lördag 10 april 2010

Kuriositeter i Lund och en bra pokerhand

Det är på gränsen till tragiskt, men som många andra arkeologer har jag svårt att spendera tid i en annan stad utan att göra åtminstone ett litet besök på ett museum med förhistoriska prylar. Jag minns t ex en av somrarna jag och Fredrik var på Roskilde festivalen, då vi tog en avstickare till Köpenhamn för lite civiliserat uteliv och - naturligtvis - en visit på det fantastiska Nationalmuseet. Vem sprang vi på där om inte doktorandkollegan Helena Victor som släpat dit man och barn under deras Danmarkssemester. Och nej - det ösregnade inte, det var en mycket fin solig julidag...

Så naturligtvis kunde jag inte åka till Lund utan att smita in på universitetets urgulliga Historiska Museet därnere. Basen till samlingarna var de kuriositeter och föremål som samlats in av Kilian Stobaeus, professor i Naturkunnighet, som han donerade till universitetet 1735. Under årens lopp växte denna samling med allt från mynt, till fossil, till stenåldersgravar. På senare år har museet jobbat hårt med att snofsa upp sin utställning och har på det hela taget lyckats mycket bra. Det finns en metatanke i det hela genom att låta olika salar och samlingar fungera som en sorts utställning över olika tiders förhållande till museum. Stobaeus arbetade t ex i en tid då insamlande skedde med närmast anarkistisk vetgirighet - allt var av intresse, från geologiska formationer till stridsklubbor från Söderhavet.

Sten- och bronsåldersutställningen å andra sidan byggdes upp i en tid då arkeologin månade om att skapa tydliga och pedagogiska sekvenser evolutionär anda. Den delen är just nu under nyuppbyggnad men bör öppna senare i år. Däremot finns det på bottenvåningen en jårnåldersutställning, med drösar av föremål från t ex Uppåkra. Den delen är definitivt ett barn av 2000-talet, med multimedia, stämningsljus (eller närmast brist på ljus) och betoning av det rituella. Trevligt nog med en helt del föremål i alla fall, inte bara ett litet fåtal utvalda för estetisk konsumtion.

Jag hade inte sett Stobaeus egna kuriosasamling tidigare och den var riktigt rolig och en fascinerande inblick i gränslös vetenskaplig nyfikenhet vid början på 1700-talet, ett par generationer innan Upplysningen fick fäste. Samtidigt finns det redan en hel del skepsis och rationellt tänkande hos akademiker som Stobaeus. Hans skrift "Thors hammare, Mjölner eller åskstenar och meteoriter" från 1738 behandlar flint- och bergartsföremål som dolkar och yxor som folk hittat i jorden och som folk trott kommit från gudomar eller älvfolk. Stobaeus noterar att samtliga visar tydliga spår av tillverkning och att de borde härstamma från en period innan folk lärde sig göra redskap av järn. En ganska fantastisk insikt vid denna tid, då många "vetenskapsmän" fortfarande trodde att fossil och stenredskap skapats genom naturliga processer i marken - om inte av direkt gudomligt ingripande.

Har ni vägarna förbi Lund rekommenderar jag ett besök, det finns en fantastisk samling medeltida kyrkliga trästatyer också, och en antiken-samling dessutom.

Post Script:
Kulturbloggen uppmanar tydligen till att tipsa om tre kvinnliga bloggare man gärna läser, under devisen Triss i Damer. Jag vill gärna ta tillfället i akt och pusha för tre andra vetenskapsbloggare:

Hjärter Dam: Lovisas Dagbok, Lovisa är doktorand i antiken i Lund och skriver ofta och kul om sin vardag i både smått och stort. En bra inblick i livet som doktorand.

Spader Dam: Gröna Små Äpplen. Nina Wormbs forskar i teknik- och vetenskapshistoria vid KTH. Uppdaterar inte så ofta som jag skulle önska, men när hon gör det är det alltid superintressant och läsvärt.

Ruter Dam (och Klöver): V-A-bloggen. Karin Hermansson på Vetenskap & Allmänhet skriver om aktuella och tankeväckande händelser inom forskning, förmedling och högskolevärlden. Backas upp av Esther som skriver på engelska dessutom

Jag hade kunnat ta upp Emma på Opassande här, men hon är Hjärter Ess och därför helt i en klass för sig som vi alla vet.

Sagor från Livbåten
kommer också med trevliga bloggtips. Ännu ett ess, så det ger mig en ganska oslagbar kåk... :)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Eva AW sa...

När jag var utbyteselev vid arkeologen i Lund år 2000 hade vi faktiskt föreläsningar i museets utrymmen fortfarande... Det var mycket kuriöst att ha föremålen så nära - det var man inte van med i Helsingfors, där det är några kilometer till Nationalmuseets fornsakssamling...

Jag blev mycket chockad när jag återvände som turist år 2003 och fick höra att Historiska museet då hotade att stänga. Jag antar att det dock räddades, eftersom du skrev denna blogg? Mycket bra!! Kontakten till universitetet är uppenbar i frågan om denna samling - det är svårt att säga det samma i Helsingfors...

ArchAsa sa...

Ja, museet var hotat ett tag till antionell förskräckelse för alla arkeologer. Trevligt nog fick det nytt liv istället. Ännu hemsöks museet av trupper av arkeologi- och antikstudenter, numismatiker och kyrkohistoriker.
I Uppsala har också vårt fina, slitna lilla museum gjorts om från grunden - men där har jag mer att gnälla över (från min mycket begränsade och insnöade horisont). Häftiga saker från Valsgärde finns utställt och fina egyptiska/antika pryttlar - men inget från sten- och bronsåldern.

Snyft