Två plötsliga julklappar

Börjar närma mig slutet på jul-fixet, och har nästan återhämtat mig från att handla de sista julklapparna i -20 C i Uppsala igår. Sent i natt höll vi på och slå in ungarnas paket och då fick jag själv ett par julklappar av det slag som akademiker älskar över allt annat. Under en bunt reklamtidningar hittade jag ett par brev som tydligen kommit i måndags men som glömts bort i den allmänna hysterin med skolavslutning och julpyssel. Det ena kom från Martin och innehöll en kopia på en recension av min avhandling från förra året, publicerad i senaste Kuml och skriven av Niels H Andersen. Dels blev jag glad för att den var så positiv till avhandlingens upplägg och slutsatser, men än mer glad blev jag av att någon faktiskt tycker ämnet mellanneolitikum, keramik och brända ben är lika intressant som jag. Det är lätt att hamna i en ganska djup svacka efter en avhandling och undra om någon någonsin kommer tycka att ämnet är värt de träd som offrats vid trycket. Att få positiv respons är därför en ljusstrimma i mörkret och att få den av Sarup-Andersen är som bli frälst. Vintermörkret blev med ens lite ljusare.

Det andra brevet var en total överraskning, för jag hade gett upp hoppet efter det att jag inte hört något av Berit Wallenbergs Stiftelse och andra runtomkring mig fick positiva besked på sina stipendieansökningar. Det visade sig att den legat och väntat där på hallbordet på mig, dränkt under reklam. Det var en liten summa på det hela taget, men stor och avgörande för mig. Nu har jag medel att åka till Sacramento i vår för att delta i en session på årsmötet för SAA - Society for American Archaeology. Sessionen handlar om problematik runt kremeringar i förhistorien och jag ska hålla en gemensam presentation med Liv Nilsson Stutz om kremeringar under mesolitikum och neolitikum i Skandinavien. Minst lika roligt som att åka dit ska bli att träffa Liv som numera arbetar på andra sidan Atlanten. Facebook i all ära, men det kan inte riktigt slå direkt kommunikation ansikte mot ansikte. Det kroppsliga som sagt...

Så jag stapplade i säng glad och snurrig efter denna plötsliga adrenalinskjuts. Kommer ta mig an de kommande dagarna på betydligt bättre humör än jag riktigt kunde uppbåda för bara 24 timmar sedan.

Läs även andra bloggares åsikter om arkeologi, julklapp, kremering, SAA 2010