onsdag 28 oktober 2009

Mesolitisk pilbåge och yxskaft i Motala


Överdelen av det 70 cm långa yxskaftet (Foto: Fredrik Hallgren)

Utgrävningen av den mesolitiska lokalen i Motala Kanaljorden har fortsatt vara ett spännande kapitel och jag har fått hindra mig själv från att blogga om det med berått våld. Fredrik har suttit lyckligt försjunken i mesolitiska publikationer de senaste veckorna. Anledningen är att våtjorden har börjat ge en hel del organiskt bevarat material - trämaterial. Ett yxskaft plockades upp först och sedan kom en stor del av en pilbåge och imorse var det framplockat nog för att ett nytt pressmeddelande kunde skickas iväg. Faktum är att en till del av pilbågen hittades under dagens gärvning.

Maria Sjökvist och Jan-Erik Nyman gräver fram träföremål i våtmarken. (Foto: Maj-Lis Nilsson)

Ett yxskaft liknande det som nu kommit fram har hittats i Hardinxveld i Holland och en mycket snarlik 9000 år gammal pilbåge har påträffats i Holmgaard i Danmark. I en våtmark i Ageröd i Skåne har man också hittat en pilbåge från äldre stenåldern. I övrigt är fynd av dettta slag extremt ovanligt i Skandinavien (och inte precis vanligt nån annanstans heller). Man kan läsa lite mer på deras grävblogg.

I nästa vecka kommer man avsluta grävningen i just denna del och täcka över allt för att återvända till platsen i vår igen för den mer omfattande slutundersökningen. Då kanske jag till och med hinner ta mig ned och våldgästa dom.



6 kommentarer:

Kenneth Ekdahl sa...

Har man gjort några fynd av kompositpilbågar i Sverige? Alltså den typ som varit vanlig under lång tid i stora delar av Asien, oftast då med tre lager: Horn, trä och senor.

Jag såg en mycket intressant video om hur sådana tillverkades och deras enorma prestanda.

Sannolikt har utbredningen hängt ihop med bruket av ridhästar i strid, då dessa korta bågar har stora fördelar samtidigt som de har prestanda som till och med vida överträffar de berömda Brittiska långbågarna.

Anledningen till den imponerande prestandan är att man använder material med väldigt olika egenskaper på ett sätt som utnyttjar dessa optimalt. Horn på den sida som mest utsätts för kompressionskrafter och senor som mest utsätts för töjningskrafter. Det innebär att bågen kan krökas mycket mer med bibehållen kraft genom att främst senorna kan töjas mycket längre än någon träfiber. Det innebär att man kan skjuta långa pilar med en mycket kort båge. Den korta bågen har samtidigt en mindre massa vilket innebär mindre massa att accelerera utöver pilen vilket innebär en högre hastighet för pilen.

Senorna som används är hälsenor och/eller den stora ryggsena som hos ryggradsdjur rätar ut ryggraden och alltså bär upp en stor del av djurets vikt gentemot ryggraden, och alltså arbetar mot en kraftig hävstångseffekt.

Sådana senor har sannolikt även hos oss varit det helt dominerande materialet till bågsträngar, men säkerligen även varit mycket vanligt för att t.ex. surra fast stenyxor mot sitt skaft.

Ny Björn sa...

De samiska bågarna, t.ex. vibbybågen (SHM 16722) kan sägas ha varit kompositer - fast utan senor (se här: http://fornvannen.se/pdf/1990talet/1999_073.pdf ). Det enda fyndet av ryttarbåge-modell som jag känner till från nuvarande Sverige kommer från Svarta jorden på Björkö - det är handtagsdelen till en båge (av ben, SHM 5208:1442).

Kenneth Ekdahl sa...

Tack!

Jag undrar ifall man inte skulle kunna ägna ett helt liv åt att bara studera pilbågar och tekniken bakom dessa från hela världen och genom historien? ;-)

Intressant är i alla fall att det finns personer som har som hobby att studera och bygga olika typer av bågar, speciellt då de kompositbågar jag beskrev. Personen jag såg i videon bor i USA, och det tar tydligen många månader att bygga en sådan båge, dock inte heltidsjobb eftersom mycket av tiden är torktid och liknande mellan olika moment.

ArchAsa sa...

Det finns en teoretisk möjlighet att komposit-bågar dök upp redan under slutet av stenålder, ca 2500 f.Kr. i Europa. Det finns en grupp bågskyttegravar från denna tid där den döde begravts med pilar, armvristskydd i sten och s.k. klockbägare (mycket lika de snörkeramiska bägarna). I några av dessa gravar finns bevarade frärgningar av vad som troligen var bågen och de verkar mindre och mer kurviga. Dessutom finns på några stenhällar funna i gravar och på kultiska platser i Centraleuropa insristade figurer som helt klart liknar de kurviga bågar vi känner till från senare tid på de centralasiatiska stäpperna. Hur de tillverkades är tyvärr okänt.

Fredrik sa...

Några danska mesolitiska bågar (bla en från Holmegaard som liknar vår från Motala) har avsatser på ryggsidan som av vissa tolkats som spår efter fastlimmade senor. Enligt experimentella arkeologer har dock dessa bågar en så pass stor dragstyrka (40-60 pound) att de knappast behöver förstärkning i form av senor.

Från nordnorge finns däremot mesolitiska och neolitiska ristningar av recurve-bågar, som att döma av kurvaturen bör vara kompositbågar (t.ex. http://www.atarn.org/letters/sapmi05.jpg). Jag är inte säker på dateringen av ristningen i länken (som jag googlade), men jag vet att det finns motsvarande ristningar av recurve bågar i Alta som daterats till senmesolitisk tid.

/ Fredrik Hallgren

Lars sa...

Helt OT (eller nästan, det handlar också om stenålder): På arkeologiforum pågår just nu en diskussion om Mångkultur på stenåldern, föranlett av en artikel med detta namn i senaste Forskning och Framsteg av Kerstin Lidén och Gunilla Eriksson.

F&F 7/2009