Ales stenar. En av de mest spektakulärt vackra och imponerande fornlämningar vi har i Sverige, en enorm skeppssättning av resta stenar som majestätiskt överblickar kusten vid Kåseberga. Också Sveriges arkeologers värsta gissel och huvudvärk - värre än Birka, värre än samtliga 38 platser som "identifierats" som Birka sammantaget! För att göra en lång, lång, lång historia kort så finns det olika tolkningar om dess ålder och syfte. Olika tolkningar som vissa personer har valt att hissa upp i absurda proportioner till en kamp mellan ont och gott.
Så jag bankade huvudet mot bordet i viss frustration när jag såg i Ystads Allehanda att några av de inblandade dragit igång ett projekt som ska ansöka om att göra utgrävningar vid skeppssättningen. En av de saker som förvånar icke-arkeologer mest är hur mycket som inte är undersökt arkeologiskt - helt eller delvis. Om vi vet att det är där, varför gräver vi inte? Av den enkla anledningen att när vi gräver förstör vi och vi får ofta bara en enda chans. Eftersom vi hela tiden utvecklar metoder och tekniker och analyser så ser vi faran med att plöja fram genom unika lämningar bara för att gynna vårt eget ego. Det gick ju lagom bra (inte) när man gjorde ingrepp in i högarna i Gamla Uppsala på 1800-talet "i nationens intresse".
Lind och Mörner som ligger bakom projektet har fått med sig Wladyslaw Duczko, en erfaren och duktig arkeolog och det betyder visserligen att själva projektplanen är helt okej. Men som gammal elev till Wladde kan jag inte låta bli att beklaga att han upplåter sitt goda namn till detta. Nils-Axel Mörner har distinktionen att ha blivit utsedd av föreningen Vetenskap och Folkvett till Årets förvillare 1995 då han anordnade universitetskurser i slagruteteknik... Jag blir inte mer imponerad över den Egon Håkansson de anlitat att hitta sponsorer till det hela, som utbrister: – Får vi en utgrävning vid Ales stenar kan det här bli större än Vasaskeppet
Att göra en vacker och slående fornlämning till ett reklamjippo faller inte i min smak, men jag är ganska torr på det sättet. Jag hoppas att länsstyrelsen gör det kulturminneslagen föreskriver och inte tillåter onödiga ingrepp på lämningen. Eller tycker ni att det finns skäl att bedriva arkeologisk undersökning på platsen? Jag noterade i alla fall att de flesta kommentarerna under artikeln ifråga var lika negativa till hela idén som jag är.
Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, ales stenar, kåseberga, Skåne, fornminne, kulturmiljö
tisdag 7 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag är så glad att jag var där för sjutton år sedan, när vi besökare var så få att vi kunde ströva omkring helt fritt, och inte som för några år sedan vandra i inhägnade vallningsfållor för turister. Bevare denna vackra plats för Wasaskeppsvisionen!
Jag betvivlar starkt att man kommer hitta så mycket av intresse på platsen. Det är ju trots allt en plats som dels har täckts över av okänt tjocklek med flygsand, dels har "restaurerats" lite så där godtyckligt.
En tjusig plats, men jag tror inte den har något vetenskapligt värde - om man inte gräver upp typ hela åsen den ligger på med 5 meters djup eller liknande i flera km2 kring platsen :)
Det här med försiktiga undersökningar och Ale stenar är liksom inget som kommer generera något nytt och är som jag ser det slöseri med resurser. Lite som att försöka fånga en vithaj genom att meta i Mälaren. Det KAN gå... men är osannolikt. :P
Men tänk på platens potential. Även om man inte hittar något så kommer en utgrävning att locka hundratals slagrutemän, New Ageare, Wiccanister, Pagans, en och annan Odinist, Curry-linjefluktare och en massa andra figurer till platsen, således genererande både turistpengar och god karma. Kanske kommer spektaklet att sända upp en psykisk chockvåg som kommer att locka tillbaka det UFO som gamle Gösta Carlsson en gång såg i Sibirienskogen utanför Ängelholm.
Skönt att jag varit där flera gånger och njutit av naturen och stenarna så som de förmodligen har sett ut i århundraden. Kram Kim
@Anon: Aaaaaaaahhhhh!!!!! :D
Skicka en kommentar