Demokrati nu och då

Det har varit en tung vecka. Jag har upplevt en sorts olustig masochism genom att gå in på valresultaten i olika distrikt och med stigande förfäran och vrede se hur i vissa av dem allt från en tiondel till en femtedel (eller mer!) av de röstande valt att lägga denna värdefulla gåva på ett parti som står för odemokratiska och djupt oetiska värderingar.

Demokrati är inte lätt att leva i alltid, även om det är och förblir det minst dåliga av alla statliga styrelseskick. I denna stund, när ett gäng inskränkta, oupplysta, icke-toleranta typer tagit det på sig själva att förklara för oss vad som är "svenskt" och "äkta" och "ursprungligt" så är det extra tydligt för mig hur viktigt det är med arkeologi och förhistoria. Att sätta perspektiv på tillvaron, ifrågasätta den monolitiska historia som målas upp. Tyvärr anser jag att vi ofta misslyckas fatalt på den punkten, inom skolan, i museer, på universitet, i media och inom populärvetenskapen. Hegemoni är aldrig bra, men att överge ansvaret att bedöma och utvärdera vissa påståenden öppnar bara på dörren för det fascistiska som aldrig kommer uttrycka några tvivel om sin egen förträfflighet. Det finns inte en enda rätt historia - men det finns tamejtusan väldigt många fel historier!

Demokrati är som vi alla vet ett grekiskt ord. Det består av två delar: krati betyder styre och demos betyder folket. Notera att det inte heter antrokrati vilket skulle betyda människors styre. "Folket" är ett begrepp som ursprungligen syftade på de medborgare som fanns inom en av de många olika statsstaterna i Grekland under hellenistisk period (århundradena innan Kristi födelse). I Aten, som är den statsstat som betytt mest för oss så var medborgare vuxna fria män. Samtidigt som Aten växte i rikedom och makt så infördes allt mer hårdnackade exkluderande lagar. För att räknas som atensk medborgare krävdes att både modern och fadern var atenska medborgare, och för att de skulle vara medborgare krävdes detsamma. Det blev inte längre möjligt för inflyttade att genom hårt arbete och ingifte få någon som helst del i styret. Samtidigt som Aten växte som krigsmakt och tvingade allt fler grekiska stater att bli "allierade" och understödja atenarnas makt, rikedom och inflytande runtom Egeiska havet, men alltså slöt sig mer och mer hermetiskt - tills det blev erövrat av utomstående.

Kvinnorna var extremt hårt hållna, fruar fick knappt lämna hemmet - såsom vi sett från många kulturer skulle de förkroppsliga sin mans ära. Än längre ned på skalan hittar vi slavar, som kunde torteras och dödas om deras ägare fann det vara berättigat. Den tidens atenare skulle nog ha känt sig mer hemma i dagens Saudiarabien än i dagens Grekland. Samtidigt ska det inte förnekas att det var en lysande förebild för eftervärlden, att det inte krävs enväldiga monarker och diktatorer för att ha en stark och kreativ och lyckad stat.

Vi kan och ska lära oss av vår förhistoria, både av det som var bra och det som var dåligt. Vi har alltid haft kontakter, nätverk, konflikter, samförstånd. Inget är så mångkulturellt, föränderligt och komplext som vår egen historia sett över sekel och millennium. Vi som jobbar med historia och förhistoria måste göra en extra ansträngning de kommande åren att lyfta fram detta bättre, utan att för den delen göra det till politiskt överkorrekt och intetsägande.

De som bor i Stockholmstrakten och är intresserade av förhistoria i allmänhet och grekisk i synnerhet kan ta sig till institutionen för arkeologi på söndag för att höra Ingrid Berg berätta om Poseidon-templet Kalaureia (men gå inte in på projektets huvudsida, jag fick en varning av mitt virusprogram) Det är höstens första föredrag i Tid För Forntid-serien som institutionen ger en gång i månaden. Kommande föredrag handlar om Birkas befästningsverk, Vesuvios utbrott och begravningar i Sverige på 1700-talet.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, historia, valet, demokrati, tid för forntid,