dem - och vice versa. Det är den här nyanseringen jag saknar i många genetiska studier.

Erik sa...

Jag förstår din frustration över klassificeringen av folkgrupperna, det tycker jag dock inte är den intressanta frågan. Den intressanta frågan ligger ju i kontaktnät, hur folk spred sig och varifrån de olika kulturerna har sitt ursprung.

Undersökningen som gjordes visade ju att "gropisar" å "trattisar" hade troligen olika ursprung och att gropisarna har mest likheter med öst-balter. Kamkeramikerna som bl.a. fanns i Norrbotten å Åland visar ju som sagt var extremt många likheter. Min slutsats (B-uppsats) var att det var fullt möjligt att gropkeramikerna i alla fall på Gotland var ett mellanting mellan "trattisar" och kamkeramiker. Nu vet jag att det gjorts 2 undersökningar på DNA från gropkeramiker på Öland och Gotland, har det gjorts några från fastlandet?

ArchAsa sa...

Det finns mig veterligen inga genetiska studier på "gropkeramiska" ben från fastlandet. Man försökte med dubbelgraven från stridsyxekultur i Linköping men materialet var för kontaminerat.

En viktig sak att notera är att de flesta genetiska studier gjorts på mitokondrie-DNA som enbart ärvs på mödernet. Det betyder att en grupp som byter sitt giftermålssystem och får sina fruar från en ny plats (ganska vanligt antropologiskt sett) inom ett par generationer helt har bytt genetisk make-up. Medan om man ser till Y-kromosomen (som bara kan studeras hos män) så skulle ingen skillnad synas. Idealiskt vore att kunna studera både Y-kromosomer om mt-DNA hos ett antal individer, men det är svårt.

Ett ännu större problem är att vi helt enkelt inte har några skelettgravar från initialfasen av trattbägarkulturen i Sverige. Det finns ett par undantag, men nästan allt vi har kommer från 500-700 efter det att jordbruket etablerats. Även om vi får perfekta DNA-studier så har vi helt enkelt inget att studera...

Erik sa...

Visst är det som du säger, att DNA i sig är inget bevis utan helt enkelt enbart en pusselbit, en ledtråd för att komma närmare "sanningen".

Det går att vrida och vända på det mesta här i samhället vad gäller både nutida och dåtida material!

Fynden efter kamkeramikerna i exempelvis norra Sverige och Åland visar ju på att de kom i slutfasen av kulturen innan STY "tagit över".

Om jag inte minns helt fel finns det personer som anser att GRK är i själva verket inledningen på STY! Tycker det är fascinerande hur många olika tolkningar det fortfarande finns idag kring våra stenålderskulturer.

Det är tur vi har tidningar och TV, jag menar allt du läser i tidningen och ser på TV-n är ju sant...

Mvh Erik som kommer skriva sin C-uppsats om ett år om ursprunget av den gropkeramiska kulturen på Öland och Gotland.

P.S Mycket trevlig blogg :)

ArchAsa sa...

Tack så mycket!

Fynden efter kamkeramikerna i exempelvis norra Sverige och Åland visar ju på att de kom i slutfasen av kulturen innan STY "tagit över".

Med "de" antar jag att du menar gropkeramiker? För kamkeramisk kultur är mycket gammal och fanns i Finland och på Åland långt innan t.o.m. trattbägarkultur. Det är ganska tydligt att det är just via Åland de initiala kontakterna mellan kamkeramisk kultur och trattbägarkultur sker.

Om jag inte minns helt fel finns det personer som anser att GRK är i själva verket inledningen på STY!

Jag trodde inte detta tidigare, men har kommit att ändra mig. Inte så att gropkeramisk kultur försvinner, men en del av gruppen verkar onekligen övergå till stridsyxekultur, som i sin tur är en regional variant av den kontinentala snörkeramiska kulturen. Lite för långt att gå in på här (drar det i min avhandling), men det troligaste är att det är via södra Finland som stridsyxekulturen kommer till svenska fastlandet och den etableras först i områden som just utmärks av gropkeramisk kultur.

Som sagt, en intressant period med lika många tolkningar som det finns arkeologer...

Lycka till med uppsatsen!

Biret Máret sa...

Bures Erik !

Intressant! Jag skulle gärna vilja ta del av både Din B-uppsats och Din C-uppsats.

Eftersom jag inte vet vem Du är söker jag kontakt här, och hoppas att
Åsa inte har någonting emot det.

Min e-postadress är biretmaret@vargar.se

ArchAsa sa...

Tvärtom! Jättekul att kunna bidra till att mer arkeologi sprids utanför universitetet.
Ett tips: Många högskoleuppsatser (C åtminstone, men knappast B) brukar ofta laddas upp på sidan Uppsatser.se där du kan söka på nyckelord som stenålder, neolitikum, Gotland osv.
Jag tror inte jag kunde hitta Eriks där tyvärr, så jag hoppas han kontaktar dig.

Erik sa...

Nej jag har inte lagt upp min uppsats.
En anledning till det är att jag skulle inte vilja skylta med det arbetet eftersom jag känner mig inte nöjd över att utelämnat så mycket material (jag fick skriva max 10 sidor +/- 10%)

Men jag kan skicka mitt arbete till dig Biret.

Mvh Erik

Biret Máret sa...

Eatnat giitu Erik !/
Mycket tack Erik !

Mariana Vigil sa...

Hej Åsa!

Häromdagen råkade jag höra ett program om mjölk och reagerade på att jag så ofta hört att laktosintolerans beskrivs som något "svenskt". http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/132653?programid=1272

Har sökt på nätet för att hitta några belägg på att det faktiskt är så. På omvägar har jag nu hamnat här och drar en suck av lättnad över att någon i forskarvärlden reagerar på hur konstigt data tolkas. Själv är jag växtsystematiker och har väl hyfsad koll på evolutionsbiologi och populationsgentik och jag fullkompligt baxnar! Tänk att det skall vara du som inte är naturvetare som reagerar de dessa saker, det gör mig faktiskt orolig. Kan det vara så att det är lättare att hålla huvudet klart om man undersöker växters evolution än om man håller på med människans? När jag hittade denna artikel, och sedan en artikel i en "politiskt osympatisk" tidning som mer eller mindre var ett referat av den fick jag lite smått panik.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mjolkgenen-sparad-till-vastergotland_790557.svd

Jag är inte konspiratiriskt lagd i vanliga fall, men jag undrar om det verkligen bara är tanklöshet som ligger bakom alla dessa fullständigt bisarra tolkningar av resultat. Du behöver självklart inte besvara det, behöver bara dela med mig av mina tankar.

Nu har det ju gått några år, så jag undrar om du kan uppdatera mig? Har hittat senare inlägg än detta om ämnet, men det kanske finns något nyare du kan tipsa om.

Bästa hälsningar
Mariana

Åsa M Larsson sa...

Hej Mariana, Tack för din kommentar. Trevligt att någon som är insatt på riktigt i evolutionsvetenskap reagerar på detta. Tyvärr verkar det som en hel det grundläggande insikter flyger ut genom fönstret när man diskuterar människan och inte andra arter. Det kan ha flera psykologiska förklaringar.

Tråkigt nog har det inte skett mycket vettigt på detta område sen jag bloggade om det. Samma variant fortsätter att dras i media med forskares bistånd. Det är kul och trevligt att skriva om "fakta" och spännande att skriva om den där konstiga förhistorien som ingen ändå vet nåt om...

Jag skulle verkligen uppskatta om fler naturvetare intresserade sig för dessa diskussioner och vägde in med källkritik, men det verkar som om de flesta inte vill solkas av att bråka i media. Jag kan förstå det, men tyvärr kan det ge jobbiga konsekvenser för alla.

Mariana Vigil sa...

Hej igen!

Är du medveten om att intervjun med Karin Lidén användes till en artikel i Nationell Idag? Även om formuleringarna inte är hennes så kan jag inte säga att jag är förvånad, tvärt om. Jag har en obehaglig känsla av att det är etnocentrism som är själva grunden till alla dessa feltolkningar. Att engelska Wikipedia formulerar sig mer korrekt än i Läkartidningen tycker säger en del om hur illa det är. När det sedan visar sig att det lett till feldiagnosticering av allvarliga sjukdomstillstånd undrar jag varför problemen etnocentrismen skapar inte uppmärksammas mer. För mig känns det mer och mer som att laktostoleransen blivit en modern version av skallmätning. Likheterna i tankemönstren är så stora att jag undrar varför ingen reagerar, särskilt evolutionsbiologer.

Det du skrev om att vetenskapligheten inte kommer automatiskt med en bra analysmetod sammanfattar precis var problemet ligger, och sci-fi versionen av hur galet blir när man tolkar data fel är verkligen spot on. Om du är intresserad av att kontakta någon för ett tvärvetenskapligt samarbete vill jag rekommendera min gamla lärare i evolutionsbiologi, Sören Nylin. Jag är faktiskt väldigt nyfiken på vad han skulle säga om de studierna du kritiserat.

Jag ger dig länkarna till de artiklar jag syftar på om du är intresserad av att se det med egna ögon

http://www.nationellidag.se/forhistoriska-vastgotska-benfynd-visar-laktostolerans

http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=6679

http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=17736

Åsa M Larsson sa...

Tack för länkarna. Det är som du säger viktigt att inte underskatta vilket genomslag dåligt valda populistiska formuleringar kan få. Och skrämmande.

Åsa M Larsson sa...

Och tack för tipset om Sören också!