tisdag 20 oktober 2009

Svart Vecka för Uppdragsarkeologin

Vi satt väl alla och väntade på detta mer eller mindre. Väntade på det oundvikliga. Det enda som var osäkert var omfattningen. Igår kom beskeden om nedskärningar på UV:s kontor och uppemot 40 personer kommer mista sina jobb. UV Bergslagen i Örebro läggs ned helt och hållet. Knappt hälften blir kvar på UV Mitt i Stockholm. UV Syd har inte en rolig vecka. Jobbigast är det naturligtvis för de som nu kommer behvöva se sig om efter ny anställning. Men det är knappast roligt att tillhöra de som undvek yxan och tvingas se arbetskamrater och mångåriga kollegor försvinna. Överlevares skuld är något de måste lära sig leva med. Många kommer säkert också ihåg de hårda åren på 90-talet, gamla sår som öppnas igen.

Jag pratade med Gunlög idag, som bor i Örebro och jobbat på UV Bergslagen i flera år som arkeolog och projektledare. Hon har skrivit rapporter, artiklar, givit ut populära böcker, arbetat med utställningar. Vi läste grundkursen ihop för många år sedan. Hon var en av de där skarpa, kompetenta, glada, öppna och genuint trevliga personerna som det av någon anledning verkar råda akut brist på ofta i samhället över lag. Jag har aldrig sett henne misslyckas med något (även om hon med sina ohemula kvalitetskrav säkerligen skulle säga emot mig) och hon har alltid gett sitt yttersta. Hon har brunnit för arkeologin, för förmedling, för förhistorien. Jag har inget tvivel alls att hon kommer klara sig fenomenalt bra med vad hon än väljer att ta itu med efter detta. Men det är en jävla synd och skam för branschen att förlora henne. Samma sak kan man säga om många av dem som har en riktigt usel vecka just nu.

Men vad göra. Uppdragsarkeologin sitter i kläm mellan krasst ekonomiska intressen och en akademisk intelligentsia som inte talar upp till dess försvar tillnärmelsevis så mycket som den borde. Inte en promille av vad den borde. Det är en förbannad skam. Och idag känns det skamligare än på länge.

Håll ut. Kämpa på.

14 kommentarer:

Martin sa...

På lite längre sikt kommer säkert de där arbetstillfällena att återuppstå när de infrastrukturella satsningarna i lågkonjunkturens spår kommer igång. Men i en uppdragsfinansierad verksamhet har man inga reserver att leva på i magra tider. Och alla vet ju att det kommer att vara hur lätt som helst att rekrytera folk när den dagen kommer. Dock tappar man kontinutitet och erfarenhet.

ArchAsa sa...

Åh jag har inga tvivel om att 95% av de som nu sägs upp kommer erbjudas tillfälliga anställningar på grävningar redan nästa sommar - om de känner för att ta dem är en annan fråga. Men att jobba ur hand i mun under grävsäsongen och sägas upp vareviga höst är möjligen görligt för unga arkeologer utan familj och försörjningsplikt. Även om man får anställning hela året är visstidsanställda samhällets B-grupp som har svårt att få lån och fackliga rättigheter.

Martin sa...

Det står tusentals nyexaminerade svenska arkeologer och köar till jobben om inte de gamla vill fortsätta...

Kenneth Ekdahl sa...

Kompetens är i dag ett fult ord.

Jag har sökt många jobb i IT-branchen, och de vag varit närmast att få är de där jag spelat dum på intervjun!

Man blir inte IT-chef genom att vara skicklig på IT, utan genom att ha social kompetens, d.v.s. skicklig på att slicka rätt bakdel och veta vilka man skall trampa på. Den IT-chefen sitter sedan med och avgör vem som skall anställas, och vill ju inte anställa någon som får honom/henne att framstå som inkompetent.

Det skulle inte förvåna mig ifall samma kommer att gälla i allt högre grad i den akademiska världen också i takt med att mer företagstänkande kommer in i bilden.

Det är alltså dags att lära sig tolka platsannonser.

ArchAsa sa...

Martin - förstår inte riktigt om du vill göra en poäng på numera arbetslösa personers bekostnad?

Kenneth - läskigt bra "översättningar"

Martin sa...

Jag avsåg att göra en poäng på det knasiga utbildningssystemets bekostnad. Det är den bakomliggande orsaken till att våra kolleger har en sån kass situation inom uppdragsarkeologin. En förutsättning för att arbetsgivarna skall kunna behandla dem sådär är ju att det inte spelar någon roll om just dessa arkeologer tröttnar på jobbet. Det finns alltid någon som är beredd att jobba oavsett villkor.

ArchAsa sa...

Martin - du kan visserligen ha en poäng men i just detta fall ser jag det som ett större problem att arkeolog-branschen inte lyckats klargöra tydligt och kraftfullt varför det de gör är viktigt och givande. Om arkeologer slog sig en tiondel så mycket för bröstet som mode-branschen så kanske utgrävningarna och inte minst rapporterna fick kosta det de borde.

Kenneth - låter misstänkt likt vissa andra chefspositioner jag kommit i kontakt med...

Håkan sa...

Martin, är det inte så att antalet arkeologistuderande (äntligen) minsakat radikalt de senaste åren?

Förklaringen till de svarta siffrorna ligger i RAÄs luddigt formulerade förskrifter. Dessa ger upphov till godtyckliga tolkningar ute på Länsstyrelserna vilket leder fram till att den mest desperata (och prisdumpande) anbudsgivaren har störst chans att få de aktuella uppdragen. Det finns positiva sidor med uppdragsarkeologisk konkurrens, men som det fungerar idag är det arkeologiskymning.

Martin sa...

Håkan, det har jag inte hört förut, hoppas det stämmer!

Leif sa...

Skall man vara lite krass så är det nog snarare ett par svarta år som drabbat uppdragsarkeologin. Frågan är väl också hur det ser ut på den arkeologiska arbetsmarknaden hänger ihop med den nu rådande konkurrenssituationen.

I skrivandets stund så har väl varsel lagts på 1/3 av arkeologerna på Jönköpings länsmuseum. Vi vet väl alla att det kanske är 10% kvar av arkeologerna i Malmö, åtminstone om man jämför med tiden för öresundsbron och citytunneln. Men 40 pers, det är ett riktigt stålbad. Vi får bara hoppas att man inte blir hysterisk och dumpar marknadspriserna utan försöker hålla en hög svansföring även fortledes. Det behöver arkeologin, inte prisdumpning och kvalitetssänkning.

Leif sa...

lite om neddragningen i Jönköping: http://www.jkpglm.se/se_o_gora/evenemang/2009/neddragning.html

ArchAsa sa...

Suck. Hösten är ingen bra tid för kulturmiljö-muppar...

Kalle Kanin sa...

Visst är det svårt att bli uppsagd. Men det är också viktigt att se det som en möjlighet att sadla om, att byta karriär. Det försöker jag göra.

"Redan Uppsagd UV chef"

ArchAsa sa...

@Kalle - det är nog den bästa inställning man kan ha. Det finns en hel del lärdomar och erfarenheter i bagaget som aldrig kommer vara bortkastade även om man byter bransch helt (intalar jag mig själv när framtiden som forskare ser mörk ut...). Den tid då man blev kvar på en arbetsplats i nästan hela sin tid är förbi och kommer nog aldrig åter.

Lycka till.